....
Hur länge ska man behöva gå runt med små fjuttiga mini-värkar?! Ge mig lite smärta, tack!
...
På GP´s hemsida kan man mms:a upp en bild på sin lilla nyfödda skrutt, så att hela vida världen kan få titta på underverket. De flesta av er kommer ju att få reda på det ganska så snabbt på ett eller annat sätt. Om ni då vill se skrutten så kan ni kika här!
Kram!
Kram!
Novemberbebis?!
Två nya bud har tillkommit i bebistävlingen, båda på 3:e december.
Jag kan säga så mycket som att de som gissat på den 30:e november (blivande farmorn och äldsta morbrorn!) ligger ganska bra till just nu! :)
Jag kan säga så mycket som att de som gissat på den 30:e november (blivande farmorn och äldsta morbrorn!) ligger ganska bra till just nu! :)
Tallriksmodellen enligt Daniel
Häromdagen skulle jag och Daniel åka iväg till Allum en sväng. Innan vi åkte fixade Daniel lite lunch åt mig (efter ett par månader med en gravidis har han liksom lärt sig att det inte är någon höjdare om hon ger sig iväg någonstans med tom mage!). Korv och makaroner stod på menyn. När jag kom ut i köket väntade detta på min tallrik:
"Om du inte orkar äta upp allt så får du slänga det.."
Om? Alltså visserligen äter jag liiite mer mat just nu, men det där är ju makaroner för en hel familj på fem-sex personer. Minst.
Han är bra på mycket min prins, men tallriksmodellen har han greppat sådär bra skulle jag vilja påstå.
Och nej, ingen tecken på bebis fortfarande. Fyra dagar över tiden nu. Skrutten koooooom!
"Om du inte orkar äta upp allt så får du slänga det.."
Om? Alltså visserligen äter jag liiite mer mat just nu, men det där är ju makaroner för en hel familj på fem-sex personer. Minst.
Han är bra på mycket min prins, men tallriksmodellen har han greppat sådär bra skulle jag vilja påstå.
Och nej, ingen tecken på bebis fortfarande. Fyra dagar över tiden nu. Skrutten koooooom!
Nix!
Ingen bebis idag heller.
Hur man roar sig medans man väntar på bebis!
Eftersom både jag och Daniel redan har varit lediga i tre veckor har vi liksom hunnit fixa allt inför bebisens ankomst. Säng och skötbord står på plats, vagnen är hämtad och bäddad, blöjor är köpta etc. etc. Detta gjorde vi ifall nu skrutten precis som sin pappa tänkte ha bråttom till världen. Men inte då! Varför ska man komma ut till detta regnruskiga vädret när man har det så skönt i mammas trånga mage?
Och vad gör man då när man bara går här hemma och väntar? Ja, inte lagar vi storkok och putsar fönster som andra normala föräldrar. Nej, istället inhandlar vi teknik-prylar på löpande band. En platt-tv modell X-Large har nu (på blivande pappsens initiativ förstås) intagit vårt hem, i sällskap av en systemkamera (äntligen ska jag få chansen att lära mig ta snygga bilder!) och idag en ny mobil till blivande mamsen (en råååååsa förstås, vad annars?!).
Men nu har vi inte råd med fler dyra prylar, så nu får den faktiskt se till att ploppa ut. Och det är visst inte bara vi som längtar. Blivande mostern verkar smått sprickfärdig - kolla in hennes senaste kommentar här i bloggen (till inlägget om bebis-tävlingen):
"Jag vill inte gissa jag vill inte behöva gissa jag vill att den ska vara här NU så jag får se själv hur stor den är och VAD det är. jag har faktiskt fått pengar skynda dig och kom beben innan jag shoppar upp allt till mig själv!!!!! PUSS"
:)
Ingen bebis ännu!
Nej, inga tecken alls på att bebisen tänker komma ut. Däremot en snuvig mamma (och med mamma menar jag i detta fall mig själv) med liiite, liiite halsont. HU! Jag hoppas inte det blir värre.
Scrapeliscrap!
Här kommer ytterligare en layout till gravid-albumet, som jag knåpade ihop förra veckan.
Jag och Daniel har verkligen fått noja på att "boa" inför bebisens ankomst, och denna LO har jag gjort för att dokumentera det. Det har rensats, kastats saker, möblerats om och organiserats på alla möjliga vis. Allt för att kunna tränga in ytterligare en liten person på våra 44 kvadrat. Fotot är från vår rensning av källarförrådet. Och ja, allt detta plus en del till var gammalt skräp vi samlat på oss!!!
Jag och Daniel har verkligen fått noja på att "boa" inför bebisens ankomst, och denna LO har jag gjort för att dokumentera det. Det har rensats, kastats saker, möblerats om och organiserats på alla möjliga vis. Allt för att kunna tränga in ytterligare en liten person på våra 44 kvadrat. Fotot är från vår rensning av källarförrådet. Och ja, allt detta plus en del till var gammalt skräp vi samlat på oss!!!
...
Igår kväll somnade jag på soffan ett par timmar. När jag vaknade hade mina fingrar försvunnit, och ersatts av tio stycken prinskorvar! Hurra, vad det är härligt att vara höggravid!
Bebis-tävling!
När jag var på tjejmiddag för någon månad sen så gissade mina vänner hej vilt vilket datum bebisen skulle komma ut. Då väcktes idén om en liten "gissa-bebis-tävling". Folk i vår närhet har fått gissa födelsedatum, kön, längd och vikt på bebisen. Min bror har lovat att hitta på ett käckt poäng-räknings-system för att fastställa vinnaren! Nu vill förstås tävlingsdeltagarna hålla lite koll på varandra, och bad mig därför att blogga en liten lista. Jag är förstås inte omöjlig - här kommer den!
Sandra: 18/11, pojke, 52 cm och 3853 gram.
Pappan: 20/11, pojke, 50 cm och 3499 gram.
Anna: 24/11, flicka, 50 cm och 3495 gram.
Chadi: 27/11, pojke, 50 cm och 3873 gram.
Johan: 27/11, flicka, 51 cm och 3727 gram.
Marcus: 28/11, pojke, 50 cm och 3300 gram.
Gammelmoster: 28/11, flicka, 50 cm och 3775 gram.
Hanna F: 29/11, flicka, 52 cm och 3850 gram.
Carro: 29/11, pojke, 51 cm och 3350 gram.
Mikael: 29/11, pojke, 48 cm och 3250 gram.
Mamman: 29/11, pojke, 51 cm och 3804 gram.
Patrik: 30/11, flicka, 54 cm och 3848 gram.
Farmor: 30/11, pojke, 52 cm och 4000 gram.
Farfar: 1/12, pojke, 49 cm och 3410 gram.
Morfar: 1/12, flicka, 50 cm och 3796 gram.
Hanna: 1/12, pojke, 51 cm och 3718 gram.
Lollo: 2/12, flicka, 49 cm och 3100 gram.
Nina: 2/12, pojke, 50 cm och 3750 gram.
Rasmus: 2/12, pojke, 51 cm och 3875 gram.
Mormor: 3/12, pojke, 52 cm och 3712 gram.
Anita: 3/12, pojke, 51 cm och 3840gram.
Gammelmorfar: 3/12, pojke, 52 cm och 3790 gram.
Gammelfaster Kicki: 3/12, pojke, 51 cm och 3790 gram.
Lisa: 4/12, pojke, 50 cm och 3636 gram.
Gammelmormor: 4/12, flicka, 49 cm och 3340 gram.
Sofia: 9/12, pojke, 52 cm och 4005 gram.
Som ni ser har Sandra och blivande pappsen redan förlorat när det gäller födelsedatum, men eftersom man får poäng för alla fyra svaren så är hoppet inte ute för någon alls! Vinsten är hemlig! :)
Vill du också gissa?! Lämna en liten kommentar, så får du vara med du också!
Sandra: 18/11, pojke, 52 cm och 3853 gram.
Pappan: 20/11, pojke, 50 cm och 3499 gram.
Anna: 24/11, flicka, 50 cm och 3495 gram.
Chadi: 27/11, pojke, 50 cm och 3873 gram.
Johan: 27/11, flicka, 51 cm och 3727 gram.
Marcus: 28/11, pojke, 50 cm och 3300 gram.
Gammelmoster: 28/11, flicka, 50 cm och 3775 gram.
Hanna F: 29/11, flicka, 52 cm och 3850 gram.
Carro: 29/11, pojke, 51 cm och 3350 gram.
Mikael: 29/11, pojke, 48 cm och 3250 gram.
Mamman: 29/11, pojke, 51 cm och 3804 gram.
Patrik: 30/11, flicka, 54 cm och 3848 gram.
Farmor: 30/11, pojke, 52 cm och 4000 gram.
Farfar: 1/12, pojke, 49 cm och 3410 gram.
Morfar: 1/12, flicka, 50 cm och 3796 gram.
Hanna: 1/12, pojke, 51 cm och 3718 gram.
Lollo: 2/12, flicka, 49 cm och 3100 gram.
Nina: 2/12, pojke, 50 cm och 3750 gram.
Rasmus: 2/12, pojke, 51 cm och 3875 gram.
Mormor: 3/12, pojke, 52 cm och 3712 gram.
Anita: 3/12, pojke, 51 cm och 3840gram.
Gammelmorfar: 3/12, pojke, 52 cm och 3790 gram.
Gammelfaster Kicki: 3/12, pojke, 51 cm och 3790 gram.
Lisa: 4/12, pojke, 50 cm och 3636 gram.
Gammelmormor: 4/12, flicka, 49 cm och 3340 gram.
Sofia: 9/12, pojke, 52 cm och 4005 gram.
Som ni ser har Sandra och blivande pappsen redan förlorat när det gäller födelsedatum, men eftersom man får poäng för alla fyra svaren så är hoppet inte ute för någon alls! Vinsten är hemlig! :)
Vill du också gissa?! Lämna en liten kommentar, så får du vara med du också!
Söndags-tips!
Är det någon av er som tycker att det är ruskigt jobbigt att knäppa sina byxor? Som inte önskar något annat än att ni slapp göra det? Knäppa era byxor alltså. Bli gravida vet jag! Då lyckas man av någon märklig anledning hålla byxorna på plats utan att vare sig knäppa knappen eller dra upp dragkedjan. Himla praktiskt skulle jag vilja påstå!
...
Jag läste en "förlossningsberättelse" i en gravidtidning imorse. Tjejen det handlade om hade också försökt sig på att promenera igång sin förlossning. Med världens förvärkar gav hon sig ut i en skogsslinga och promenerade en halvmil.
Halvmil? Sist jag kollade var en halvmil detsamma som fem kilometer. Vilken hög-gravid människa orkar gå fem långa kilometer?!
Hon måste ljuga.
Halvmil? Sist jag kollade var en halvmil detsamma som fem kilometer. Vilken hög-gravid människa orkar gå fem långa kilometer?!
Hon måste ljuga.
"Kom ut nuuuu bebis!"
Inte trodde ni väl att jag skojade igår när jag sa att jag planerar att skynda på bebisens ankomst en smula? Idag har det tvättats i tvättstugan, gåtts en runda på stan (där jag lyssnade på en häftig gospel-konsert som en av mina underbara vänner var med i - grymt!), och sist men inte minst så har jag tagit mig en rejäl promenad.
Klädd i mina allra bästa promenadskor spatserade jag iväg, med målet att gå minst trettio minuter. (Okej, jag erkänner, jag äger inte ett par promenadskor. Däremot ett par vita converse som funkar alldeles fin-fint att gå promenader i, och som bara klämmer åt lite, lite för mycket kring mina något svullna gravid-fötter!)
Jag blev galet andfådd efter typ två sekunder, och min alldeles för tunga kroppshydda protesterade vilt. "Vad i hela friden gör du människa? Försöker du ta död på dig själv? Gå genast tillbaka hem igen, och kryp upp i din sköna soffa med benen i högläge!" Jag ignorerade tappert protesterna och fortsatte gå. Tillslut tyckte jag nästan att det var ganska så skönt att promenera. Om jag bortsåg från att det högg ordentligt i bäckenet och att min stackars rygg höll på att gå av på mitten förstås.
Efter en stund tyckte jag att jag hade flåsat tillräckligt. (Och jag överdriver inte när jag säger att jag låter som en lungsjuk 85-åring när jag rör på mig!) Jag tog upp klockan för att kolla om det var okej att bege sig hemåt - nu måste det väl ändå ha gått trettio minuter?! Mobilen visade 11.15. Efter lite snabb överslagsräkning kom jag fram till att det isåfall hade gått nio minuter sedan jag lämnade lägenheten. Nio futtiga minuter?! Det måste varit de långsammaste nio minuterna i mitt liv. Räckte detta tro? Skulle skrutten bestämma sig för att förgylla våra liv idag tack vare denna intensiva, korta, lilla långpromenad?
Jag tog mitt förnuft till fånga, och gick ett extra varv runt kvarteret - och när jag flåsande öppnade ytterdörren hade jag rört på fläsket i exakt tjugotvå och en halv minut. Det måste väl sätta fart på vilken förlossning som helst, eller hur?!
Klädd i mina allra bästa promenadskor spatserade jag iväg, med målet att gå minst trettio minuter. (Okej, jag erkänner, jag äger inte ett par promenadskor. Däremot ett par vita converse som funkar alldeles fin-fint att gå promenader i, och som bara klämmer åt lite, lite för mycket kring mina något svullna gravid-fötter!)
Jag blev galet andfådd efter typ två sekunder, och min alldeles för tunga kroppshydda protesterade vilt. "Vad i hela friden gör du människa? Försöker du ta död på dig själv? Gå genast tillbaka hem igen, och kryp upp i din sköna soffa med benen i högläge!" Jag ignorerade tappert protesterna och fortsatte gå. Tillslut tyckte jag nästan att det var ganska så skönt att promenera. Om jag bortsåg från att det högg ordentligt i bäckenet och att min stackars rygg höll på att gå av på mitten förstås.
Efter en stund tyckte jag att jag hade flåsat tillräckligt. (Och jag överdriver inte när jag säger att jag låter som en lungsjuk 85-åring när jag rör på mig!) Jag tog upp klockan för att kolla om det var okej att bege sig hemåt - nu måste det väl ändå ha gått trettio minuter?! Mobilen visade 11.15. Efter lite snabb överslagsräkning kom jag fram till att det isåfall hade gått nio minuter sedan jag lämnade lägenheten. Nio futtiga minuter?! Det måste varit de långsammaste nio minuterna i mitt liv. Räckte detta tro? Skulle skrutten bestämma sig för att förgylla våra liv idag tack vare denna intensiva, korta, lilla långpromenad?
Jag tog mitt förnuft till fånga, och gick ett extra varv runt kvarteret - och när jag flåsande öppnade ytterdörren hade jag rört på fläsket i exakt tjugotvå och en halv minut. Det måste väl sätta fart på vilken förlossning som helst, eller hur?!
Ikväll lämnar vi borgen!
Det är inte bara jag som går hemma och skrotar hos oss. Daniel är också ledig. Eller ledig och ledig, han tillhör en i mängden som tyvärr inte fått behålla sitt jobb detta år. Hur som helst njuter vi av att göra precis ingenting, och att ha massor av tid för varandra (det lär vi väl inte kunna slösa med inom en snar framtid, eller hur?!). Jag tycker än så länge att det är hur skönt som helst att bara vara hemma och vänta på bebisen och hemmet har liksom blivit vår borg! :) Men ikväll ska vi ut o rasta oss lite, blir fredagsmys hos några kompisar i Kungsbacka.
Imorgon börjar projekt: "Vill du inte komma ut snart lilla skrutten?" Jag tänker promenixa, baka och tvätta fönster som aldrig förr! Hålla igång så mycket som möjligt så kanske förlossningen närmar sig, hihi. Och ja, jag vet att bebisen kommer när den är redo - men det skadar ju inte försöka! Jag tycker det börjar bli dags nu! :)
Fler LO´s till gravidalbumet!
Skrutten tycker inte att det är skojigt när mamman ligger och drar sig på morgonen - herregud, klockan halv sex borde väl vilken människa som helst gå upp? Därför bökar han/hon runt som tusan därinne, så det blir alldeles omöjligt att somna om! Och vad gör man uppe alldeles själv vid denna tiden på morgonen? Bloggar lite scrapsidor förstås - vad annars??? :)
Under hela graviditeten har jag fått höra att jag har en riktig "pojkmage". Och jag har ju hela tiden trott samma sak - att det är en liten kille som bor därinne. Snart får vi veta, och det ska bli så spännande. Pojke eller flicka spelar verkligen ingen roll - och jag älskar att inte veta i förväg!!!
En layout med magen från vecka 25. Ska försöka scrappa alla de magbilder vi tagit tänkte jag, och skriva lite om graviditeten för just den veckan. Blir ett roligt minne sedan!
Nu blir det en god kopp té och lite mys i soffan!
Under hela graviditeten har jag fått höra att jag har en riktig "pojkmage". Och jag har ju hela tiden trott samma sak - att det är en liten kille som bor därinne. Snart får vi veta, och det ska bli så spännande. Pojke eller flicka spelar verkligen ingen roll - och jag älskar att inte veta i förväg!!!
En layout med magen från vecka 25. Ska försöka scrappa alla de magbilder vi tagit tänkte jag, och skriva lite om graviditeten för just den veckan. Blir ett roligt minne sedan!
Nu blir det en god kopp té och lite mys i soffan!
En liten scrapsida...
... till gravidalbumet - på en liten, liten säng!
Kram på er!
Kram på er!
"Här öppnar COQEN"
Mitt emot våran lägenhet (och då menar jag verkligen mittemot, typ 20 minimala steg bort) ska det snart öppna en ny Take Away. De har satt upp spännande skyltar - men utan att skriva varken när de öppnar eller vad de tänker servera för smaskigt. En surprise helt enkelt!
"Åh, hoppas det kommer finnas massa goda mackor och baguetter och så..." tyckte Daniel.
Jag för min del hoppas att de bara kommer servera grymt äckliga grejer (typ smörfrästa sniglar och grisfötter i gelé). Det låter nämligen himlans dyrt att ha en smarrig smörgås-take-away på så behändigt avstånd.
"Åh, hoppas det kommer finnas massa goda mackor och baguetter och så..." tyckte Daniel.
Jag för min del hoppas att de bara kommer servera grymt äckliga grejer (typ smörfrästa sniglar och grisfötter i gelé). Det låter nämligen himlans dyrt att ha en smarrig smörgås-take-away på så behändigt avstånd.
Jag är inte bara tjock..
..jag är glömsk också! Igår morse skulle jag vara hos barnmorskan klockan nio. Men det hade jag förstås förträngt. Hur lätt är det att komma ihåg, när man är ledig och bara går hemma och degar liksom?! Jag har ju viktigare saker för mig, typ kolla på såpoperor och fylla frysen med hembakade kakor.
Som tur var vaknade jag i vanlig ordning vid fem-snåret (eftersom jag då brukar vara så kissnödig så att bebisen knappt får plats därinne) och kom på mitt misstag. Väckarklockan ställdes, och jag hann upp i tid till besöket som väl var. Innan jag skulle iväg tänkte jag väcka Daniel (så att han inte skulle bli rädd och tro att jag typ stuckit iväg till förlossningen alldeles själv).
"Daniel..?" sa jag, i lite lagom hög ton.
... inget svar.
"Daniel..?" lite högre.
... inget svar.
Men herregud, hade han blivit döv under natten - eller rent av dött?! Jag böjer mig fram för att buffa lite på honom - och upptäcker att han har öronproppar i öronen.
Mitt snarkande var visst ingen engångsföreteelse!
Som tur var vaknade jag i vanlig ordning vid fem-snåret (eftersom jag då brukar vara så kissnödig så att bebisen knappt får plats därinne) och kom på mitt misstag. Väckarklockan ställdes, och jag hann upp i tid till besöket som väl var. Innan jag skulle iväg tänkte jag väcka Daniel (så att han inte skulle bli rädd och tro att jag typ stuckit iväg till förlossningen alldeles själv).
"Daniel..?" sa jag, i lite lagom hög ton.
... inget svar.
"Daniel..?" lite högre.
... inget svar.
Men herregud, hade han blivit döv under natten - eller rent av dött?! Jag böjer mig fram för att buffa lite på honom - och upptäcker att han har öronproppar i öronen.
Mitt snarkande var visst ingen engångsföreteelse!
Vilka avslappningsövningar?!
Igår fick jag känslan av att jag inte förberett mig tillräckligt ordentligt (läs: inte alls) inför den kommande förlossningen. Jag rotade fram böckerna jag fått av min barnmorska och tvingade Daniel att lyssna när jag läste högt om förlossningens olika stadier.
"Under förlossningens första stadie är det skönast om ni stannar kvar hemma. Försök att slappna av så mycket du kan. Nu är det läge att använda dig av de andnings- och avslappningsövningar som du har tränat på!"
Ursäkta, men vilka övningar då? Jag har inte tränat på en endaste avslappningsövning. Hjälp! Tänk om barnmorskorna på Östra vägrar att förlösa mig. Tänk om de bara hånflinar åt mig och skickar hem mig igen:
"Jaså, har du inte tränat på avslappning? Tyvärr, men då kan vi inte hjälpa dig. Tack och hej! Hur det ska gå för dig? Det är väl knappast vårt problem. Vi hjälper bara smarta mammor. Sådana där käcka, och väl förberedda inför vad som kommas skall. Mammor som faktiskt tagit sitt ansvar och ägnat de senaste veckorna åt att flåsa lungt hemma i soffan. Som vet hur man slappnar av såpass att kroppen känns som en kokt spagetti - fastän man har så ont så man inte vet vart man ska ta vägen. I Umeå finns ett sjukhus som tar emot mammor som inte har en susning om hur de borde andas. Ni är säkert välkomna dit! Lycka till så mycket!"
Jag tror jag ska träna mig lite på avslappning idag för säkerhets skull. Horisontalläge i soffan - kan det vara något tror ni?
"Under förlossningens första stadie är det skönast om ni stannar kvar hemma. Försök att slappna av så mycket du kan. Nu är det läge att använda dig av de andnings- och avslappningsövningar som du har tränat på!"
Ursäkta, men vilka övningar då? Jag har inte tränat på en endaste avslappningsövning. Hjälp! Tänk om barnmorskorna på Östra vägrar att förlösa mig. Tänk om de bara hånflinar åt mig och skickar hem mig igen:
"Jaså, har du inte tränat på avslappning? Tyvärr, men då kan vi inte hjälpa dig. Tack och hej! Hur det ska gå för dig? Det är väl knappast vårt problem. Vi hjälper bara smarta mammor. Sådana där käcka, och väl förberedda inför vad som kommas skall. Mammor som faktiskt tagit sitt ansvar och ägnat de senaste veckorna åt att flåsa lungt hemma i soffan. Som vet hur man slappnar av såpass att kroppen känns som en kokt spagetti - fastän man har så ont så man inte vet vart man ska ta vägen. I Umeå finns ett sjukhus som tar emot mammor som inte har en susning om hur de borde andas. Ni är säkert välkomna dit! Lycka till så mycket!"
Jag tror jag ska träna mig lite på avslappning idag för säkerhets skull. Horisontalläge i soffan - kan det vara något tror ni?
8 dagar kvar!
Jag undrar just när bebisen tänker bestämma sig för att förgylla vår värld. 8 dagar kvar enligt beräkningarna, det är så spännande!!!
Inatt sov Daniel på soffan. Varför? Hans gravida tjej snarkade tydligen så högt igår kväll så att han inte kunde somna. Vilken pingla till flickvän han har! Jag känner mig attraktivare än någonsin!
Inatt sov Daniel på soffan. Varför? Hans gravida tjej snarkade tydligen så högt igår kväll så att han inte kunde somna. Vilken pingla till flickvän han har! Jag känner mig attraktivare än någonsin!
Sockerberoende?
Igår när jag satt på vagnen på väg hem från stan såg jag en så lustig grej, jag visste på allvar inte om jag skulle skratta eller gråta - eller kanske lite av varje!
Snett framför mig satt en äldre dam i basker, som hade den stora lyckan att hitta en röd karamell i fickan. Innan hon skulle stoppa den i munnen så granskade hon den noggrant, och måste upptäckt att det fastnat något ludd på. Vad hon gjorde då? Ja, inte slängde hon den i papperskorgen - som vilken normal människa som helst skulle ha gjort. Nejdå, hon slickade lite på sitt pekfinger och försökte sedan gnugga bort luddet. När den tekniken inte räckte till så slickade hon försiktigt med tungspetsen på karamellen, och gnuggade sedan frenetiskt med fingret och tumnageln på den lilla röda godsaken om vartannat. Säkert fyra minuter höll hon på!!! Slickade lite till, gnuggade - och synade karamellen ordentligt innan hon slutligen stoppade den i munnen. Hon såg lika lycklig ut över sin bedrift som ett litet barn på julafton! Jösses, vad hon måste ha varit godissugen, som gjorde sig sådant besvär för en liten fjuttig karamell.
Två sekunder senare plockar hon upp sin näsduk ur fickan och snyter sig ljudligt. Var det från den lilla snuskiga tygbiten som luddet härstammade tro?
Snett framför mig satt en äldre dam i basker, som hade den stora lyckan att hitta en röd karamell i fickan. Innan hon skulle stoppa den i munnen så granskade hon den noggrant, och måste upptäckt att det fastnat något ludd på. Vad hon gjorde då? Ja, inte slängde hon den i papperskorgen - som vilken normal människa som helst skulle ha gjort. Nejdå, hon slickade lite på sitt pekfinger och försökte sedan gnugga bort luddet. När den tekniken inte räckte till så slickade hon försiktigt med tungspetsen på karamellen, och gnuggade sedan frenetiskt med fingret och tumnageln på den lilla röda godsaken om vartannat. Säkert fyra minuter höll hon på!!! Slickade lite till, gnuggade - och synade karamellen ordentligt innan hon slutligen stoppade den i munnen. Hon såg lika lycklig ut över sin bedrift som ett litet barn på julafton! Jösses, vad hon måste ha varit godissugen, som gjorde sig sådant besvär för en liten fjuttig karamell.
Två sekunder senare plockar hon upp sin näsduk ur fickan och snyter sig ljudligt. Var det från den lilla snuskiga tygbiten som luddet härstammade tro?
nu är det fredagsmyyyyyys!
Fredag kväll! Idag blir det Idol-mys med min goa vän Hanna och en gigantisk påse godis. Ikväll ska visst den gamle Ace of base-räven Ulf Ekberg vara med i juryn. Och hörrni - jag har hans autograf någonstans i mina gömmor. Det är inte illa skulle jag vilja påstå! Han satt på en parkbänk med en glass i handen på torget hemma hos oss en gång för en herrans massa år sedan. Jag hade knappast en aning om vilka Ace of Base var, och definitivt inte att det var en kändis som satt där med glass runt munnen. Det hade däremot min kusin koll på, och vi knatade fram för att be om varsin autograf. Kändis som kändis liksom - vilket tio-åring kan motstå en flashig autograf när chansen ges?
"puss puss lilla bebis"
En av flera scrap-sidor som kom till i helgen! Enkel LO med fokus på ett mysigt foto från i somras.
Tack för de söta kommentarer ni lämnar, jag blir så glad!!!
Daniels bästa tid någonsin?
Daniel och jag fnissar minst en gång om dagen åt att veckorna med en höggravid kan vara hans bästa någonsin. Jag är vanligtvis ganska rastlös av mig, och vill åka iväg på diverse utflykter så fort vi är lediga för att "känna att jag lever". (Typ åka till IKEA, och sedan Allum och så varför inte svänga förbi någon och fika på vägen hem?)
Daniel är som ni förstår precis tvärtom. Han trivs tokbra med att gå hemma i mysbyxor en hel helg, och hans definition på en promenad är ett snabbt varv runt huset. Plötsligt har jag blivit precis likadan. Jag orkar max ett äventyr om dagen, och gärna ett litet kort sådant.
Igår skulle vi till IKEA för att köpa de sista grejerna inför skruttens ankomst. Väl där var Daniel på väg upp för trapporna till möbelutställningen (vanligtvis mitt favoritställe nummer ett, typ!).
Jag: "Måste vi verkligen gå upp dit?"
Daniel: "Vad menar du?"
Jag: "Vi ska ju bara handla bebissaker. Då finns det ju ingen mening med att traska runt hela IKEA!"
Daniel tittar på mig med frågande min.
Jag: "Jag orkar inte gå upp för trapporna om jag inte måste. Jag är faktiskt höggravid!"
Min kära sambo är förstås inte sen med att nappa på förslaget.
På väg genom entrén till bottenplan får jag syn på ett gäng med rullstolar.
Jag: "Kolla Daniel, man kan låna en rullstol här!"
Daniel: "Haha, vill du att jag ska köra dig i en sån?"
Mina trötta ben ropar hurra, och vill illa kvickt slänga min tunga kropp i en av de fiffiga stolarna. Förnuftet säger dock tack, men nej tack! Någon måtta får det väl ända vara din tjockis?
Daniel är som ni förstår precis tvärtom. Han trivs tokbra med att gå hemma i mysbyxor en hel helg, och hans definition på en promenad är ett snabbt varv runt huset. Plötsligt har jag blivit precis likadan. Jag orkar max ett äventyr om dagen, och gärna ett litet kort sådant.
Igår skulle vi till IKEA för att köpa de sista grejerna inför skruttens ankomst. Väl där var Daniel på väg upp för trapporna till möbelutställningen (vanligtvis mitt favoritställe nummer ett, typ!).
Jag: "Måste vi verkligen gå upp dit?"
Daniel: "Vad menar du?"
Jag: "Vi ska ju bara handla bebissaker. Då finns det ju ingen mening med att traska runt hela IKEA!"
Daniel tittar på mig med frågande min.
Jag: "Jag orkar inte gå upp för trapporna om jag inte måste. Jag är faktiskt höggravid!"
Min kära sambo är förstås inte sen med att nappa på förslaget.
På väg genom entrén till bottenplan får jag syn på ett gäng med rullstolar.
Jag: "Kolla Daniel, man kan låna en rullstol här!"
Daniel: "Haha, vill du att jag ska köra dig i en sån?"
Mina trötta ben ropar hurra, och vill illa kvickt slänga min tunga kropp i en av de fiffiga stolarna. Förnuftet säger dock tack, men nej tack! Någon måtta får det väl ända vara din tjockis?
Små glädjeämnen..
Igår när jag åt frukost upptäckte jag att reklamen på baksidan av mjölkpaketet handlade om mig själv. Kolla, får ni se:
Jag dricker vanligtvis mjölk väldigt sällan. Men sedan jag blev gravid har jag bäljat i mig minst ett halvt paket om dagen. Mjölk hemma är ett måste, och jag känner mig typ lika lycklig som det nedersta ansiktet när jag häller upp ett glas!
Arla måste ju på allvar ha placerat ut spioner utanför mitt hem som kopierat av mina dagliga ansiktsuttryck. Att de sedan valt att rita en kille istället för en tjej på paketet finns det ju enbart en enda förklaring till - de vill helt enkelt inte ge mig någon cred för denna geniala marknadsföringsidé.
Jag kanske borde maila Arla och kräva in min del av vinsten?
Jag dricker vanligtvis mjölk väldigt sällan. Men sedan jag blev gravid har jag bäljat i mig minst ett halvt paket om dagen. Mjölk hemma är ett måste, och jag känner mig typ lika lycklig som det nedersta ansiktet när jag häller upp ett glas!
Arla måste ju på allvar ha placerat ut spioner utanför mitt hem som kopierat av mina dagliga ansiktsuttryck. Att de sedan valt att rita en kille istället för en tjej på paketet finns det ju enbart en enda förklaring till - de vill helt enkelt inte ge mig någon cred för denna geniala marknadsföringsidé.
Jag kanske borde maila Arla och kräva in min del av vinsten?
Scrap-helg!
I helgen fick jag scrappat en hel del, både vid mitt eget pysselbord och hemma vid köksbordet hos mina föräldrar. Så härligt när man får ett riktigt scrapsug! Min söta mamma däremot, fick ägna sig åt att skriva en trist analys i litteraturhistoria istället för att scrappa ihop med mig. Det är visst bara när man är mammaledig som man kan ägna sig åt precis vad man vill, precis när som helst! :)
Tjockismagen för sex veckor sedan!!! Då kunde man inte precis förstå att den skulle kunna växa ännu mer - men det kunde den visst! :)
Det blir mest att jag scrappar layouter till gravidalbumet just nu. Kan tänka mig att jag mest kommer vara sugen på bebisbilder sedan, så jag får passa på med dessa innan skrutten tittar ut! Är säker på att jag kommer vara glad över att ha ett helt album om den första graviditeten i framtiden sedan.
Tjockismagen för sex veckor sedan!!! Då kunde man inte precis förstå att den skulle kunna växa ännu mer - men det kunde den visst! :)
Det blir mest att jag scrappar layouter till gravidalbumet just nu. Kan tänka mig att jag mest kommer vara sugen på bebisbilder sedan, så jag får passa på med dessa innan skrutten tittar ut! Är säker på att jag kommer vara glad över att ha ett helt album om den första graviditeten i framtiden sedan.
Uppe med tuppen!
Imorse vaknade jag klockan fyra. Rullade min gravida kropp ur sängen (ja, jag skulle nog kalla tekniken jag hittat för att rulla, alternativt att häva mig upp kanske..) och tänkte käckt att jag nog bara behövde gå upp på toa. Men icke! Efter att ha vridit och vänt på mig i sängen i en halvtimma insåg jag att det inte var någon idé och förflyttade mig in i vardagsrummet. Frukost klockan 04.30 kändes minst sagt ganska så tidigt! (Skulle jag väcka min frukost-ogillande sambo och höra om han också var sugen på en ostmacka kanske? Jag bestämde mig dock för att han troligtvis inte skulle placera den handlingen på topp 10-listan över kärleksfulla saker jag gjort för honom, och lät bli..)
Så, nu är klockan halv tio, och det känns som att jag utredat mer än man borde vid denna tiden - däribland en powernap i soffan. Men jag är inte det minsta bitter! Nejdå! Jag ser det som en trevlig förberedelse inför tidiga morgnar med en pigg skrutt!
...
Visste ni förresten att IKEA´s söta grodprins (som för tillfället vaktar skruttens säng) finns med i Sex and the city-filmen? Jag kunde inte låta bli att känna mig lite stolt som svensk där jag satt i biosalongen förra våren, och grodan plötsligt låg på en hylla i Charlottes dotters rum. Vad hade den gjort för att förtjäna att trängas bland dyra märkesskor och lyxiga prylar (förutom att vara ruskigt söt förstås!) Kan Kamprad ha fått lägga ut en hacka på den produktplaceringen tro?
Skrutten har bara fått grodan till låns. Egentligen har hans käcka mamma köpt den för att använda som pedagogiskt material i hennes framtida yrke. Eftersom munnen går att öppna funkar den fin-fint till att gömma spännande saker i, perfekt när man ska ha samling med de små på förskolan! Hallelulja vad IKEA är bra!
Snart...
...ska det sova en liten prins eller prinsessa i vårt sovrum!
Skruttens säng (som vi fått av blivande mormorn och morfarn) är nu monterad, bäddad och redo för att användas! Grodprinsen håller ställningarna under tiden! Efter tips från några vänner har vi valt att montera bort ena spjälsidan, och ska ställa sängen kloss an till vår egen. Något jag troligen kommer uppskatta som nyförlöst, när bebisen vill ammas för femtioelfte gången på natten - jag behöver inte ens resa mig, GUD så fiffigt, eller hur???
Vi hittade faktiskt ingen ny spjälsäng vi ville ha, varken på IKEA eller någon annanstans. Däremot fanns denna fina på blocket, som är en av IKEAS före detta modeller, och knappt har använts av bebisen som hade den före vår skrutt. Familjen som sålde den undrade om vi ville köpa madrass och sådant till. "Nej, tack! Vi har redan köpt allt sådant på Ullared" svarade vi käckt.
Vi ångrade oss dock bittert när vi skulle fixa i ordning sängen, och insåg att vår madrass var både för lång och för bred. Rackarns IKEA som tillverkat såna små sängar! (Numera har de vanligt standardmått på sina spjälsängar, men hade inte det förr, har jag fått lära mig!) Men, madrassen blev som tur var lätt och snabbt till lagom storlek med hjälp av en vanlig kökskniv. Det var väl för väl det, annars skulle ju skrutten fått sova rakt på sängbotten. Det verkar inte särskilt skönt om ni frågar mig!
Skruttens säng (som vi fått av blivande mormorn och morfarn) är nu monterad, bäddad och redo för att användas! Grodprinsen håller ställningarna under tiden! Efter tips från några vänner har vi valt att montera bort ena spjälsidan, och ska ställa sängen kloss an till vår egen. Något jag troligen kommer uppskatta som nyförlöst, när bebisen vill ammas för femtioelfte gången på natten - jag behöver inte ens resa mig, GUD så fiffigt, eller hur???
Vi hittade faktiskt ingen ny spjälsäng vi ville ha, varken på IKEA eller någon annanstans. Däremot fanns denna fina på blocket, som är en av IKEAS före detta modeller, och knappt har använts av bebisen som hade den före vår skrutt. Familjen som sålde den undrade om vi ville köpa madrass och sådant till. "Nej, tack! Vi har redan köpt allt sådant på Ullared" svarade vi käckt.
Vi ångrade oss dock bittert när vi skulle fixa i ordning sängen, och insåg att vår madrass var både för lång och för bred. Rackarns IKEA som tillverkat såna små sängar! (Numera har de vanligt standardmått på sina spjälsängar, men hade inte det förr, har jag fått lära mig!) Men, madrassen blev som tur var lätt och snabbt till lagom storlek med hjälp av en vanlig kökskniv. Det var väl för väl det, annars skulle ju skrutten fått sova rakt på sängbotten. Det verkar inte särskilt skönt om ni frågar mig!
Vad betyder namnet?
Igår kväll pratade jag och Daniel om namnförslag till lilla skrutten. Flicknamn har vi haft ett par säkra i stort sett under hela graviditeten, men vi har mycket svårare att komma på bra namn till en pojke. Vi brainstormade lite igår, lade till några fina namn på "listan" och strök de som känns mindre bra.
Så kikade vi runt på en namnsajt för att kolla vad de olika namnen betyder. Jag har alltid tyckt att Alfons är ett bra namn till en kille (trots att min mormors galet hetsiga hund heter så!). Kan meddela er att det numera inte finns med som förslag. Varför? Det betyder visst hallick på danska.
Om ni frågar Alfons Åberg så vill han helst att ni håller detta för er själva. Han känner sig inte så värst mycket som en hallick faktiskt!
Så kikade vi runt på en namnsajt för att kolla vad de olika namnen betyder. Jag har alltid tyckt att Alfons är ett bra namn till en kille (trots att min mormors galet hetsiga hund heter så!). Kan meddela er att det numera inte finns med som förslag. Varför? Det betyder visst hallick på danska.
Om ni frågar Alfons Åberg så vill han helst att ni håller detta för er själva. Han känner sig inte så värst mycket som en hallick faktiskt!
Lugnet före stormen!
I tisdags hade vi vårt sista seminarium, och en utvärdering av kursen (jag skällde på mina lärare som aldrig förr, och det förtjänade de kan jag lova!). Igår var jag på en frivillig superbra föreläsning om ADHD - sista gången jag ärade pedagogen med min närvaro på mycket, mycket länge!
Idag börjar nämligen min ledighet på riktigt! Nu tänker jag passa på att njuta av att göra precis ingenting ända till bebisen kommer. (Nåja, jag har en låååång att-göra-lista, men jag ska göra det i vilken takt jag vill åtminstone!) 18 dagar kvar tills skrutten är beräknad, det vill säga nästan ingen tid alls - så häftigt! Och den ligger nu fixerad och långt ner i bäckenet, så vi slipper oroa oss för att den ska ha bråttom ut med rumpan först eller något annat tokigt, skönt!
Kram på er!
Idag börjar nämligen min ledighet på riktigt! Nu tänker jag passa på att njuta av att göra precis ingenting ända till bebisen kommer. (Nåja, jag har en låååång att-göra-lista, men jag ska göra det i vilken takt jag vill åtminstone!) 18 dagar kvar tills skrutten är beräknad, det vill säga nästan ingen tid alls - så häftigt! Och den ligger nu fixerad och långt ner i bäckenet, så vi slipper oroa oss för att den ska ha bråttom ut med rumpan först eller något annat tokigt, skönt!
Kram på er!
Äntligen har jag skapat!
Ja, tro det eller ej - igår fick jag både tid och ork att scrappa lite. Det blev en layout på en ljuvlig liten prinsessa. Min kusins dotter, en av skruttens sysslingar!
I vanlig ordning har jag fotat LO´n alldeles snett, men det får ni leva med! Tänk, snart ska det scrappas bebisfoton i en rasande fart, blir det foton på en liten prins eller prinsessa då tro? Galet spännande!
Det finns nog inget i scrapväg som jag använder så mycket som sådana här små bokstavsstickers. De passar bra till (nästan) allt tycker jag! För läsare med dålig syn (typ min söta mams) så kan jag meddela att rubriken lyder: "En liten prinsessa".
Kram på er!
I vanlig ordning har jag fotat LO´n alldeles snett, men det får ni leva med! Tänk, snart ska det scrappas bebisfoton i en rasande fart, blir det foton på en liten prins eller prinsessa då tro? Galet spännande!
Det finns nog inget i scrapväg som jag använder så mycket som sådana här små bokstavsstickers. De passar bra till (nästan) allt tycker jag! För läsare med dålig syn (typ min söta mams) så kan jag meddela att rubriken lyder: "En liten prinsessa".
Kram på er!
Vår tvättstuga..
..är numera inte enbart en tvättstuga, utan också ett bibliotek! När jag och Daniel rensade hemma för ett par veckor sedan, kom jag på den finurliga idéen att ställa ner alla mina pocket-böcker i en kartong där nere. Jag har ju själv ingen glädje av dem längre, och dessutom tar de bara en massa plats - men någon kär granne kanske var sugen på en kravlös chick-lit-roman? (heter det ens så? jag fick för mig det i skrivande stund, men aja, ni hajar säkert!) Jag skrev en trevlig liten lapp, och tänkte att "herregud, mina grannar kommer hoppa i taket av lycka! vilken god granne jag är! jag borde få nobelpriset för min fiffighet. minst!"
Flera veckor gick, och inte en kotte vågade röra böckerna. Ingen vågade minsann låna mina kära ägodelar. Inte en enda av mina inskränkta grannar tyckte att det var en trevlig idé att låna böcker av varandra. Jag övervägde i ett svagt ögonblick att elda upp alltsammans, och lämna dem en spydig lapp i stilen "Skyll er själva, puckon!"
Men, till min stora lycka; igår när jag var nere för att tvätta, såg jag att någon varit och rotat i lådan - och tagit minst två böcker! Jihooo! Var det måhända min åttiofemåriga granne som plötsligt bestämt sig för att ge Marian Keyes en chans, eller hade hon bara ont om toalettpapper? Mig kvittar det, huvudsaken är väl att de kommer till användning?
Nu väntar jag med spänning på att se om böckerna kommer att återlämnas eller inte - och framförallt, om någon av mina kära grannar kan tänka sig att bidra med en liten bok till lådan eller inte?!
Flera veckor gick, och inte en kotte vågade röra böckerna. Ingen vågade minsann låna mina kära ägodelar. Inte en enda av mina inskränkta grannar tyckte att det var en trevlig idé att låna böcker av varandra. Jag övervägde i ett svagt ögonblick att elda upp alltsammans, och lämna dem en spydig lapp i stilen "Skyll er själva, puckon!"
Men, till min stora lycka; igår när jag var nere för att tvätta, såg jag att någon varit och rotat i lådan - och tagit minst två böcker! Jihooo! Var det måhända min åttiofemåriga granne som plötsligt bestämt sig för att ge Marian Keyes en chans, eller hade hon bara ont om toalettpapper? Mig kvittar det, huvudsaken är väl att de kommer till användning?
Nu väntar jag med spänning på att se om böckerna kommer att återlämnas eller inte - och framförallt, om någon av mina kära grannar kan tänka sig att bidra med en liten bok till lådan eller inte?!
