Imorgon är jag mamma till en treåring.

Ikväll har jag sagt godnatt till min lilla tvååring (två och ett halvt-åring).

Imorgon bitti säger jag godmorgon till min lilla treåring.

Imorgon är han ett helt år äldre. Tre år! Kan ni fatta?!

Paketen är inslagna och Daniel har just plockat ner dem från hyllan i det jättetrånga och stökiga förrådet vi har och placerat dem på köksbordet precis som vi bestämde.

Eller nähä, Daniel har visst precis bäddat ner sig under sitt täcke utan att först ha plockat ner alla paket från det jättekrångliga paket-gömstället.

"Det är lugnt, det går snabbt att göra det imon bitti!" hävdar han här bredvid mig.

Hahaha! Alla som någon gång träffat Daniel på morgonkvisten vet att han är oförmögen att göra något i snabbt tempo då. Hans hörsel börjar inte fungera förrän han har varit vaken i åtminstone två minuter. Tjugo minuter därefter börjar hans talförmåga eventuellt infinna sig. Och ögonen, ja de öppnar han inte förrän fram mot lunch. Hur han lyckas köra till jobbet varje morgon är för mig en gåta.

Det blir väl helt enkelt jag som får baxa ner de där paketen från hyllan imorgon. Men det ska jag väl lyckas ro iland får vi hoppas!




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0