Mjölkprovokation.

I förmiddags hade Fabian tid på barnmottagningen för en mjölkprovokation. Det vill säga, han fick prova på mjölk under uppsyn av en gullig sjuksköterska och med "hans" läkare till hands. Urskönt att slippa prova hemma själv första gången och behöva oroa sig för kraftiga reaktioner.

Bönan och jag hängde således i deras spexiga väntrum i tre timmar. En gång i halvtimman ropade sköterskan in oss för att ge mer mjölk. Hur det gick? Ja, det var ingen barnlek direkt. Vore synd att säga att ungen gapade efter mer. Blä för mjölk, verkade betyget bli, oavsett om det kom ur mugg eller medicinspruta. Han spottade och fräste och knep ihop den lilla munnen till ett smalt streck. Hur vi lyckades få i honom den sista dosen på knappt 8 ml är en gåta. Har jag nämnt att han är bestämd? :)

Resultatet blev iallafall ingen reaktion alls. Hurra! Så vi fick ett litet schema för hur vi försiktigt ska trappa upp mjölkinnehållet i hans kost. Om det funkar eller inte återstår att se! Håll tummarna!


En liten konstnär.

Idag har han gjort sitt första konstverk, min lilla böna. Ser han inte ut som vår tids Picasso? Minst sagt!

En fin målning blev det och smakade på färgen gjorde han också, förstås!


Historien utan slut.

Idag var en jobbig dag igen för min lilla Böna. Ingen matlust alls och lite gnällig emellanåt. Och så full fart med bus i blick däremellan.

Somnade gott ikväll och vaknade efter två timmar och kräktes. Igen.

Det kan väl bara inte vara maginfluensa? Då kräks man ju stup i kvarten och får inte behålla nån mat alls..

Halsfluss igen, misstänker vi nu. Precis samma symtom som sist. Hoppas VC tar emot honom imon för en koll. Det måste de göra! Min lilla skatt...




Glass är gott!

...eller?
 
 
 
 
Fabian fick smaka jordgubbsglass på sin ettårsdag. Havreglass från Oatly, som inte smakade så tokigt faktiskt tyckte jag. Vad ettåringen tyckte ser ni säkert på bilderna, kallt och läskigt verkade betyget bli :)
 
 
 

Ett år.

Min vackra lilla unge. Ett år gammal!

Morgonen bjöd på paketöppning och ett litet tårtljus i leverpastej-smörgåsen.

Och så sångstund i kyrkan med pappa efter det.

När storebror var hämtad från förskolan fikade vi med glass och kanelbullar. Premiär för två goda ting alltså. Glass verkade vara det märkligaste den lilla bönan någonsin smakat. Han rynkade på sin lilla nos och tackade bestämt nej till mer. En hel kanelbulle däremot, mumsade han glatt i sig.

Till middag slappade (lyxade) vi till det med korv och bröd. Korv är nämligen en av de bästa grejer livet har att bjuda på, enligt Fabian. Idag fick han dessutom en hel korv att hålla i handen. Vilken grej! :)

Han fick en fin ettårsdag med andra ord, trots en hemskt seg och krasslig mamma. Jag har värk i hela kroppen, illamående och är sååå trött. Och så lite halsont och värk i öronen på det. Nice! Vart hemma från jobbet idag och samma blir det imon.

Kram på er!


För ett år sedan..

..gick jag och la mig, med en känsla av att de där förvärkarna jag dragits med drygt en vecka hade utvecklats till något mer.

Och visst var det så! Några timmar senare vaknade jag, av en ordentlig värk. Fram på förmiddagen kom han, vår älskade prins. Tänk, att det gått ett helt år sedan dess!

Imorgon har jag varit tvåbarnsmamma i ett år alltså. Vilken grej!


Lycka är..

...att få en hel smörgås att mumsa på för första gången i livet, istället för små bebis-bitar.

Bäst att hålla hårt i den, så mamma inte ångrar sig ;)


Hur smakar snön?

Här var det segt bland inläggen. Ja, det beror helt enkelt på att jag känner mig totalt insnöad i vår lilla sjukstuga. Alltså, dessa baciller och virus som förföljt oss sedan ... ja, jag vet inte hur länge, men FÖR länge. Nu räcker det!
 
Fabian går just nu på en kur kåvepenin mot halsfluss. Alla som överhuvudtaget doftat på den i flytande form vet att den framkallar kräkreflexer redan innan den landar på tungan. Vi har med andra ord brottningsmatcher med en ledsen bebis både morgon och kväll just nu. Och som om det inte räckte med penicillin så får han även hostmedicin och nässpray. För lilla näsan är så täppt att han knappt får luft om natten och hostan lämnar honom inte ifred ens för en timme. Lilla vän, måtte det gå över snart!
 
Förra helgen firade jag och Daniel nio år tillsammans. Jag hade planerat överraskning för honom, med barnvakt, så vi kunde ta en shoppingrunda på stan och sen gå ut och käka bara vi två. Men han åkte på halsfluss, så vi fick ställa in. Istället tog mina föräldrar med sig Benjamin till Universeum och sedan fick han följa med dem hem och sova över. Lyx för en treåring!
 
Fabian fick stanna hemma och mysa med mamman. Vi tog oss en tur med pulkan och därefter en långpromenad med vagnen i det fina vädret. Jag vill minnas att det var fint, men det var kanske bara mulet och kallt, nu när jag tänker efter noga? En promenad tog vi hur som helst, min minsting och jag.
 
Och den där turen med pulkan, den var faktiskt hans allra första. Vi har liksom lyckats pallra oss ut bara när det varit dags för honom att sova och fått åka med bara Benjamin. Men nu var det dags! Och spännande var det, även om han trillade ur titt som tätt ;)
 
 
 
Allra mest spännande var förstås att gräva ner fingrarna i det där vita fluffiga på marken och ta sig ett litet smakprov. Mums!
 
 
Tänk, om mindre än två veckor fyller han ett, vår lilla skatt. Letar just nu efter mumsiga ägg- och mjölkfria recept till hans kalas. Någon typ av cup-cake blir det nog, istället för tårta. Har ni tips så hojta gärna till!
 
Kram!
 
 

Pricktest nr 2.

På väg hem från barnmottagningen med lilla bönan. Vi har gjort pricktest på ägg (som vi misstänkt allergi mo) samt ett uppföljande pricktest på mjölkprotein.

Och det blev inga reaktioner, på något av det! :) Nu behöver det ju inte betyda att han inte är överkänslig/allergisk, men hur som helst har det troligtvis blivit mycket bättre. Vi får vänta en vecka på svar från blodprover och så får vi se. Håll era tummar!


11 månader

 
Underbara lilla unge, nu är du elva månader gammal. Plötsligt känns du så stor och ettårsdagen närmar sig med stormsteg. Jag önskar jag kunde stoppa tiden ett slag för du är så gullig och go, min lilla pojke.
 
Du har fyra tänder, två där nere och två "vampyrtänder" där uppe. En av framtänderna är på väg också och du har just nu ingen matlust alls. På din elvamånadersdag fick du feber, vilken håller i sig nu två dagar senare. Du sover lite oroligt och är något gnällig, men i övrigt inga andra symtom, så vi hoppas och tror att febern beror på tandsprickning.
 
Du är så nyfiken och levnadsglad, skrattar, busar och dansar - du gör helt enkelt världen till en gladare plats. Kryper fort som en galning gör du. Allra fortast går det om du är på väg mot något förbjudet, som storebrors småbilar eller fjärrkontrollen till tvn. När storebror, mamma eller pappa kryper efter dig tjuter du av glädje! Och du reser dig mot allt som går att resa sig emot, såsom soffan, skohyllan eller någons ben. Häromdagen släppte du taget om mina ben och stod själv för en kort stund, men utan att egentligen själv märka det. Du har börjat gå längs med möblerna och dagen efter du blev elva månader flyttade du dig själv från soffan till soffbordet för första gången. För det mesta kommer du ihåg att du måste hålla i dig och sätta dig försiktigt ner, men det händer att du trillar baklänges med en duns. Det gör ont att lära sig nya saker!
 
 
Om nätterna sover du i regel väldigt bra. Du somnar någon gång mellan halv sex och halv åtta och sover omkring tolv timmar, med en liten påfyllning av magen någon gång när det närmar sig morgon. Ditt sömnbehov på dagen har minskat de senaste veckorna - ibland räcker det att du sover bara en gång och då somnar du inte förrän efter lunch. Du kan somna precis var som helst, men allra bäst och längst sover du hemma i din egen säng. 
 
Sång och musik är fortfarande ett stort glädjeämne för dig. Du älskar när pappa spelar gitarr för dig och spelar själv gärna både trumma, gitarr och på storebrors "piano". Dansar gör du med hela kroppen så fort du hör musik och du vill gärna att vi sjunger för dig. "Pa-paa-paa-paaa!" sjunger du och vill att vi andra klämmer i med din favorit-visa från filmen om Mumintrollen (som du aldrig sett, bara hört sången!).
 
Du säger "hej" och "Nä!", samt imiterar oss när vi säger "lampa" och "tack, tack". "Ba" säger du, när du vill ropa på Benjamin och ordet "pappa" används just nu flitigt. När vi frågar om du kan säga mamma (som du egentligen kan, när det väl gäller!) så svarar du: "pappa!". Och så kan du härma en apa. "O-oo! A-aa!" säger du och ser så lycklig ut över din nya lärdom att vi inte kan göra annat än att le.
 
 
De senaste veckorna har du varit en riktig liten mammagris! Vi har inga problem med att lämna bort dig och du trivs hos de flesta människor. Men du väljer ofta mammas famn framför andras just nu. Det ska bli spännande att se hur det utvecklar sig nu när din pappa ska vara hemma mer om dagarna.
 
Mysiga, nyfikna, busiga, glada, bestämda lilla Fabian, du är så lätt att ha att göra med. Det är sannerligen en fröjd att få dela dagarna med dig!
 
Puss, mamma.
 

Glädjeämnen för en 11-månaders..

Bli gungad av storebror. Få gnaga på en alldeles egen morot. Lukta på kaffet i kaffeburken.

Idag blir han elva månader, vår lilla glada böna. Tänk, vad mycket nytt och spännande livet har att erbjuda honom!


Dagens busuge!

Solen skiner utanför vårt fönster idag. Och vi myser inomhus! En galen bebis, en sjuk liten storebror och jag.
 
Ja, galen är precis vad han är. Kryper runt som en liten raket här hemma och reser sig mot allt som är möjligt att resa sig emot. Skapar oreda på golvet och tuggar på sin mammas tidningar. Här lyckades jag fånga honom på bild, innan han kröp vidare mot nya äventyr!
 
 
Benjamin har sovit middag. Alldeles för länge. Men det får man när man är sjuk. De senaste två nätterna däremot, har han fått minimalt med sömn. Kliat sig och kliat sig och kliat sig. Den där febern han fick på nyår var visst nåt virus med utslag som följd. Över hela kroppen. Min stackars lilla kille! Så idag har vi vart på vårdcentralen en vända. Han fick stick i fingret (och fnissade åt att det kom ut blod!) och lämnade halsprov, som inte visade något. Tavegyl fick vi utskrivet iallafall, mot de kliande utslagen. Håll tummarna för att vi får sova gott inatt.
 
Hoppas ni haft en fin dag!
 

Mina små nissar...

Fotade min lilla böna i vår lurviga tomteluva häromdagen. Samma luva som jag fotograferade Benjamin i för två år sedan, när han bara var något äldre än vad Fabian är nu. Mina gosiga små tomtenissar!
 
 
Fabian 2012
 
 
Benjamin 2010
 
 

10 månader

 
Busiga lilla böna, nu är du tio månader gammal. Ja, för busig är precis vad du blivit, ungefär i samma stund som du gick från att vara nio månader till att bli tio.
 
För två veckor sedan tog du dina första krypsteg och kryper nu som om du aldrig gjort annat. Du tar dig runt i lägenheten på egen hand och är så lycklig över det. Kryper fram till något spännande att undersöka, leker med det en stund och kryper sedan vidare mot nya mål. Ropar vi på dig från ett annat rum kommer du krypandes mot oss med ett stort leende och glada tjut. Du tar dig gärna in i Benjamins rum om du får chansen (ibland är du mer än välkommen, ibland stängs dörren till din besvikelse igen snabbt som ögat framför dig) eller fram till alla eluttag och sladdar (som du nu fått lära dig är "aja-baja"). Du kan bli arg som ett litet bi om du inte får som du vill, men fortfarande tacksamt lätt att locka till ett leende igen, bara vi räcker dig någon ny spännande pryl.
 
Du har börjat resa dig själv så smått mot bord, stolar, spisen eller annat som kommer i din väg. När du lyckas blir du överlycklig och flinar stolt. Sång och musik är fortfarande bland det bästa du vet. Du dansar som en galning med både huvud och kropp och "uppmanar" oss att sjunga för dig på ditt eget lilla vis.Överhuvudtaget så försöker du kommunicera mycket med oss, med gester och ord. "Däh!" säger du ofta och sträcker samtidigt ut din lilla tunga ur munnen, så söt så mamma nästan spricker!
 
 
 Du har förstått vitsen med att gå omkring med "lära-gå-vagnen", även om du ännu inte ägnar dig åt det på eget initiativ. Allra helst vill du att din storebror ska stå mittemot och heja på dig med glada rop!
 
Och vad du älskar din storebror. Din underbara, snälla, busiga och hjälpsamma storebror. Allt han gör vill du göra och du skrattar högt när han busar med dig. Han ägnar gärna tid åt dig, sjunger för dig, leker med dig och försöker lära dig nya saker. Men när du rycket tag i hans legobyggen och förstör de långa rader med bilar han ordnat blir han vansinnig på dig. Och då besvarar du hans ilska genom att låta minst lika arg och förtvivlad.
 
Du är, och har alltid varit, en social liten kille som tycker om att träffa folk. Detta håller i sig än, men du har nu börjat visa dig avvaktande och blyg till en början mot främlingar eller nära och kära som du inte känner igen. Du visar tydligt om du vill komma till någon, eller om du vill stanna kvar i mammas eller pappas välkända famn. Fast för det allra mesta håller detta bara i sig i en kort stund, så snart du vant dig vid tanken vill du gärna busa och gosa med andra, kända som okända. Du förstår när det är dags för "gäster" att gå och mamma eller pappa ska gå hemifrån, och kan bli uppriktigt ledsen för det.
 
Tand nummer tre har spruckit fram i överkäken och den fjärde är på väg. Men inte de mittersta, utan de bredvid, som en liten vampyr. Ont gör det, när de är på väg. Du sover oroligt på natten, är ojämn i humöret och "gnuggar" frustrerat mot tandköttet med dina händer. Du har också haft en ordentlig förkylning samt din första (och förhoppningsvis, men tyvärr troligtvis inte sista) omgång av falsk krupp.
 
 
 
 Underbara lilla trollunge, vi älskar dig så!
 
Puss, mamma.
 
 

Liten böna blir stor.

I januari börjar jag arbeta igen. 60%.

Tre dagar i veckan ska jag lämna mina pojkar hemma med världens bästa pappa och gå till jobbet. Och två dagar i veckan är jag hemma och myser med mina små. Märklig känsla, när man varit hemma på heltid i drygt ett års tid.

Jag vet att det kommer bli fantastiskt bra. Jag gillar mitt jobb och ska dessutom byta inte bara avdelning utan förskola också. Spännande!

Dessutom har mina barn världens gosigaste pappa som längtar efter att spendera mer tid med dem. Jag kan inte önska mig något bättre! Tänk att jag haffade en av där männen som vill vara precis lika delaktig i sina barns vardag som deras mamma är. Vi är lyckligt lottade, jag och mina barn.

Ändå kunde jag inte låta bli att känna mig lite överrumplad idag, när jag fick nästa tid på BVC. Onsdagen den 30 januari. "Hoppas tiden passar bra!" sa vår gulliga sköterska, medan tanken och känslan liksom landade i min kropp. Då är jag ju på mitt arbete. Redan! Då blir det inte jag som får följa med!

Åh hjälp, min lilla böna, hur snabbt blev du så stor?


En liten vampyr.

Fabian har haft sina två små söta risgryn i nederkäken ett par veckor nu. Igår upptäckte vi tand nummer tre och början till tand nummer fyra. I överkäken kommer de, men inte framtänderna utan de bredvid. Som en liten vampyr, hihi! Ska bli spännande att se hur det utvecklar sig :)


Konsten att överleva utan sömn.

Visst är det märkligt det där, hur man kan resa sig upp ur sängen om morgnarna och ta hand om två små trollungar, trots att man nästan inte sovit alls.

Det här med krupp alltså (eller falsk krupp, heter det visst) är då sannerligen inga festliga grejer. Inatt vaknade Fabian om möjligt ännu oftare än natten till igår. En gång i timman från läggningen vid sju. Och när klockan blivit två, ja då vaknade han ungefär en gång i kvarten, fram tills han bestämde sig för att kliva upp klockan sex. Ändå tycker jag andningen låter något bättre och hostan lindrigare än igår.

För tio år sedan sov jag så länge jag bara kunde om morgnarna (förmiddagarna). Och lade mig för att vila middag efter skolan slutat. Och lyckades ändå somna gott på kvällen. Om någon sagt till mig då att jag skulle överleva en hel dag, utan att ens fått stänga ögonlocken i mer än en timma i sträck under natten (en av världens bästa tortyrmetoder) så hade jag inte trott dem. Men, det går, om man bara måste!

Nu sover bönan gott i min famn och jag kan ändå inte förmå mig att slappna av tillräckligt för att somna. Trots att ögonen går i kors..

Så håll nu era tummar för att detta ger med sig fort, att vårt lilla charmtroll får bli frisk och pigg igen!



Söndag och sjukdag.

Har just bäddat ner mig i sängen med fleecemorgonrock och raggsockar på. Det är kyligt i vårt sovrum ikväll!

Fönstret är öppet ordentligt och släpper in kall novemberluft, för bredvid mig ligger Fabian med ansträngd andning och hosta. Falsk krupp har han åkt på, vår lilla prins...

Han vaknar till ofta, så då får vi sitta med honom upprätt i famnen framför fönstret så han får andas frisk luft tills han lugnar sig och somnar om igen.

Åh, vad jag önskar att jag kunde trolla bort det... Mitt lilla hjärtegryn!




Jag har en krypbebis!

Igår lyckades Fabian komma upp på alla fyra ordentligt och tog sig ett par små krypsteg framåt.

Idag på öppna förskolan fick han beröm för sin ålnings-teknik, "han ser ju ut som en militär på ett sånt där army-träningspass! Vad snabb han är!"

Han nöjde sig dock inte med att åla i raketfart. När trumman åkte fram på sångstunden ställde han sig på alla fyra, dansade en stund och kröp sedan fram till sångfröken. Så nu kan vi alltså lägga till krypning som ett framsteg också. Ska bli spännande att se om han överger sitt ålande för att krypa istället.


Två uppsättningar Fabian.

Ni som följer mig på instagram får stå ut med att se "gamla" bilder här ibland. Och ni som inte har instagram (mina svärföräldrar tillexempel, hihi) skaffa det nu! :)

Hur som helst. Det blir en del spring på öppna förskolan just nu och Fabian älskar det! Igår satt han i deras spegelhus en lång stund och pratade med den snygga killen som satt mittemot. Han själv alltså!

När Benjamin såg bilden blev han väldigt fundersam. "Mamma, finns det en till Fabian?" Hihi. Inte helt lätt att greppa kanske, att se inte bara en spegelbild på fotot, utan också själva originalet.

Nu tar jag en kort stund för mig själv i soffan, förmiddagen har bjudit på fullt ös och eftermiddagen ska vi spendera i stan. Efter hämtning av Benjamin alltså.

Hoppas ni har en lika bra onsdag som jag!

Kram


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0