Johannas blogg

Jag och min lilla familj ägnar semestern åt att hälsa på diverse människor som råkar äga en balkong/altan/trädgård att njuta av solen på/i.

Eller ja, vi hälsar på vänner och familj som vi tycker om att umgås med, att de har någon form av uteplats (som vi saknar enormt mycket!) är liksom bara en trevlig bonus. Eller eventuellt ett litet enkelt krav från min sida, jag vet inte så noga egentligen.

Hur som helst. Idag packade vi in Skrutten plus packning storlek Large, och åkte hem till Daniels barndomskompis. Han och hans tjej har en liten kille som är precis ett år äldre än Benjamin, och som ägnade eftermiddagen åt att:

• rycka spadar ur händerna på honom
• nypa honom rejält i ansiktet
• vifta med snygga leksaker precis utom räckhåll från en liten gosse som inte kan röra sig en enda centimeter framåt på egen hand

Det är jättevilsamt och trevligt att umgås med andra barnfamiljer. Verkligen.

När vi skulle åka hem frågade mamman om vi ville låna deras gå-stol. "Jaa! Det vill vi jättegärna!" utbrast jag, (som tacksamt tar emot allt som kan roa vår lilla rastlösa son i en liten stund), samtidigt som Daniel svarade: "Nej tack, vi har ingen plats för mera grejer!"

Ingen plats? Vad menade han egentligen? En gåstol tar väl för sjutton knappt inte upp något utrymme alls? Den är ju bara liksom en halv gånger en halv meter.

Eftersom Daniel tycker att livet blir mycket trevligare om jag får min vilja igenom (citatet snor jag rätt av från min vän Soffan!) så tog vi förstås med oss gåstolen hem. Nu har jag röjt upp lite i vardagsrummet så att Skrutten har gott om golvyta att springa runt på, i sin fina lånade gå-stol, när han vaknar imorgon bitti.

Massor med tomt golv har vi nu. Säkert en gånger två meter. Det borde väl räcka, eller?