"Tysta leken börjar nu!"

Vi har haft en vikarie på praktiken i två dagar nu. En trevlig dam, som visserligen är rätt så gullig mot barnen, men med ett heeeeelt annat förhållningssätt än de fröknar de är vana vid. Varje morgon får sexåringarna lyssna på ett kapitel i en högläsningsbok. Deras två egna fröknar (och deras extremt duktiga lärarstudent förstås) läser på ett alldeles utmärkt sätt, med stor inlevelse. De är dessutom mycket noga med att visa eventuella bilder, och uppmana barnen till att kommentera handlingen i boken.

Vikarien är precis tvärtom. Hon har extremt tråkig läs-röst (tillochmed jag får svårt att sitta still och lyssna), hon visar inte barnen bilderna i boken och hon vill absolut inte att barnen avbryter henne när hon läser. Inte ens om de är så duktiga att de räcker upp handen så får de prata. Idag viftade en av pojkarna med handen så länge att han nästan fick kramp.

Pojke: "Hallååååååå! Fröööööööööööken! Jag vill faktiskt säga nåt!"
Bittra vikarien: "Nej, inte nu när jag läser."
Pojke: "Men hallå, vi får faktiskt räcka upp handen!"
Bittra vikarien: "Nu får ni faktiskt skärpa er. Nu ska vi se om alla kan vara alldeles tysta. Ska vi prova det en gång?"
Pojke: "Okej! Tysta leken börjar nu!"

Bittra vikarien blänger surt på pojken. Sedan böjer hon ner sitt ansikte i boken. Barnen kniper hårt ihop sina  munnar, och är alldeles knäpptysta. De vill ju för guds skull inte förlora. Bittra vikarien börjar läsa. Barnen ler stort, och alla pekar på henne. Hon har förlorat tysta leken. Men det har hon ingen aning om. Hon sitter ju med näsan ner i boken, och är så ruskigt nöjd över att hon fick barnen att vara tysta. Barnen är fullt koncentrerade på tysta leken, och hör troligtvis inte ett ord av vad hon läser. Men det har hon heller ingen aning om.

Jag kan inte låta bli att fnissa lite. Om jag var sex år skulle jag inte heller vilja lyssna på en sån tråkig fröken. Men när barnen tittar åt mitt håll så rynkar jag pannan åt dem, och skakar på huvudet, för att tyst markera att de omedelbart ska sluta peka på fröken. Jag har nämligen lärt mig att man ska vara lojal mot sina kollegor. Även om de är bittra vikarier.

Kommentarer
Postat av: Anonym

Hahaha, det var det roligaste!

Kram

2009-10-14 @ 09:06:04
Postat av: kicki

Man undrar ju om hon valt rätt yrke???

2009-10-14 @ 12:04:10

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0