Faktiskt så känner jag mig ganska så vemodig.

Imorgon börjar min lilla, lilla skrutt på fritids. Vi är lika pirriga han och jag, funderar på hur det ska bli. På hur roligt han ska få det, vad spännande saker han ska få lära sig och på att han får lära känna nya vänner. Den där lilla glada, spralliga och nyfikna pojken. Ett litet skolbarn. 




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0