Ärlighet varar längst..
Skrutten ville titta på tv i vårt sovrum
imorse, men vi kunde inte hitta fjärrkontrollen. Daniel letade och letade, men den låg ingenstans.
"Den ligger där ute!" utbrister B plötsligt.
"Ute? Var då?!" undrade vi.
"Där utanför! Jag har kastat ut den i fönstret!" säger han och pekar ut genom fönstret, på gräsmattan utanför.
"Det har du väl inte gjort?" frågar jag förvånat (varför jag känner mig förvånad har jag ingen aning om, för det låter ju precis som ett hyss skapat av min egen lilla Emil i Lönneberga).
"Ja, det gjorde jag förra veckan igår!" svarar han triumferande utan att skämmas ett enda dugg.
Och ja, den låg mycket riktigt på gräsmattan. Oklart om den hamnade där förra veckan eller igår.
/Mamman till den busiga
Vad buuusig han är sötisen!!!! Going:-)
Helt underbart att han erkänner iallafall och inte skyller på lillbrorsan :) (det lär nog komma antar jag..)
Tänkte på benji när jag åkte hem från jobbet igår, han skulle sett vad det va för fint ekipage jag körde om på motorvägen hem från stenungsund, en BUSS som blev BOGSERAD!
