Johannas blogg

När Benjamin var bebis tog jag så vackra bilder på honom bland höstloven. Ja, det finns väl egentligen ett foto från varenda litet tillfälle då han var bebis. Och av alla runtomkring fick jag höra att "jaa, så där blir det alltid med första barnet, vänta tills du får nummer två, då kommer du inte komma ihåg att dra med dig kameran överallt!".

 

Det där kändes så sorgligt tyckte jag, skulle jag inte hinna fotografera mitt lilla barn, bara för att han kom som nummer två? Men visst har vi gjort det, mycket kanske för att jag älskar att fotografera. Skulle man räkna antal foton så skulle Benjamins hög vinna förstås, men jag har åtminstone fotograferat varje "viktigt" ögonblick och alla stora händelser än så länge även i minstingens liv. Och det känns skönt!

 

Men så kom de där vackra höstdagarna, då jag borde gett mig ut på en liten fotosession med Fabian. Och så blev det aldrig av. Jag grämde mig för det och tänkte att det där höstfotot på min lilla bebis, det får jag nog aldrig till. Men nu så, nu är också han förevigad bland höstlöven, för allra första gången i sitt liv. Min lilla skatt!