Johannas blogg

Jag har alltid stört mig på folk som cyklar i stan. De trampar omkring som om de ägde varje trottoar, övergångsställe och cykelbana - ja rubbet! I varje fall känns det så när man sitter bakom ratten och det plötsligt kommer en cykel farandes. Eller när man promererar och plötsligt hör en ilsken ringklocka för att man visst råkade snudda cykelbanan ytte-pytte-lite med ena lilltån. Varför cykla i stan liksom? Nollor!

Så plötsligt blev jag ägare till en cykel. En nästan ny, blänkande blå sak. Idag invigde jag den. Jag försov mig imorse, och skulle definitivt inte ha hunnit med min halvtimmes långa promenad till jobbet - men med cykeln tog det knappt en kvart. Tilläggas bör dock att jag var genomsvettig när jag kom fram, och hade mjölksyra i låren - vaddå otränad liksom?! :) Ännu lyckligare blev jag när det var dags för hemfärd, 7 minuter tog det tack vare nedförsbackar, vilket innebar 20 minuters extra mys-tid med min lilla goding före läggdags! Tummen upp för cykel alltså!

Så nu är jag en av dem. En av de förbannade cyklisterna. Nu är det jag som trampar omkring som om jag ägde hela stan! :)