Är det möjligt...
...att låta bli att sova 28 dagar i sträck? För om 28 dagar är det beräknat att skrutten ska titta ut (fattar ni, bara 28 dagar kvar, sen har vi en liten bebis i familjen!!!!). Trots att jag är hur trött som helst, så går det bara inte att sova skönt. Jag som vanligtvis alltid sover med bara en huvudkudde har nu bullat upp med ett helt berg i sängen. Allt för att det ska bli mjukt och gosigt.
Men icke! Min kropp skriker i ren protest: "HALLÅÅÅÅÅ! Vad är det frågan om? Du är alldeles för tung och otymplig. Banta genast!" (Ursäkta mig då kroppen. Men det är faktiskt inte mitt fel. Jag bär på en bebis, om du nu lyckats undgå det!)
Skrutten blir alldeles överlycklig när jag lägger mig ner. Jösses vad mycket plats den får helt plötsligt! Fritt fram att trycka sina söta fossingar och lilla rumpa så långt upp mot lungorna som det bara går. Ja, ibland funderar jag tillochmed på om bebisen inte placerat hela sin lilla kropp ovanpå mina lungor - där är iallafall minimalt med plats! Men vem behöver andas liksom? Det är väl inte viktigt? Många förväntingar hade jag på att vara gravid, men att jag skulle få uppleva känslan av att bestiga Mount Everest utan syrgastub hade ingen förvarnat mig om.
Rätt skönt ändå när jag tänker efter. Nu kan jag stryka det från "att göra i livet-listan". Bestiga Mount Everest alltså. Göran Kropp kan slänga sig i väggen! "Jaså, du har bestigit höga berg du. Häftigt! Men har du varit gravid kanske? Nej, då så. Spara skrytet ett tag till då du!" (Eller oj, är inte han död förresten?!?)
När jag vaknade (för femtioelfte gången denna natt) klockan halv sju imorse - fast jag är ledig idag och tänkt unna mig en lååååång sovmorgon, så var det lika bra att gå upp. Hur mysigt är det att ligga kvar i sängen om man inte kan andas liksom? Tips på sköna sovställningar för gravida mottages tacksamt!
Men icke! Min kropp skriker i ren protest: "HALLÅÅÅÅÅ! Vad är det frågan om? Du är alldeles för tung och otymplig. Banta genast!" (Ursäkta mig då kroppen. Men det är faktiskt inte mitt fel. Jag bär på en bebis, om du nu lyckats undgå det!)
Skrutten blir alldeles överlycklig när jag lägger mig ner. Jösses vad mycket plats den får helt plötsligt! Fritt fram att trycka sina söta fossingar och lilla rumpa så långt upp mot lungorna som det bara går. Ja, ibland funderar jag tillochmed på om bebisen inte placerat hela sin lilla kropp ovanpå mina lungor - där är iallafall minimalt med plats! Men vem behöver andas liksom? Det är väl inte viktigt? Många förväntingar hade jag på att vara gravid, men att jag skulle få uppleva känslan av att bestiga Mount Everest utan syrgastub hade ingen förvarnat mig om.
Rätt skönt ändå när jag tänker efter. Nu kan jag stryka det från "att göra i livet-listan". Bestiga Mount Everest alltså. Göran Kropp kan slänga sig i väggen! "Jaså, du har bestigit höga berg du. Häftigt! Men har du varit gravid kanske? Nej, då så. Spara skrytet ett tag till då du!" (Eller oj, är inte han död förresten?!?)
När jag vaknade (för femtioelfte gången denna natt) klockan halv sju imorse - fast jag är ledig idag och tänkt unna mig en lååååång sovmorgon, så var det lika bra att gå upp. Hur mysigt är det att ligga kvar i sängen om man inte kan andas liksom? Tips på sköna sovställningar för gravida mottages tacksamt!
Kommentarer
Trackback
