När man möter en memory-mästare.

Det är väl märkligt det där, hur sjukt bra barn kan vara på att spela memory? Det spelar ingen roll hur hårt jag anstränger mig, jag förlorar jämt.

Benjamin har ett flygplansmemory med 27 par. 27 par kort med minimala bilder av flygplan som för ett otränat öga ser på pricken likadana ut. När vi ska spela det får jag böna och be om att vi ska välja ut ett något mindre antal kort, så att jag åtminstone har en ynka pytteliten chans att kamma hem några par.

Sist vi spelade var ungen benhård. "Idag måste vi spela med alla kort, mamma! Kom igen nu, din fegmössa!" 

?

Jag gav med mig. Hur det gick? Jag förlorade. Fem par fick jag medan den lilla memory-mästaren lyckades få 22. 

/memory-förloraren



 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0