Johannas blogg

För er som roades av det föregående inlägget tänker jag bjuda på ett till, i samma stil :) Det är samma käcka fröknar det handlar om denna gången också. En till liten episod från min förskola alltså - men denna minns jag bara delar av, resten har mamma berättat för mig.. Så Hanna, detta är speciellt för dig, du kanske också minns??? :)

Ett par gånger i månaden fick vi gå med den arga fröken och den snälla fröken och bada i en liten bassäng som fanns i Gråbo. Jag hade varit där en hel del gånger förut, både själv på simskola och med mamma och några andra dagmammor och badat. En dag när jag kom hem berättade jag för mamma att det var en pojke som hade fastnat i trappan, under vattnet, och inte kunnat komma upp.
Mamma: Oj, vad hände då?
Liten Johanna: Fröken fick hoppa i med kläderna på...
Mamma: Med kläder? Hade hon inte hunnit byta om???
Liten Johanna: Vaddå?
Mamma: Får ni verkligen lov att gå i bassängen före fröknarna? Eller varför hade hon inte fått på sig badkläder?
Liten Johanna: Men mamma, fröknarna badar ju inte...
Mamma: Badar dom inte? Vad gör dom då?
Liten Johanna: De brukar sitta på några stolar och titta på, och så äter dom räkmackor...

Jag är nästan helt säker på att det var den snälla fröken som hoppade i med kläderna på. Den arga, med de långa naglarna, ville bergis inte bli blöt om sina fina kläder. Eller så var hon i fullt sjå med att peta sig i örat med nålen, vad vet jag..

Haha, jag blir alldeles full i skratt när jag tänker på detta. Det är alltså helt sant! Mina två galna fröknar tog med oss till ett ställe där vi fick bada, och leka av oss - och så satt de själva och fikade under tiden. Jag minns faktiskt just det, att de fikade. En av fröknarna brukade smita iväg för att handla något på caféet i samma hus, och så kom hon in med värsta restaurangvagnen med goda saker som vi barn inte fick smaka på. Typ räkmackor eller mumsiga bakelser. Barnen däremot, fick väl gnaga på sina kiwiskal istället. Hu - jag blir alldels mörkrädd när jag tänker på det. Kära fröknar, har ni någon gång hört talas om att man i sin verksamhet ska utgå ifrån barnens perspektiv? Tydligen inte. För mig är detta ungefär lika galet som när personalen på vissa skolor väljer att inte äta med barnen i bamba, och istället tittar på, och bara ser till så att barnen sköter sig ordentligt.

Som sagt, jag sparar på händelser med galna fröknar. De är ypperliga exempel på hur jag inte ska bli.