Hej sommarvärme!
Det är ännu april månad, men ute är det sommarvarmt. Runt tjugo grader, tillräckligt varmt för shorts. Vi har spenderat ännu en helg isolerade från vänner och familj som inte önskar vattkoppor, men har haft det alldeles ljuvligt bara vi fyra.
Benjamin är frisk och pigg igen, det var lindrigt för honom får jag nog säga. Normalmycket vattkoppor, knappt någon feber och sovit gott om nätterna. Måndag eftermiddag och tisdag var han något slö och hade lite besvär av klådan, i övrigt har tavegylen hjälpt bra och han har vart nästan lika pigg som vanligt. Nu väntar vi bara på att Fabian ska bli en prickekorv han med...
Hur som helst. Igår förmiddag jobbade Daniel. Jag och barnen packade picknick, springcykel och fotboll och gav oss av på långpromenad. Tre stopp hann vi med, Kålltorps fina lekplats, Renströmska parken, samt min förskolegård. På hemvägen var vi så svettiga att vi blev tvungna att svalka oss med varsin glass.
Efter lite middagsvila på hemmaplan packade vi väskan igen, stannade på ICA och köpte varsin sallad (lat-middag!) och åkte till Aspens badplats. Barnen plaskade i vattenbrynet och undrade varför mamma och pappa påstod att vattnet var för kallt för att bada i - det är väl sommar? Vi avslutade kvällen med lek i parken i närheten, stora lekplatsen där fick högsta betyg av båda grabbarna. Sen for vi hem, trötta och lyckliga efter en heldag i solen.
Nu sitter vi i bilen på väg mot Gråbo. Daniel och jag ska på en visning i Floda, så barnen får leka med mormor och morfar under tiden. Förmiddagen har vi ägnat åt lek på Ånäsfältet och korvgrillning i trädgården.
Vi njuter!
Vi har spenderat ännu en dag i vårsolen. Idag var vi hembjudna till mina föräldrar och bjöds på både påsklunch och god grillmiddag framåt kvällen.
Benjamin har även idag varit nästan helt opåverkad av sina vattkoppor. Spelat fotboll, lekt på lekplats, kastat frisbee och busat med morbror Rasmus och Lisa. Vid läggning verkade det dock som att det började klia en aning, så det kommer väl inatt kanske...
Några prickar har ännu inte dykt upp på Fabian, men han har ätit dåligt idag och inte alls vart lika full av energi som vanligt, så kanske är det på väg? Vi får se!
Glad Påsk!
Påskafton bjöd på fantastiskt vårväder. Daniel och Benjamin hade till och med shorts-premiär.
Vi var bjudna hem till mina föräldrar på påskfirande med hela familjen idag, men valde att stanna hemma eftersom det fanns risk att barnen bar på vattkoppor. Kändes inte schysst att smitta ner lilla Kent med kliande koppor! Och tur var väl det, för fram på eftermiddagen idag dök de upp på Benjamin. Än så länge har han bara några stycken och mår precis lika bra som vanligt, men värre lär det väl bli...
Vi har tillbringat precis hela dagen utomhus. Packade matsäck, uteleksaker och fiskespön imorse och åkte upp till Härlanda Tjärn. Daniels bror och lilla Leon gjorde oss sällskap ett tag. Förutom att Fabian plumsade i vattnet med skorna på (jag fick åka hem och hämta ett par nya) ratade vår picknick (förutom kakorna) och vägrade sova middag i vagnen (förmodligen eftersom han kände på sig att jag var sugen på att få bläddra i min nya tidning ifred en stund) så hade vi supermysigt. Fiskade, sparkade boll, gungade, gick en promenix i skogen för att plocka vitsippor och klättrade i träd.
Hemma ställde vi till med grillpremiär i den lilla ovårdade trädgården och tänkte för stunden inte så särskilt mycket på att vi inte hade en alldeles egen altan.
Efter middagen botaniserade vi lite bland påskgodiset och sen tog vi en kvällspromenad bort till Ånäsfältet. Där sprang pojkarna av sig sin sista energi, sparkade boll och cyklade springcykel. Och så njöt vi av kvällens sista solstrålar. Att den stora hade vattkoppor och den lilla struntat i att sova middag för första gången i sitt liv märktes inte ett enda dugg.
Fabian somnade gott på vägen hem och vi andra kröp ner i soffan framför Dumma mej 2. Benjamin sover bredvid mig i sängen och jag tänker göra detsamma.
Hoppas din påskafton vart lika bra som
min.
Tid för bara en.
Daniel och jag är båda väldigt måna om att hitta på saker på egen hand med barnen. Alltså dela upp den lilla familjen, så att barnen får hitta på något mysigt själva med bara mamma eller pappa en stund. Jag minns själv hur mysigt jag tyckte det var som barn, att få ha mamma eller pappa för mig själv ibland.
Älskade lilla barn, du skulle bara veta hur lycklig du gör mig. Dina mörka busiga ögon, ditt smittande skratt, och alla dina frågor och allt ditt prat som bara bubblar ur den lilla munnen på dig. Kom ihåg att du är värdefull och att jag älskar dig.
I eftermiddags for Daniel och Benjamin till Allum en sväng, för att handla present inför ett barnkalas på lördag. Kvar lämnade de en ilsken tvååring som "osså ville fölla med o handla lite!" Det arga humöret försvann dock illa kvickt när jag erbjöd honom att få hjälpa mig med disken, som är favoritsysslan nummer ett just nu.
Efter disken tog vi ett långt skumbad tillsammans och pratade, skrattade och lekte tills vi blev alldeles skrynkliga om fingrarna. Och så Bolibompa-mys på det! Bara vi två.
Älskade lilla barn, du skulle bara veta hur lycklig du gör mig. Dina mörka busiga ögon, ditt smittande skratt, och alla dina frågor och allt ditt prat som bara bubblar ur den lilla munnen på dig. Kom ihåg att du är värdefull och att jag älskar dig.
Lördag och vårvärme.
Igår var en ljuvligt skön dag här i Göteborg. Värmen kom som från ingenstans, och har hållt i sig även idag.
Efter morgonbestyren avklarats for Daniel och Fabian ner till Frillesås för byte till sommardäck och mys i trädgården. Benjamin och jag tog bussen ner till stan för att handla present till Daniel som blir 25+ imorgon igen ;) Varsitt par basketkängor blev det till grabbarna också. Vi käkade mc Donalds lunch ute på lejontrappan, jackor fick vi slänga av oss fortare än kvickt, jisses vilken skön värme!
Väl hemma igen skulle Benjamin hem till förskolekompisen Jacob och leka för första gången. Han ville minsann vara där utan mig och hade hur kul som helst tills jag hämtade hem honom igen efter drygt en och en halv timme. Det där med att leka "ensam" med kompisar är något han längtar efter att göra mer. Jag hoppas så att vi finner något nytt boende snart, med lite barn runtomkring så han inte blir så beroende av att vi måste följa med honom överallt. Min stora lilla kille!
Nu sover barnen gott och Daniel och jag har krupit ner i soffan för att se en bra film. Imorgon väntar födelsedagsfirande, visning i Floda, samt besök hos mina föräldrar.
Att cykla i t-shirt var väl kanske att ta i, men det var tydligen så svettigt annars ;) Hur skönt som helst att slippa både jacka, överdragsbyxor och mössor iallafall!
"Mamma kör jättebra!"
Igår for vi till Allum en sväng allihop. Det är i regel alltid Daniel som kör bilen när vi ska någonstans, men igår var han inte riktigt i form efter lördagens bravader med vännerna.
Jag körde med andra ord, och bredvid mig satt en liten cooling med brillorna upp och ner och kepsen på sned och hade mage att ifrågasätta min bilkörning ;)
"Kör du bilen mamma? Kan mamma köra bilen?" frågade han ideligen. "Ja, mamma kör jättebra!" svarade jag envist samtidigt som Daniel fnissade i baksätet.
Jag kör för övrigt alldeles utmärkt, så länge alla andra idioter håller sig ur vägen ;)
Dagens fniss.
Det pågår mycket funderingar bland barnen på jobbet. När man är runt fyra är det mycket frågor som snurrar i huvudknoppen. Om man kan döda sig själv tillexempel, eller vad som menas med att någon är en knäppskalle? Måste verkligen fröknar ha blåa handskar på sig när de ska torka barnen på toaletten? Och varför har vår lärarstudent så gula tänder?
Imorse utbrast en av de allra mest fundersamma fyraåringarna: "Men Alexander! (en av mina kollegor) Du är ju en kille fast du är vegetarian!"
Efter att vi kvävt varsitt fniss och på ett vänligt sätt förklarat att både killar och tjejer kan vara vegetarianer, att det betyder att man valt att inte äta kött, så frågade han vidare (som om det vore något fullt naturligt): "Men gammalt bajs då? Äter du det?"
:)
Sköna torsdag.
Åh, vad jag älskar mina lediga torsdagar. Vill helst aldrig mer jobba heltid ;)
Barnen och jag har haft en mysig dag. Vi var ute tidigt och gick till en lekplats. Solen sken från en klarblå himmel, men det blåste ruskigt kallt. Fick lura in dem tillslut, med en muta om att baka chokladbollar. De är verkligen ute-killar båda två!
Efter lunch och chokladbollsbak (medan bönan tog en middagslur) så traskade vi upp till förskolan och hämtade hem Benjamins kompis Emilia. Det blev utelek i trädgården en stund, mellis och bus inomhus.
Imorgon börjar jag redan halv sju, vilket betyder att klockan ringer långt före tuppen vaknat. Nu väntar sängen med andra ord!
Ännu en söndag.
Det tycks vara två veckor sedan jag gjorde minsta lilla notis härinne. Den tiden har jag ägnat åt att hämta andan en smula, för nu har vi faktiskt (peppar, peppar) varit friska i två veckor.
Helgen har varit hur bra som helst. Fredagskvällen ägnade jag och Daniel på stan, åt god middag med Sofia och Mikael på Pinchos. En natts ostörd sömn samt en sovmorgon senare hämtade vi hem våra små juveler som sovit hos sin mormor och morfar. Sämre kan man ha det! På vägen dit hann vi dessutom svänga förbi Allum för att köpa träningskläder (som jag åtminstone planerar att använda), samt åka på sightseeing i Floda för att spana in eventuella kommande bostadsområden.
På kvällen fick vi sällskap av Evelina och Vincent, vi halvgluttade på melodifestivalen och sov sedan huller om buller (nåja) i vår lilla lya.
Imorse for Benjamin och Daniel iväg för att åka skridskor för första gången, medan Evelina och jag rastade de andra vilda två på en lekplats innan de begav sig hemåt. I eftermiddag tog vi en tur ner till Lager157 och fyllde på våra garderober en smula.
Imorgon är det måndag igen. Studiedag för min del och grabbdag för de övriga (eftersom förskolan är stängd!).
Kram!
Söndagshumör.
Jag är nyss uppstigen efter min sovmorgon. Sitter i soffan med min lilla böna. Plockar fram ipaden och föreslår att vi ska kika på gårdagens bidrag till melodifestivalen.
När Anton Ewalds bidrag precis startat blir ungen tokig. Han vill titta på "manboy" istället, eller möjligtvis Sean Banan. Gamla favoriter som söndagströtta mamman inte alls vill se.
"De e min tuuuuj!" vrålar han. "Ja spela på ipaden nuuuuuuu!" Sedan tar han helt enkelt ipaden ifrån mig och tillägger ilsket: "Annars bli ja aj på dig!"
Trötta mamman bestämmer att hon åtminstone ska få titta på en liten snutt av det där bidraget hon så gärna ville se. Sen kapitulerar hon och låter ungen knappa på ipaden en stund. Så sitter han där i soffan, naken så när som på sitt rosa nagellack på de söta små tårna. Nöjd och glad och låtsas inte alls om det där raseriutbrottet som nyss inträffade.
Godmorgon söndag!
Krassligt värre.
Benjamin mår mycket bättre, inte bra, men bättre. Igår och i förrgår har han haft fyrtio graders feber hela dagarna, idag bara runt trettioåtta. Vi har läst nya spännande och roliga böcker som Fabian och jag åkte och lånade på biblioteket igår, byggt lego, ritat, lekt lite och sett massor av film. Orken är tillbaka något sånär alltså, och matlusten likaså.
Nu skulle man ju önskat att jag själv var alldeles fylld av energi men så är det tyvärr inte. Min förkylning har långt ifrån lämnat mig och i förmiddags fick jag vansinnigt ont i örat. Totalt lock, hör inte ett skit. Tur det finns Ipren!
En som däremot varit energifylld är Fabian. Han har farit runt här som ett yrväder, ett litet lyckopiller mitt i all sjukdom. Rensat mitt skafferi, målat sig med mitt smink och krävt att bli körd i dockvagnen tillsammans med sin angry bird. Underbara lilla solstråle!
Sjukstuga, igen.
Benjamin blev plötsligt febrig på förskolan idag. Daniel fick hämta hem honom, och sen sov han halva eftermiddagen, lilla hjärtat. Vet inte om han fått en ny omgång av vad han hade förra veckan, eller om han åkt på något helt annat. Trist hur som helst!
Har bunkrat upp med isglass, melon och en bamsetidning för morgondagen. Lite mys måste man ha när man är sjuk, inte sant?
Håll tummarna för att vi snart har en piggelin här hemma igen.
Lite korv är aldrig fel.
Benjamin och jag sitter vid köksbordet och ritar bilder till en påhittad saga (det nya intresset här hemma...). Under tiden sitter Fabian och gräver i en låda med diverse pyssel och skräp. En guldgruva för en tvååring.
"E de kojv, mamma?" frågar han plötsligt.
"Mmmm..." svarar jag förstrött, djupt försjunken i min målning.
"E de kojv? Mmm. Jaa, de e kojv." fortsätter han.
När jag lyfter blicken ser jag att ungen mumsar på något. "Vad tuggar du på?" frågar jag.
"De e kojv!" svarar han nöjt.
Och mycket riktigt. I lådan fanns ett par torra, gamla, läskiga korvbitar.
Vem har lagt dem där? Eller kanske ännu mer intressant: När la någon dem där?
Hu.
Funderingar.
Benjamin: "Mamma, när är det Alla hjärtans dag?"
Jag: "Det var ju i fredags."
Benjamin: "Men när är det nästa gång?"
Jag: "Det dröjer ett helt år, min älskling. Men vi kan fira Alla hjärtans dag idag om du vill? Vad gör man då för nåt?"
Benjamin: "Ritar teckningar och äter julkorv."
När en sjuk mamma lagar våfflor.
Barnen och jag har legat däckade i en hemsk förkylning ett par dagar. Snuva som aldrig velat sluta rinna, hosta med känslan av att hela lungorna ska flyga ur bröstkorgen och så feber på det. Kan hända att jag överdriver en smula, men igår kände jag mig rejält risig och ville helst bara dra täcket över huvudet.
"Vad vill ni ha till lunch?" frågade jag, när klockan närmade sig matdags.
"Snääääälla, kan vi inte få våfflor?" bad Benjamin som egentligen inte är alls särskilt förtjust i våfflor.
"Jaaaa! Våfflo!" hojtade Fabian, trots att han troligtvis inte har en aning om vad det är.
Bara tanken på att pallra mig ut i köket, koppla in våffeljärnet, blanda smeten och sedan grädda våfflorna gjorde mig alldeles darrig. Och först skulle jag ju dessutom behöva resa mig ur soffan.
Hur. Skulle. Jag. Orka?
Och hur gör man förresten våffelsmet? Det är väl inte samma som pannkakor? Varför har vi inte ett jäkla paket med fras-våffel-mix i skafferiet precis som resten av Sverige?
Men såklart barnen skulle få våfflor om de nu så gärna ville ha det. Vad har man annars en mamma till, om inte för att laga sin önskelunch när man är sjuk?
Innan min trötta kropp nått köket blev jag omsprungen av en tossig tvååring som raskt släpade fram en köksstol ivrig att hjälpa till. Och så en bestämd fyraåring som deklarerade att det minsann var han som skulle blanda smeten, eftersom han är jättebra på att göra våfflor.
Om det finns något som är värre än att fixa en simpel våffel-lunch när man är sjuk, så är det att fixa en simpel våffel-lunch i sällskap av två envisa barn med yviga rörelse-mönster.
Innan vi var klara hade Fabian kört sina små fingrar i smöret trettiotvå gånger, kastat en näve mjöl på golvet och vält ut bakpulvret under köksbordet. Och jag hade önskat mig till en annan planet vid minst fyra tillfällen.
Nåväl. Jag lyckades grädda några våfflor till barnen. Till barnen som i samma stund våfflorna var klara deklarerade att de minsann inte ville ha.
"Ni får åtminstone smaka, annars är det ingen idé att jag gör våfflor igen!" bestämde jag, varpå Fabian raskt slickade i sig sylten från sina våffel-hjärtan och gled ner från stolen med orden "ja e mätt!". Benjamin däremot åt ett helt hjärta innan han bestämde sig för att han inte orkade mer.
Tji fick jag, för den våffel-lunchen.
När tvååringen säger godnatt.
I sängen, dags att läsa godnattsaga för lilla tvååringen. Daniel kommer in för att pussa godnatt.
Daniel: "Natti, natti min lilla älskling!"
Fabian: "Natti, natti pjutt-nisse!"
Prutt-Nisse alltså. Schysta klubben.
Fredagsmys.
Var tredje fredag slutar jag redan klockan ett. Fem timmars arbetsdag. Lagom långt! ;)
Det betyder tidig hämtning på förskolan och mellanmåls-mys hemma med mina små juveler. Älskar det!
Ikväll var vi bjudna hem till min bror med familj på fredagsmiddag. Äntligen fick jag se deras nya hus och äntligen fick vi alla gosa med lilla Kent igen! Vi har bara träffat lillgossen en gång förut på grund av alla trista vinterbaciller.
Vid halv åtta talade Fabian om att han minsann ville gå och lägga sig. Knappt en timme senare rullade vi hemåt och barnen slocknade på två sekunder i bilen. Nu har jag själv krupit i säng, helt slut.
Imorgon väntar middag, häng och övernattning hos Carro med familj :)
En snabbvända på akuten.
I eftermiddags trillade Fabian på förskolan och slog upp ett jack i läppen. Mestadels invändigt, men ändå såpass stort att vi övervägde om det behövde fixas till av en läkare. Jag ställde in mig på att få tillbringa ett par timmar där, men vi fick vända hem redan efter en snabb koll av sköterskan i receptionen. De kunde inte göra något åt det och hon trodde det skulle läka ihop fint på egen hand. Skönt, tyckte jag! Fabian å andra sidan hade nog gärna stannat en stund till, han ville leka mera med deras spexiga saker ;)
När vi parkerade hemma fick jag absolut inte lov att stiga ur bilen förrän vi lyssnat färdigt på låten som vi dansat loss till. "Efter denna!" sa lilla bönan bestämt. Så så fick det bli :)
Helgen.
Här kör vi helg i lugnt tempo. Så lugnt det är möjligt i sällskap av två huliganer ;)
Gårdagen bjöd på bad på vattenpalatset ihop med min mamma och Vincent. Jättekul, tyckte Benjamin och Vincent. Svinkallt! blev betyget från oss vuxna "Vad är meningen med detta?" tycktes Fabian undra. Han ville helst inte bada, utan springa omkring på det hala golvet istället.
Efteråt åkte vi med till Gråbo och bjöds på hemgjorda hamburgare, lek i snön och lördagsgodis. Kvällen ägnade jag och Daniel åt ekonomi- och husprat. Jag längtar så!
Nu sitter vi i bilen på väg till en visning. Vi har redan bestämt oss för att objektet inte är intressant för oss, men vill ändå spana in området och känna på läget. Daniels mamma är hos oss och tar hand om barnen så länge. Så gott att kunna titta ifred! :)
Kylskåpsrensaren.
Ni som följer mig på instagram får här en kopia på en händelse jag la upp imorse. Men det kan inte hjälpas, jag bara måste skriva det här också, då jag minns hur han var , min lilla böna.
Fabian hyser just nu stor fascination för vårt kök, allra helst diskbänken. Så fort han får chansen släpar han dit en köksstol i hopp om att få lov att "giffa, giffa!". Diska alltså. Hans version av att diska skiljer sig dock en smula från min. Vid köksstolens kant balanserar han, för att få tag på diskmedel och spännande köksredskap från diskstället. Bredvid står jag, med hjärtat i halsgropen och försöker laga middag, samtidigt som jag övervakar den lilla diskaren så han inte ramlar av stolen och slår ihjäl sig. Typ så.
Igår upptäckte han något ännu mer spännande. Kylskåpet! Dagen har således ägnats åt att släpa stolarna dit istället. "Kan du öppja?" bad han mig imorse, med sin lilla väna röst och ivriga blick. Såklart jag kunde! Där stod han sedan och undersökte allt han kom åt. "Va e de?" frågade han gång på gång. Fick tag på leverpastejen, rynkade på nosen och sa: "Levepattej... Ja gilla inte dom!" "yoghurt, den ta vi mamma!" föreslog han. Fann sedan en vitlök som han synade noga och gav betyget: "Den e så jätte, jätte, jättegammal!"
Sedan bestämde han sig för att undersöka skafferiet istället. Jag passade på att vända mig mot diskbänken ett slag och hörde honom viska: "Ja smaka lite. Sen jäckej det!" När jag vände mig om hade jag halva ungen fylld av vaniljsocker. Nästan iallafall. Mums! :)
