Sötnos!
Vi har vart hos Daniels barndomsvän Thomas idag och hälsat på. Han och hans tjej har två pojkar, en på fyra och en som snart blir två.
Det var nästan två år sedan Benjamin träffade dem, så han mindes dem förstås inte alls och var lite pirrig i bilen på vägen ner. Frågade mig gång på gång vem av pojkarna som var äldst, hur jag trodde att deras rum såg ut och funderade över om de gillade att leka med bilar.
Benjamin: "Jag känner mig lite blyg, mamma..."
Jag: "Det förstår jag älskling, det gör jag också ibland när jag träffar såna jag inte känner så bra."
Benjamin: "Jag kan ju hålla dig i handen."
Jag: "Ja, det får du gärna."
Benjamin: "Om du vill det mamma.... Ifall du kanske känner dig lite blyg!"
Det var visst mamma som var blyg alltså, inte han ;)
Hahaha, älskade Beni! <3
