1 månad går fort!

Ja, idag fyller Benjamin 1 månad. Vi njuter av att ägna våra dagar åt denna ljuvliga lilla prins. Han är lite missnöjd emellanåt när magen bråkar med honom, och då är det så skönt att vara två. Det tar på krafterna att vagga och försöka trösta, när ingenting verkar hjälpa. Men däremellan är han så nöjd och gó vår lilla bebis!

Skruttens mormor och morbror kommer på besök i eftermiddag, och sedan kommer min farbror med familj, ska bli mysigt att träffa dem! Och så ska vi förstås hinna med att fota månadsfoton (ett måste för en scrap-mamma!), och ta en promenad för att fixa lite grejer inför nyårsafton. Pjuh! Mycket ska hinnas med :)

En härlig nyårsafton önskar jag er, om vi inte hörs innan dess! Kram!

4 veckor idag!

Idag är det fyra veckor sedan prinsen föddes, tiden går ruskigt fort! Dessutom har han namnsdag idag den lilla gossen. Vi ska fira med första dosen D-vitamin. Festligare kan det knappast bli :)



Fotot är från i förrgår. Han är stark i nacken vår lilla Skrutt. Inte kan man ligga med huvudet ner i filten - då kanske man missar något spännande!

mammas gosse!

Jag och Daniel har precis ätit en god söndagsmiddag. Samtidigt, vid köksbordet. Med bebis sovandes i vagnen. Tänk att sådant som var vardag för ett par veckor sedan nu känns som värsta lyxen.

Benjamin vaknade och var hungrig lagom tills att det var dags att ta hand om disken, så den lotten föll visst på Daniel. Det är mammas gosse det! :)

...

Vi hade en fantastiskt mysig julafton hemma hos mina föräldrar i Gråbo. Benjamin sov som en stock i stort sett hela dagen, och hann inte ens märka att han fick mest julklappar utav allihop! Däremellan gallskrek han små korta stunder, och ville förstås äta precis när julbordet dukats fram! :)

Själv somnade jag gott i soffan redan klockan tio (jag hade visst glömt av att ta min nödvändiga powernap under dagen). Inte ens när Rasmus fick sitt ansikte nertryckt i pappas spikmatta (utav sin storebror förstås, vem annars?!) vaknade jag. Summa summarum så var vi lika trötta både vår lilla prins och jag.

Idag ska vi hem till Daniels föräldrar för att fira jul, mysigt! I mellandagarna hoppas jag att jag lyckas stjäla till mig lite scrap-tid mellan matningarna, är ruskigt sugen på att fixa med lite fina bebisbilder nu!

Hoppas ni haft en härlig jul allihop!

God Jul!



önskar Daniel, Johanna och Benjamin.

Denna lilla pepparkaksgubbe väckte sin mormor och morfar klockan sex på Lucia morgon (den fina dräkten är en present från dem). Sedan dess har min mamma undrat när sjutton de skulle få se en bild på pepparkakan i bloggen. Och det får ni nu - men först skulle han skickas på julkort hem till våra nära och kära.

Jag har skickat mycket färre julkort än vad jag brukar, de jag hann göra innan Skrutten föddes tog slut, och sen fanns det liksom inte tid att göra fler :) Så, ni som inte fick något kort i år får hålla till godo med en hälsning på bloggen!

En fantastiskt mysig jul önskar jag er alla. Snart beger vi oss iväg till Gråbo för att fira julafton!

Världens bästa pappa!

Daniel gör praktiskt taget vad som helst för sin lilla gosse. Igår kväll skrek Lilleman till och från i nästan fem timmar, ingenting hjälpte. Vi misstänker att han har ont i sin lilla mage, och jag bestämde mig därför för att laga till lite amningsté som visst ska kunna hjälpa. En härlig blandning av anis, kummin och fänkål som får dra i vatten.
"Mmm, vad smaskigt detta kommer bli. Du vill säkert smaka lite du också Daniel, skulle jag tro." säger jag med ironi i rösten.
"Du, jag skulle gladeligen äta en skål med avföring om det fick Lilleman att sluta skrika."

Jag lägger det på minnet. Om téet inte fungerar så blir det vårt nästa projekt.

Är det förresten någon som vet var man kan inhandla någon typ av avföring på lösvikt?

Första shoppingrundan!

Igår tog jag en sväng ner till stan alldeles ensam med Lilleman, och lärde mig följande:

  • Det finns vänliga själar som mer än gärna hjälper till att lyfta barnvagnar på och av spårvagnen - och så finns det de som ger blanka fan i svettiga nyblivna mammor och låter dem kämpa alldeles ensamma.
  • Det finns vänliga själar som tillochmed kan tänka sig att hålla upp butiksdörrar för en - trots att de inte ens är på väg in i affären.
  • GinaTricot är ett icke barnvagnsvänligt ställe. Jag ger mig tusan på att de möblerar så trångt just för att slippa mammor med barnvagnar.
  • Människor som handlar på GinaTricot är inte det minsta intresserade av att lämna plats för barnvagnar (troligtvis var jag en av dem för bara ett par veckor sedan!)

Innan jag åkte iväg till stan skröt jag för min mamma om hur enkelt det var att ta med sig Skrutten ut på äventyr. "Han sover alltid i vagnen ända tills vi kommer hem igen!" vill jag minnas att jag påstod.

Det skulle jag inte ha gjort. Med en julklapp kvar att inhandla vaknade prinsen och insåg att han var förfärligt hungring. Och då menar jag förfärligt. Han började illvråla utan den minsta förvarning så högt att folks trummhinnor var på gränsen till att sprängas.

Vi praktiskt taget sprang till McDonalds där jag slutligen fick korvat upp genomsvettig Benjamin ur vagnen för att ge honom lite mat. Med panik i bröstet satt jag och funderade på en lämplig ursäkt till att jag snyltade på deras platser trots att jag inte handlat något, och vad händer då?! En av de anställda kommer fram till mig med en bricka och vill bjuda mig på en kopp kaffe. Det kallar jag service! Från och med nu ska jag alltid fika på McDonadls.




Skrutten gillar sin vagn!

Efter tre veckor med vårt lilla underverk börjar vi få rutin på en del saker. Mamsen har tillexempel insett att prinsen tycker att det är rysligt skönt (än så länge) att gosa i sin vagn. Men inte hela tiden, bara när han själv vill - och bara om man rullar vagnen frenetiskt fram och tillbaka. Så på morgnarna efter lillemans frukost gosar han i vagnen, medan mamman får lite egentid framför datorn (samtidigt som hon använder ena foten till att putta på vagnen förstås!)

Igår kväll utfördes samma ritual, och Skrutten var nöjd precis så länge så att hans mamma och pappa hann äta middag tillsammans, utan en liten prins i knäet - det händer inte varje dag kan jag lova! :)



Bild från när Skrutten bara var ett par dagar gammal. Kolla in lillfingret som pekar rätt ut - precis som mamsens :)

3 veckor!

Idag fyller lillskrutten 3 veckor. Han började dagen med att grundlura sin mams. Klockan fem slog han upp sina stora ögon, och låg och tittade klarvaket på mig. Jag trodde förstås att det i vanlig ordning var cirka två minuter kvar tills han skulle komma på att han var vrålhungring, och börja skrika som en galning. Skyndade mig upp för att hinna ladda med en dvd-box och täcke i soffan (man måste ha något att sysselsätta sig med om man ska hålla sig vaken klockan fem, iallafall jag!). Hämtade prinsen i sängen, och han knappt sätta ner rumpan i soffan förrän han hade somnat om.

Hallå?! Var tog hunger-vrålet vägen?! Hade den lilla rackaren bara tröttnat på att ligga i sängen, och behövde lite omväxling?! Ville han bara se om hans mamma fortfarande gör precis vad som helst för att han skall fortsätta vara nöjd och glad?! Tydligen. Där satt jag i mitt tysta vardagsrum och tittade på min nya favvo-serie klockan fem på morgonen - utan en ammande bebis. Det kändes minst sagt lite felvänt.

Idag ska vi in till stan och fixa lite julklappar. Kan hända att Skrutten även måste få en liten 3-veckors-present. Men bara om han är riktigt snäll! :)

Förvirrade föräldrar intar BVC

Ärligt talat, som förälder kan man få tusen råd om en och samma sak - det är inte lätt att veta vem man ska lyssna på. När vi låg på BB så rådde de oss att absolut inte ge Benjamin napp, då detta skulle störa amningen.

"Åtminstone inte under de första månaderna. Men vi rekomenderar inte napp överhuvudtaget. Men det är klart, vill ni ge ert barn det så är det ju upp till er!" sa en barnmorska syrligt. I mina öron lät det som att napp var lika med barnmisshandel. Men nu råkar det vara så att vi fått en gosse som är extremt snuttig av sig, så han fick en napp ändå - så att mamman ska slippa agera en levande sådan. Men vi gjorde det med en aning ångest- tänk om vi förstört vårt barn för resten av livet med denna jäkla napp?

Igår förmiddag var vi på BVC igen för längd och viktkoll. När Daniel klätt av Skrutten i väntrummet  (ja, bebisarna får klä av sig redan där. Effektivt ska det vara! Jag kan inte låta bli att tänka på ifall det skulle vara likadant för vuxna. "Varsågod att klä av dig medan du väntar. Ni som skall till gynekologen ombedes även klä av er underbyxorna. Använd sittunderlägg för att minska smittspridning, tack!") får jag syn på att han är på väg att stoppa nappen i munnen på honom.

"Vad gör du??? Ge honom inte nappen nu!" flämtar jag fram med panik i rösten.
"Varför inte då?" undrar Daniel.
"De tycker ju inte att bebisar ska ha det!" Snabbt rycker jag nappen från Daniel. Herregud, vi vill väl inte framstå som barnmisshandlare?

Inne hos BVC-tanten gömmer jag nappen i min hand. Hon frågar hur vår goding mår, äter och sover han bra? När vi svarar att han är en matglad kille, som äter varannan till var tredje timme så frågar hon plötsligt om han möjligtvis har någon napp eller så?!

Jag blir alldeles svettig, och stammar fram att "jo, alltså det var så att han verkade vilja snutta ganska mycket ... vi tänkte att .. ja, alltså, han verkade behöva ha något att suga på.."
"Men han har den inte ofta alls, bara när det verkligen behövs!"
tillägger Daniel nervöst.
"Men vad skönt att han tar nappen." svarar BVC-tanten.

Skönt?! Hörde vi verkligen rätt? Vad hände med hotet om att det skulle förstöra amningen? Är vår BVC-sköterska också en barnmisshandlare? Eller är det något läskigt trick hon försöker utsätta oss för?

"Jag tycker nog gott att ni kan erbjuda nappen lite oftare, så att ni får sova lite längre pass på nätterna. Han är antagligen inte alltid hungrig när han vaknar, utan vill bara snutta lite."

10 poäng till vår BVC- sköterska. Nu tänker jag bara lyssna på henne, och inte på några andra sadistiska barnmorskor (som antagligen inte vill något annat än att ha fler missnöjda barn här i världen!)

?

Vart sjutton tog tiden vägen? Jag vaknade imorse (inatt skulle jag egentligen vilja kalla det, eftersom klockan bara var kvart i fem. men det är visst den nya morgon-tiden här som sagt!) och insåg att det är jul om mindre än en vecka.

Antal inhandlade julklappar: 0 st.

Nu sitter jag här och funderar på om jag skulle virka något fint till mina kära. Eller låta Benjamin rita dem varsin vacker teckning? Vad tycker ni?

Lyckliga Benjamin...

... har en farmor som kan sticka världens finaste tröjor (eller mamman är den som är den lyckliga än så länge, skrutten har inte vett att vara lycklig över det ännu!)



Fin, eller hur?! :)

det är inte jag som bestämmer längre!!!

Min lilla goding tycker att dagen ska starta någon gång mellan fyra och sex. Jag håller inte riktigt med - men det är visst bara att gilla läget!



Mutad med napp och sin goa snutte lyckades mamsen äta en hel macka innan protesterna startade! Nu ska vi gosa i soffan.

Ha en bra dag!

Vi lever!

Ja, i allra högsta grad. Och njuter som tusan av vår lilla knodd. Det hinns inte med så mycket bloggande bara. Men imon looooovar jag en liten bild på prinsen - bara för att ni tjatar så ;)

2 veckor!

Jag kan knappt fatta det, vår lilla Skrutt har redan hunnit bli två veckor. Tiden går galet fort, han kommer få basröst innan jag hinner blinka om det fortsätter i denna takten! (Ni ska snaaaart få se fler bilder, det hinns inte riktigt med mellan alla amningsstunder bara!)

Lilleman och jag firade 2 veckors-dagen med att traska ner till ICA för att handla blöjor för en hel förmögenhet. När vi skulle betala passade en dam på att knö sig före oss i kön (jo, det är sant. hon klämde sig mellan barnvagnen och mannen före, medan jag kastade ett blixtsnabbt getöga på något trevligt i hyllan bakom mig!).

Jag skulle just säga ifrån när jag fick syn på vad hon höll i handen. Ett styck paket med extra fiberrika knäckebröd. Det är väl klart att hon tog sin chans att smita före i kön. Hon hade förstås fått förstoppning, och hade bråttom hem för att lätta på trycket. Stackars lilla dam.

Första besöket på BVC

Idag har vi vart på BVC för första gången. Benjamin betedde sig som den mönsterbebis han är (vi ropar inte hej ännu, men för tillfället verkar han himla nöjd med livet måste jag säga!)

Tanten på BVC var hur gullig som helst, sa att vi hade en sån fin liten pojk. Dessutom slängde hon sig till med att påpeka att mamman och pappan såg väldans pigga och fräscha för att just blivit föräldrar. Man tackar!

Lillgossen har gått upp jättebra i vikt. Hans matorgier verkar med andra ord ha gett resultat. (ja, vad ska man kalla det när någon vill hänga vid tutten i timtal emellanåt, om inte matorgier?) Mamsen kan pusta ut än så länge, det verkar som att hon sköter sig rätt ok!

Det gör ont att föda barn!

När vi låg på BB så kunde man höra fasansfulla skrik med jämna mellanrum, från förlossningen som låg två våningar över. Jösses vad det vrålades. När jag frågade en av barnmorskorna om det så tittade hon på mig som att jag yrade.

"Nej du, det är klart att inte det hörs ända ner hit. Det måste vara något annat du hör!"

Något annat? Vad i hela friden skulle det vara? Vem mer än en födande kvinna vrålar så högt att lungorna nästan sprängs? Var det mammorna på bb-avdelningen ovanför som hamnat i rysliga slagsmål över det sista glaset nyponsoppa? Eller var det sjukhusets vaktmästare (som även råkar vara min mormors sambo) som fått så fasligt dålig syn att han ideligen hamrade sig på fingrarna - och liksom inte kunde låta bli att skrika lika panikartat som någon som är på väg att bli mamma?

Ja, inte vet jag - men det låter högst osannolikt om ni frågar mig!

Syssling-gos!

Idag har min kusin varit här med sin lilla goding Molly. Plötsligt såg den lilla prinsessan ut som en stor bebis bredvid sin pyttiga syssling! Vi var förstås tvugna att fota dem båda tillsammans :)



Här ser man att Skrutten fortfarande är lite gul - som att han vart en vecka i Grekland ungefär. Mamman är bara liiiite avis! :)



Här är strax före Benjamin började snutta på Mollys huvud. Det kunde liksom inte hjälpas - hon såg ju så fasligt god ut! :)

Nu ska jag mysa i soffan med min prins (den äldre av dem, Benjamin somnade just gott i vagnen..) och en bra film!

Första barnvagnspromenaden!

Åh. det är så galet skönt att vara hemma! I förrgår när prinsen hade sovit sin förmiddagslur gick vi ut på en lång premiär-tur med barnvagnen (efter att Daniel försäkrat sig om att skrutten inte hade det för kallt typ femtioelva gånger förstås!)

Jag fick putta vagnen den största delen av tiden, för att försöka få igång flåset. (Det ska visst vara nyttigt om man någon gång i framtiden skulle vilja bli av med en degig liten mage!) Daniel gick bredvid och beundrade vagnens snygga fälgar (ja, de är tydligen coola. själv visste jag knappt ens vad en fälg var innan Daniel påpekade det..)

Plötsligt säger Daniel: "Det stör mig ärligt talat lite att det har fastnat ett gammalt löv på ena däcket." Jag kikar ner, och ser att det inte alls är ett löv, utan en liten äcklig klick med hundbajs som etsat sig fast. Daniel får panik och beordrar mig att rulla vagnen på en liten gräsplätt. Herregud - det kan ju fastna på fälgen!

Bajset sitter som klister, jag tycker att vi ska promenera vidare. Det tycker inte Daniel. Plötsligt får han syn på en vattenpöl och lyckan blir total. Han tvingar mig att rulla hjulet i pölen. En liten evighet tar det, sen är skiten borta och Daniel kan pusta ut. Jag skrattar hysteriskt åt honom under de närmaste fem kvarteren.

När vi nästan är hemma igen vill Daniel (som nu kör vagnen) gena över en gräsmatta.
"Ska vi inte köra runt då?" undrar jag trött. "Tänk om det ligger en hundbajs och gömmer sig i gräset?"
Daniel: "Det är därför man ska se sig för vart man kör. Det är bara orutinerade vagnkörare som kör i bajshögar."

Så nu vet ni det. Jag är en orutinerad vagnkörare som inte upptäcker att jag rullar min ögonstens barnvagn i hundbajs.



...



Min mamma och pappa säger att jag heter Benjamin! (iallafall tror de det, de ska känna sig för ett par dagar!) Vad tror ni om det?

Och förresten, tack för alla fina kommentarer. Min mamma blir så stolt! :)

Mölndal spa och resort!

Vi hade knappt hunnit hem från BB förrän vi fick vända tillbaka igen. Skrutten hade visst lite gulsot upptäcktes det vid en provtagning, och behövde komma in för att sola sig lite. Mamsen grät en liten skvätt i bilen på vägen in (inte för att det är farligt med gulsot, men det var ju så nedrans skönt att gosa med skrutten hemma i sin egen soffa!) och pappan hade världens separationsångest (han vill helst pussa på skrutten minst en gång i minuten, och dessutom hålla koll på att mamman ammar bebisen ordentligt, och att han verkligen andas som han ska - och är det verkligen inte för kallt här inne???)

Hur som helst, framme på BB fick vi stoppa skrutten i en sådan här solsäng, och där låg han och hade det gott hela natten och förmiddagen. Det var precis som att vara på spa påstår han!



Idag har vi vart tillbaka igen för provtagning - värdena ser finfina ut så nu kan vi äntligen slappna av och landa här hemma. Vi har längtat så efter att komma in i vår vardag, och låta alla våra nära och kära komma och gosa med skrutten! (och nej, han har förresten inget namn ännu. men det kommer - snart!)

Hej världen!



Här är jag!

Nu har vi snart varit hemma en dag med vår lilla skrutt. (som än så länge är namnlös!) Vi har inte mycket tid över till annat än att lära känna denna godingen. Mamsen får inte en enda sekund över till att dela sin glädje med nära och kära runtomkring - sötisen vill äta mest hela tiden (och då har förstås mamman inget annat val än att gilla läget), och sen ska det sovas (och då måste liksom mamsen passa på att sova de också, eller kanske möjligtvis försöka slänga i sig lite mat - eller typ borsta tänderna och sådan annan vardagslyx!). Däremellen är skrutten vaken och plirar på oss med sina stora ögon, och då har jag och Daniel varken tid eller lust att göra annat än att bara tanka kärlek av detta lilla underverk.

Summa summarum mina älskade vänner, jag är så glad för alla sms och hälsningar men har inte mycket tid över till att besvara dem alla. Det betyder inte att jag inte tycket om er - bara att ni trillat ner ett par steg på min tio-i-topp-lista! :) Kommunikation kommer, snart! Och ja, ni ska få hälsa på - vi ska bara landa lite först :)

Nu är vi hemma!

Nu har vi äntligen kommit hem med vår lilla prins. Vi mår bra allihop och både jag och Daniel är förstås helt uppslukade av den lille! Han är helt bedårande söt (och ja, jag vet att jag är något partisk!). Återkommer med rapport och bilder snart, nu ropar bebben på mig!

/Stolt mamma till världens goaste.


RSS 2.0