Läkarbesök.

Igår var vi med Lilleman på BVC igen. För läkarundersökning denna gången. I rummet väntade en försynt men gullig läkare i 35-årsåldern. Vi placerade Benjamin på skötbordet och höll andan. Skulle hon hitta något att anmärka på? Skeva fingrar? Vanskapta öron? Begynnande läs- och skrivsvårigheter?

Hon vände och vred på honom. Lyssnade med stetoskop på trehundrafemtioelva olika ställen på hans lilla bröstkorg. Lös honom i ögonen med en stark ficklampa. Så plötsligt tog hon sats för att säga något. Herregud, nu kommer dödsdomen, tänkte jag nervöst.

"Vad mycket hår han har!" säger hon och ler. Undersökningen fortsätter. Lilleman blir klämd på sina mest intima delar av en vilt främmande människa för andra gången i sitt liv. Hon böjer på hans små ben, rycker och drar lite i dem. Så tar hon sats för att sägs något igen. "Han är väldigt stark i benen!" konstaterar hon, och ler vänligt igen.

"Jaha, är det något ni undrar över?" frågar hon, och talar därmed indirekt om att hon är färdig med sin lilla undersökning. Ja, tillexempel så undrar jag ju varför hon lyssnade med sitt stetoskop så oroväckande länge, och om han verkar normalutvecklad vår lilla knodd. Visst kommer han bli bäst i klassen vår lilla gosse - tror inte du det också doktorn? Visst är han alldeles särskilt fin och duktig?

Men vi frågar ingenting alls. Vi nöjer oss med informationen om att han har starka ben. Och långt hår. Ifall vi nu inte hade märkt det tidigare.

Kommentarer
Postat av: carro

Han är goaaaaast!!!!! puss

2010-01-20 @ 16:35:11
Postat av: A

Du är för rolig!

2010-01-20 @ 19:11:15

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0