10 månader

 
Busiga lilla böna, nu är du tio månader gammal. Ja, för busig är precis vad du blivit, ungefär i samma stund som du gick från att vara nio månader till att bli tio.
 
För två veckor sedan tog du dina första krypsteg och kryper nu som om du aldrig gjort annat. Du tar dig runt i lägenheten på egen hand och är så lycklig över det. Kryper fram till något spännande att undersöka, leker med det en stund och kryper sedan vidare mot nya mål. Ropar vi på dig från ett annat rum kommer du krypandes mot oss med ett stort leende och glada tjut. Du tar dig gärna in i Benjamins rum om du får chansen (ibland är du mer än välkommen, ibland stängs dörren till din besvikelse igen snabbt som ögat framför dig) eller fram till alla eluttag och sladdar (som du nu fått lära dig är "aja-baja"). Du kan bli arg som ett litet bi om du inte får som du vill, men fortfarande tacksamt lätt att locka till ett leende igen, bara vi räcker dig någon ny spännande pryl.
 
Du har börjat resa dig själv så smått mot bord, stolar, spisen eller annat som kommer i din väg. När du lyckas blir du överlycklig och flinar stolt. Sång och musik är fortfarande bland det bästa du vet. Du dansar som en galning med både huvud och kropp och "uppmanar" oss att sjunga för dig på ditt eget lilla vis.Överhuvudtaget så försöker du kommunicera mycket med oss, med gester och ord. "Däh!" säger du ofta och sträcker samtidigt ut din lilla tunga ur munnen, så söt så mamma nästan spricker!
 
 
 Du har förstått vitsen med att gå omkring med "lära-gå-vagnen", även om du ännu inte ägnar dig åt det på eget initiativ. Allra helst vill du att din storebror ska stå mittemot och heja på dig med glada rop!
 
Och vad du älskar din storebror. Din underbara, snälla, busiga och hjälpsamma storebror. Allt han gör vill du göra och du skrattar högt när han busar med dig. Han ägnar gärna tid åt dig, sjunger för dig, leker med dig och försöker lära dig nya saker. Men när du rycket tag i hans legobyggen och förstör de långa rader med bilar han ordnat blir han vansinnig på dig. Och då besvarar du hans ilska genom att låta minst lika arg och förtvivlad.
 
Du är, och har alltid varit, en social liten kille som tycker om att träffa folk. Detta håller i sig än, men du har nu börjat visa dig avvaktande och blyg till en början mot främlingar eller nära och kära som du inte känner igen. Du visar tydligt om du vill komma till någon, eller om du vill stanna kvar i mammas eller pappas välkända famn. Fast för det allra mesta håller detta bara i sig i en kort stund, så snart du vant dig vid tanken vill du gärna busa och gosa med andra, kända som okända. Du förstår när det är dags för "gäster" att gå och mamma eller pappa ska gå hemifrån, och kan bli uppriktigt ledsen för det.
 
Tand nummer tre har spruckit fram i överkäken och den fjärde är på väg. Men inte de mittersta, utan de bredvid, som en liten vampyr. Ont gör det, när de är på väg. Du sover oroligt på natten, är ojämn i humöret och "gnuggar" frustrerat mot tandköttet med dina händer. Du har också haft en ordentlig förkylning samt din första (och förhoppningsvis, men tyvärr troligtvis inte sista) omgång av falsk krupp.
 
 
 
 Underbara lilla trollunge, vi älskar dig så!
 
Puss, mamma.
 
 

Kommentarer
Postat av: morfar

Vilken underbar liten prins!

Kram morfar

2012-12-11 @ 17:28:03
Postat av: Carro

Du skriver så bra!!!!! Fint! Ses imorgon puss

2012-12-12 @ 11:37:25

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0