Den där tålmodiga Alfons Åberg...
En av Benjamins (och mina) absoluta favoritstunder på dagen är sagostunden före läggdags. Då kryper jag eller Daniel ner i sängen bredvid honom och läser bok efter bok efter bok. Många blir det, om Skrutten får bestämma :) Eller flera omgångar av en och samma bok, det händer det med!
Favoriten just nu är "Godnatt Alfons Åberg", den gillar vi både Benjamin och jag. Men jag blir lika full i skratt varje gång vi kommer till uppslaget då Alfons plötsligt blir så förfärligt törstig. Pappa Åberg får springa efter ett glas vatten (och det är ju liksom inte det första Alfons ber om, när han egentligen borde somnat för länge sen! Jag gissar att pappan i det läget är hemskt sugen på att luta sig tillbaka i fåtöljen med sin pipa och en tidning..) Och så kommer han gåendes i köket, med pipan i munnen, vattenglaset på en bricka och förklädet runt magen!
Bricka? Och förkläde? Det verkar himla omständigt tycker jag, när allt ungen ber om är ett glas vatten!
"Men åååååh, kommer du aldrig med det där vattnet?" skulle jag med all säkerhet ropa om någon envisades med att rota fram brickor och knyta på sig förkläden, när jag låg där i sängen alldeles förfärligt törstig och bara väntade på mitt vatten. Han är allt bra tålmodig, den där Alfons!
Bilden har jag lånat ifrån boken, förstås..
