Scrap!
Jag tok-gillar scraputmaningar :)
Denna scrapsida är gjord utifrån en månadsutmaning i Magdas blogg, med temat kärlek. Alstret skulle dessutom innehålla ett hjärta av något slag, samt något rivet (nederkanten på pappret!)
Jag älskar detta foto på mig och Skrutten, jag tycker kärleken lyser lång väg! :) Så liten han var!
Denna scrapsida är gjord utifrån en månadsutmaning i Magdas blogg, med temat kärlek. Alstret skulle dessutom innehålla ett hjärta av något slag, samt något rivet (nederkanten på pappret!)
Jag älskar detta foto på mig och Skrutten, jag tycker kärleken lyser lång väg! :) Så liten han var!
En kär vän!
När jag var liten hade jag en bästis. En sån där rolig, härlig bästis som alla små-tjejer önskar sig. Hon började hos oss som dagbarn när jag var fyra, och hon var fem, och sedan dess blev vi oskiljaktiga. Efter drygt ett år flyttade jag med min familj tre mil därifrån, men vi fortsatte ändå att träffas. Vi har mängder av gemensamma minnen från barndomen, en massa bus och galna upptåg.
En märklig sak var att i stort sett varje gång vi träffades så hade vi fått något nytt - precis likadant. Kläder, skor eller leksaker. Vi och våra föräldrar fastnade tydligen för precis samma grejer i affären. Med vårt blonda hår och glasögon fick vi ofta höra att vi såg ut som tvillingar.
Som här tillexempel, jag till vänster och Cecilia till höger, i likadant nattlinne, och runda lila glasögon.
I tonåren gled vi dock ifrån varandra, som vänner så ofta gör i den åldern. Vi har dock alltid hållt kontakten mer eller mindre, och träffats då och då, även om det ibland gått år mellan gångerna. När jag satt hemma med min tjocka mage i vintras, hördes vi plötsligt av på internet för första gången på säkert ett år. Och tänk, som vuxna skulle vi få något likadant igen, den bästa gåvan livet har att ge - varsin bebis! Är inte livet bra märkligt?!
Nu är de här, våra fina killar. Benjamin född i november, och lilla Melvin en och en halv månad senare.
Än så länge är de små killarna totalt ovetandes om varandra, men om ett par månader är de kanske de allra sötaste små vännerna. Eller ovännerna, man vet aldrig ;)
En märklig sak var att i stort sett varje gång vi träffades så hade vi fått något nytt - precis likadant. Kläder, skor eller leksaker. Vi och våra föräldrar fastnade tydligen för precis samma grejer i affären. Med vårt blonda hår och glasögon fick vi ofta höra att vi såg ut som tvillingar.
Som här tillexempel, jag till vänster och Cecilia till höger, i likadant nattlinne, och runda lila glasögon.
I tonåren gled vi dock ifrån varandra, som vänner så ofta gör i den åldern. Vi har dock alltid hållt kontakten mer eller mindre, och träffats då och då, även om det ibland gått år mellan gångerna. När jag satt hemma med min tjocka mage i vintras, hördes vi plötsligt av på internet för första gången på säkert ett år. Och tänk, som vuxna skulle vi få något likadant igen, den bästa gåvan livet har att ge - varsin bebis! Är inte livet bra märkligt?!
Nu är de här, våra fina killar. Benjamin född i november, och lilla Melvin en och en halv månad senare.
Än så länge är de små killarna totalt ovetandes om varandra, men om ett par månader är de kanske de allra sötaste små vännerna. Eller ovännerna, man vet aldrig ;)
Lik mamma, men söt ändå?!
Ända sedan Skrutten föddes har jag (och alla andra) jämfört hans utseende till höger och vänster - vem sjutton är ungen lik? Precis som man gör med alla bebisar, man kan liksom inte bara nöja sig med att de är söta, man måste veta hur de kunde bli så söta också!
Många gånger har jag känt att han är vansinnigt lik Daniel, han har tillexempel fått hans intensivt blåa ögon. Jag har också fått för mig att han liknar mina syskon emellanåt. Däremot har jag inte riktigt kunnat se några likheter med mig själv som bebis. Jag var nämligen inte den fagraste som bebis - och hur skulle han då kunna likna mig? Min bebis är ju den sötaste som någonsin funnits på denna jord! (Tycker jag förstås, jag är ju hans mamma och därmed hur partisk som helst, hihi)
Det var innan jag hittade detta fotot i ett av albumen hemma hos mina föräldrar:
Bebis Johanna, ett par månader gammal.
Och lilla B - inte helt olik mamma ändå kanske?!
Många gånger har jag känt att han är vansinnigt lik Daniel, han har tillexempel fått hans intensivt blåa ögon. Jag har också fått för mig att han liknar mina syskon emellanåt. Däremot har jag inte riktigt kunnat se några likheter med mig själv som bebis. Jag var nämligen inte den fagraste som bebis - och hur skulle han då kunna likna mig? Min bebis är ju den sötaste som någonsin funnits på denna jord! (Tycker jag förstås, jag är ju hans mamma och därmed hur partisk som helst, hihi)
Det var innan jag hittade detta fotot i ett av albumen hemma hos mina föräldrar:
Bebis Johanna, ett par månader gammal.
Och lilla B - inte helt olik mamma ändå kanske?!
Hört sen sist..
Citat från vardagsrumsgolvet; "Vi måste verkligen köpa ett större babygym!"
...
Jag såg asfalt när jag var ute och gick förut.
Inte bara det - jag kände asfalten under mina skor!
Det var inte igår minsann!
Inte bara det - jag kände asfalten under mina skor!
Det var inte igår minsann!
Jaaa!
Det är plusgrader ute. Smält bort nu hemska snö, vi vill ha våååååår!
Det är ingen tvekan om...
...vem som vanligtvis tillbringar mest tid i köket hemma hos oss.
Idag när vi var ute på en promenix, så sprang Daniel in i affären för att köpa krossade tomater till middagen. När han kom ut igen hade han med sig en sån där liten tetra-förpackning, och frågade om det räckte med ett paket. Jag konstaterade att det räckte nästan på pricken (vi har hittat ett recept på pastagratäng vi ska testa ikväll, därav detta dividerande om mängd!).
"Det roliga var att det fanns konservburkar också. De innehöll mer, men var ändå mycket billigare.."
"Varför köpte du inte en sån istället då?" undrar jag.
"Nej, men jag tänkte att vi har nog ingen sån där grej hemma..."
"Vad för nåt?" undrar jag.
"En sån där öppnar-grej!"
En konservöppnare menade han visst. Och jo, det har vi förstås en hemma! Men den är totalt meningslös om man ska tillaga någon av Daniels paradrätter :)
Idag när vi var ute på en promenix, så sprang Daniel in i affären för att köpa krossade tomater till middagen. När han kom ut igen hade han med sig en sån där liten tetra-förpackning, och frågade om det räckte med ett paket. Jag konstaterade att det räckte nästan på pricken (vi har hittat ett recept på pastagratäng vi ska testa ikväll, därav detta dividerande om mängd!).
"Det roliga var att det fanns konservburkar också. De innehöll mer, men var ändå mycket billigare.."
"Varför köpte du inte en sån istället då?" undrar jag.
"Nej, men jag tänkte att vi har nog ingen sån där grej hemma..."
"Vad för nåt?" undrar jag.
"En sån där öppnar-grej!"
En konservöppnare menade han visst. Och jo, det har vi förstås en hemma! Men den är totalt meningslös om man ska tillaga någon av Daniels paradrätter :)
Skalle-Per!
Inom en snar framtid kommer Skrutten gå under ett nytt smeknamn. Skalle-Per!
Han har nämligen börjat gnugga sitt huvud något vansinnigt mot kudden när han sover. Inom kort kommer han att vara helt flintskallig - men bara där bak. Mamman är mindre nöjd över detta.
"Det gör ingenting... Det blir så på nästan alla bebisar..." sa Skruttens mormor tröstande till honom igår, när han vaknade upp efter en middagslur och håret såg ut som svinto och luktade bränt (nej, jag skojar faktiskt inte, det luktade bannemej bränt hår!)
Själv är jag inte lika sympatisk. Jag funderar starkt på att kila ner en sväng på stan på jakt efter en liten toupe (stavas det så?!) i storlek XXS att klistra fast på hans lilla bakhuvud.
Vi vill ju inte riskera att han får köld-skador i hårbotten.
Han har nämligen börjat gnugga sitt huvud något vansinnigt mot kudden när han sover. Inom kort kommer han att vara helt flintskallig - men bara där bak. Mamman är mindre nöjd över detta.
"Det gör ingenting... Det blir så på nästan alla bebisar..." sa Skruttens mormor tröstande till honom igår, när han vaknade upp efter en middagslur och håret såg ut som svinto och luktade bränt (nej, jag skojar faktiskt inte, det luktade bannemej bränt hår!)
Själv är jag inte lika sympatisk. Jag funderar starkt på att kila ner en sväng på stan på jakt efter en liten toupe (stavas det så?!) i storlek XXS att klistra fast på hans lilla bakhuvud.
Vi vill ju inte riskera att han får köld-skador i hårbotten.
...
Evelina om Vi tänker använda hennes saker!:
Ja, jag har räknat dina klänningar systa mi. Det var på pricken 45 stycken (det är väl inget, vem som helst har väl 45 fina klänningar som hänger och skrotar i garderoben?!).
Minst två utav dem har etiketten kvar. Jag vet det, för jag testade dem igår kväll. Den ena var en söt blommig sak, och den andra en cerise i siden-tyg. Den sista skulle lämpa sig alldeles särskilt bra för någon som ska gå på bröllop den 5:e juni. Tillexempel jag.
"förresten, har du räknat klänningarna på riktigt eller skojar du?"
Ja, jag har räknat dina klänningar systa mi. Det var på pricken 45 stycken (det är väl inget, vem som helst har väl 45 fina klänningar som hänger och skrotar i garderoben?!).
Minst två utav dem har etiketten kvar. Jag vet det, för jag testade dem igår kväll. Den ena var en söt blommig sak, och den andra en cerise i siden-tyg. Den sista skulle lämpa sig alldeles särskilt bra för någon som ska gå på bröllop den 5:e juni. Tillexempel jag.
Vi tänker använda hennes saker!
Det gick visst inte att locka tillbaka min söta syster till Gråbo med hjälp av förra inlägget. Så vitt jag vet har hon inte slängt sig på första bästa X2000 hem. Hon skriver att vi alla ska flytta upp till Stockholm istället, men det tycker jag verkar lite väl omständigt. Hon har ju hälften av sina grejer kvar här hemma, det blir väldans mycket lättare om hon bara flyttar tillbaka!
Så vad ska vi då ta till för knep, undrar ni?! Jo, vi tänker minsann använda alla hennes fina kvarlämnade saker. Oj, så vi ska slita på dem. Det är bäst hon skyndar sig hemåt!
Till att börja med så ska jag låna hennes fina nagellack:
Sedan tänker jag använda slut på alla hennes 32 parfymer:
(Jag har redan tagit fyra sprut från en av flaskorna längst till vänster, och tycker mig se en markant minskning av innehållet.)
Och så ska jag förstås använda alla hennes 45 fina klänningar hon har i garderoben.
(Klänning lämpar sig alldeles ypperligt för någon som går hemma och gullar med en bebis dagarna i ända. Lite bröstmjälk och bebis-kräks kan pimpa till vilken klänning som helst!)
Och Skrutten då, vad ska han göra för att dra sitt strå till stacken?! Jo, han tänker minsann stjäla hennes allra gosigaste mössa!
Så det så! Se till att pallra dig hemåt nu :)
Så vad ska vi då ta till för knep, undrar ni?! Jo, vi tänker minsann använda alla hennes fina kvarlämnade saker. Oj, så vi ska slita på dem. Det är bäst hon skyndar sig hemåt!
Till att börja med så ska jag låna hennes fina nagellack:
Sedan tänker jag använda slut på alla hennes 32 parfymer:
(Jag har redan tagit fyra sprut från en av flaskorna längst till vänster, och tycker mig se en markant minskning av innehållet.)
Och så ska jag förstås använda alla hennes 45 fina klänningar hon har i garderoben.
(Klänning lämpar sig alldeles ypperligt för någon som går hemma och gullar med en bebis dagarna i ända. Lite bröstmjälk och bebis-kräks kan pimpa till vilken klänning som helst!)
Och Skrutten då, vad ska han göra för att dra sitt strå till stacken?! Jo, han tänker minsann stjäla hennes allra gosigaste mössa!
Så det så! Se till att pallra dig hemåt nu :)
Vi längtar efter...
..Evelina, Skruttens góa moster och min fina syster som för tillfället bor i Stockholm (ja, vi hoppas för allt i världen att hon inte flyttat dit för gott - hu, vad långt!). Skrutten och jag fick sova i hennes rum inatt, och han verkade tycka att det var rätt så trevligt. Men ännu mysigare hade det föstås varit om moster sovit bredvid, tycker han.
Därför har vi ägnat dagen åt att smida planer över hur vi ska lura hem henne igen. Och ja, vad finns det egentligen i lilla Gråbo som kan få henne att inse att hon borde bo här istället för i stora staden Stockholm som hon älskar?!
Tja, söstra mi, tillexempel hade du kunnat hoppa lite på studsmattan i trädgården.
...om den inte hade varit helt översnöad.
Eller varför inte ta en tur med cykeln i de fina omgivningarna?
'
...eller nähä, den var visst också täckt med snö.
Men sola på balkongen kunde du iallafall gjort om du varit hemma!
... bara du passar dig noga så att du inte får en istapp på flera decimeter i huvudet!
Du ser Evvis, ett vintrigt Gråbo bjuder på massor av spännande att göra! Vad kan möjligtvis finnas i Stockholm som är så mycket festligare än här? Kom hem nuuuu!
Dagens bästa..
..enligt Skrutten:
Ligga på soffan i mormor och morfars kök och titta på en skojig sjal (som mamman strategiskt hängt dit för att evetnuellt få lov att äta lunch ifred).
Antal minuter som detta roade lillprinsen: minst 32 (så länge mamman viftade på sjalen sisådär var tredje minut!) Det måste vara längd-rekord i egen aktivitet minsann!
Ligga på soffan i mormor och morfars kök och titta på en skojig sjal (som mamman strategiskt hängt dit för att evetnuellt få lov att äta lunch ifred).
Antal minuter som detta roade lillprinsen: minst 32 (så länge mamman viftade på sjalen sisådär var tredje minut!) Det måste vara längd-rekord i egen aktivitet minsann!
...
Jaha, så fick vi det konstaterat. Jag är en precis lika trött mamma i Gråbo som jag är hemma hos mig själv. Godnatt!
/hon som helst hade velat gå och lägga sig tio över sju, men inte riktigt kunde med.
/hon som helst hade velat gå och lägga sig tio över sju, men inte riktigt kunde med.
Vi rymde till Gråbo!
Ärligt talat, jag håller på att bli tokig av all snö - när sjutton ska vintern ta slut?! Skrutten och jag har gnällt ikapp hela morgonen för att det inte ens går att gå ut och promenera med vagnen. På TV säger de att det ska bli ännu värre, mer snö är tydligen på ingång.
Jag fick lite panik när jag insåg att vi bara hade ett fåtal blöjor kvar; tänk om vi skulle vaknat imorgon och varit helt insnöade?! Vad skulle jag göra då? Akut potträna min lilla prins, och hoppas att han lyckades bli blöjfri innan vi hunnit använda sista blöjan?
Det fick bli en sväng till ICA ändå. Jag trotsade snön och baxade med mig Benjamin i vagnen så att han åtminstone fick vara nöjd en liten timma denna dag. Det gick rätt hyfsat får jag säga, Skruttens barnvagn extraknäcker numera som Kålltorps nya plog och jag fick hjälp av en vänlig kille att lyfta vagnen över en alldeles för hög snödriva. Mamman var genomsvettig, och Benjamin låg som den allra nöjdaste bebis i sin vagn. Så länge han får komma ut en sväng så hålls humöret någorlunda i schack!
När vi nästan var hemma igen ringde min mamma och frågade om vi inte ville komma hem till dem istället för att vara hemma och tråka. Hallelulja vad skönt, i Gråbo är trottoarerna något mer promenadvänliga. Skruttens morfar hämtade upp oss på väg hem från jobbet (stackars alla fastighetsskötare, hela sverige borde hjälpa dem att göra sitt jobb just nu kan man tycka!) och tur var väl det, våran bil är nämligen insnöad. Kanske att vi kan använda den igen till midsommar. Om vi nu någonsin får plusgrader igen i detta land, vad tror ni?!
Jag fick lite panik när jag insåg att vi bara hade ett fåtal blöjor kvar; tänk om vi skulle vaknat imorgon och varit helt insnöade?! Vad skulle jag göra då? Akut potträna min lilla prins, och hoppas att han lyckades bli blöjfri innan vi hunnit använda sista blöjan?
Det fick bli en sväng till ICA ändå. Jag trotsade snön och baxade med mig Benjamin i vagnen så att han åtminstone fick vara nöjd en liten timma denna dag. Det gick rätt hyfsat får jag säga, Skruttens barnvagn extraknäcker numera som Kålltorps nya plog och jag fick hjälp av en vänlig kille att lyfta vagnen över en alldeles för hög snödriva. Mamman var genomsvettig, och Benjamin låg som den allra nöjdaste bebis i sin vagn. Så länge han får komma ut en sväng så hålls humöret någorlunda i schack!
När vi nästan var hemma igen ringde min mamma och frågade om vi inte ville komma hem till dem istället för att vara hemma och tråka. Hallelulja vad skönt, i Gråbo är trottoarerna något mer promenadvänliga. Skruttens morfar hämtade upp oss på väg hem från jobbet (stackars alla fastighetsskötare, hela sverige borde hjälpa dem att göra sitt jobb just nu kan man tycka!) och tur var väl det, våran bil är nämligen insnöad. Kanske att vi kan använda den igen till midsommar. Om vi nu någonsin får plusgrader igen i detta land, vad tror ni?!
Myskväll!
Daniel har åkt iväg för att titta på en spelning (jag är inte ens pyttelite avundsjuk, fy för att ge sig ut i detta rusket!!!) och jag är ensam hemma för första gången på .. ja, jag tror i ärlighetens namn att det är första gången jag är ensam här sedan lillprinsen föddes. Första kvällen för mig själv åtminstone, i vanliga fall brukar jag rymma hem till mamma och pappa för sällskap när Daniel ska ut och svira.
Eller ja, ensam är jag ju inte. Min lilla goding ligger och snusar gott i sin säng. Jag tänker njuta av att göra precis vad jag känner för. Har scrappat en LO till Skrutten och har en till på gång. Och så blir det melodifestivalen tror jag minsann! :)
Eller ja, ensam är jag ju inte. Min lilla goding ligger och snusar gott i sin säng. Jag tänker njuta av att göra precis vad jag känner för. Har scrappat en LO till Skrutten och har en till på gång. Och så blir det melodifestivalen tror jag minsann! :)
Blogcandy
Jag är med och tävlar om detta härliga paket hos Scrapgalen.
Vill du också ha en chans att vinna? Kika in hos Scrapgalen du också!
Vill du också ha en chans att vinna? Kika in hos Scrapgalen du också!
Heja Bumbo!
Nu har vi varit och köpt en Bumbo-stol till Benjamin som han har provsuttit en liten stund hemma på vardagsrummsbordet. Han är ju fortfarande rätt liten, och blir trött av att balansera upp huvudet för långa stunder - men snart så! Jag tänker inte ropa hej ännu, men visst ser detta ut att bli hans grej?! :)
Mamman är iallafall hoppfull - om ett par veckor sitter Skrutten som en prins i stolen! Håll tummarna :)
Dessutom var vi inne på Lindex en sväng och köpte en tuff jacka. Nu vill vi ha vår, tack!
Bild lånad från lindex.se
Nu ska vi ladda för fredagsmys! (det vill säga, jag ska ta en powernap så att jag inte somnar i soffan vid halv åtta, haha!)
Kram på er!
Mamman är iallafall hoppfull - om ett par veckor sitter Skrutten som en prins i stolen! Håll tummarna :)
Dessutom var vi inne på Lindex en sväng och köpte en tuff jacka. Nu vill vi ha vår, tack!
Bild lånad från lindex.se
Nu ska vi ladda för fredagsmys! (det vill säga, jag ska ta en powernap så att jag inte somnar i soffan vid halv åtta, haha!)
Kram på er!
Yes!
Inatt kom det mer snö, och mer ska det tydligen bli! Precis vad vi önskade oss - eller inte!!!
Lilleman är nedpackad i bilbarnstolen (bästa sova-middag-trixet nr 1), och vi ska strax bege oss iväg till Backaplan för att köpa en bumbo-stol till honom. Jag förutspår att det kommer passa honom alldeles utmärkt att sitta i en sådan :) Han fick provsitta lite när vi var på BVC sist, och satt som en prins! Men man vet ju aldrig, den kanske är lika opoppis som babysittern. Jag återkommer med rapport!
Vår söt-skrutt för ett par dagar sen. Magläge funkar fint i ca. 2 minuter, sen blir han arg som ett bi! ;)
Lilleman är nedpackad i bilbarnstolen (bästa sova-middag-trixet nr 1), och vi ska strax bege oss iväg till Backaplan för att köpa en bumbo-stol till honom. Jag förutspår att det kommer passa honom alldeles utmärkt att sitta i en sådan :) Han fick provsitta lite när vi var på BVC sist, och satt som en prins! Men man vet ju aldrig, den kanske är lika opoppis som babysittern. Jag återkommer med rapport!
Vår söt-skrutt för ett par dagar sen. Magläge funkar fint i ca. 2 minuter, sen blir han arg som ett bi! ;)
mysdag!
Idag har vi haft besök i tre omgångar hemma hos oss. En väldans massa spring! Supertrevligt!
Först kom min mamma och bror hit (för att gosa med Skrutten, mig brydde de sig inte så värstans mycket om, hihi).
Minuterna efter de pyst iväg kom min söta vän Caroline hit, vackrare än någonsin med sin fina bebismage. (Hon var också sugen på att gosa med Skrutten, men än mer sugen på att babbla med mig. Daniel tog med sig en övertrött Benjamin ut på promenad i rusket, så vi fick mysa ifred en liten stund. Uppskattas enormt av en trött mamma!)
Så på kvällskvisten kom två av mina andra söta tjejer hit på en kopp té. (Benjamin hade lagt sig för dagen, vilket han vill göra redan vid klockan sex för tillfället. Så dessa två besökare fick nöja sig med att hänga med mig!) Mer än två hela timmar fick jag fyllda med skvaller - utan vare sig amning eller att vagga bebis på armen. Lyx!
Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid en sovande liten gosse, och kanske gosa lite försiktigt med honom innan jag somnar - det är kärlek det!
Först kom min mamma och bror hit (för att gosa med Skrutten, mig brydde de sig inte så värstans mycket om, hihi).
Minuterna efter de pyst iväg kom min söta vän Caroline hit, vackrare än någonsin med sin fina bebismage. (Hon var också sugen på att gosa med Skrutten, men än mer sugen på att babbla med mig. Daniel tog med sig en övertrött Benjamin ut på promenad i rusket, så vi fick mysa ifred en liten stund. Uppskattas enormt av en trött mamma!)
Så på kvällskvisten kom två av mina andra söta tjejer hit på en kopp té. (Benjamin hade lagt sig för dagen, vilket han vill göra redan vid klockan sex för tillfället. Så dessa två besökare fick nöja sig med att hänga med mig!) Mer än två hela timmar fick jag fyllda med skvaller - utan vare sig amning eller att vagga bebis på armen. Lyx!
Nu ska jag krypa ner i sängen bredvid en sovande liten gosse, och kanske gosa lite försiktigt med honom innan jag somnar - det är kärlek det!
Scrappat igen!
Ytterligare en layout till Skruttens album. Vår prins älskar (precis som många andra bebisar) bilens skumpande. Han blir alldeles tyst när vi sätter honom i bilstolen, och så fort bilen börjar rulla somnar han. Tur det, eftersom hans mamma blir stressad om så bara mobilen ringer när medan hon kör bil!
Denna är gjord utifrån en skiss jag hittat hos duktiga k8an. Ta en titt i hennes blogg vet jag, hon har även en massa skisser samlade i en särskild skiss-blogg. Perfekt för mig - halva jobbet är redan gjort, och det går så mycket fortare! :)
Och hörrni vänner, ni vet väl att mina inlägg ofta är skrivna med glimten i ögat?! Visst tycker jag att det var en väldans fiffig idé att spela in skruttens favoritmelodi på mobilen, men allt mitt skrytande var förstås något påkostat - det hajar ni va?! :)
Skrutten längtar också efter våren!
Benjamins dåliga humör höll i sig under hela gårdagen. Han ägnade inte många minuter åt att vara nöjd, skrek och gnällde om vart annat. Mamman drog slutsatsen att han helt enkelt är förbannad på att våren aldrig kan komma, så vi kan ut o promenera hela förmiddagarna. Daniel och jag tog varsin promenad i snökaoset och lyckades hålla prinsens humör i schack i cirka två timmar.
Men så hände något! Jag rymde in i duschen för lite lugn och ro, och lämnade Daniel med gnäll-killen. När jag kom ut från badrummet hittade jag honom nöjd och go, sittandes i soffan:
Så vad var det som fick herr´n att glömma att livet var så väldans trist?
Jo, mittemot satt pappan med gitarren i högsta högg! Vad som hände när han slutade spela?
Han blev vansinnig förstås!
Nu tjatar skrutten om att han vill att vi köper honom en egen gitarr, så han kan spela han med. Jag säger att det kommer inte på fråga, det får han önska sig när han fyller år!
Men så hände något! Jag rymde in i duschen för lite lugn och ro, och lämnade Daniel med gnäll-killen. När jag kom ut från badrummet hittade jag honom nöjd och go, sittandes i soffan:
Så vad var det som fick herr´n att glömma att livet var så väldans trist?
Jo, mittemot satt pappan med gitarren i högsta högg! Vad som hände när han slutade spela?
Han blev vansinnig förstås!
Nu tjatar skrutten om att han vill att vi köper honom en egen gitarr, så han kan spela han med. Jag säger att det kommer inte på fråga, det får han önska sig när han fyller år!
Tji fick jag!
Det var sista gången jag skröt om att jag hade en massa tid över. Jag har vaggat och burit på en ruskigt missnöjd liten Skrutt hela eftermiddagen.
Nu sover han dock gott i sängen sedan två timmar tillbaka. Han slocknade tillslut, totalt utmattad efter allt skrikande, med snutten över ansiktet till ljudet av speldosans plinkande. Daniel och jag har spelat in melodin på mobilen - så vi slipper springa i skytteltrafik in till sovrummet för att vrida upp dosan varannan minut tills lillprinsen somnat ordentligt.
Nu struttar vi omkring i lägenheten som stolta tuppar - och känner oss som de smartaste föräldrarna som någonsin funnits på denna jord. Spela in bebisen favorit-ljud, det kallar jag smart som tusan!
Vi är bergis de första föräldrarna som gjort något så briljant, och borde minst få nobelpriset för vår påhittighet! ;)
Nu sover han dock gott i sängen sedan två timmar tillbaka. Han slocknade tillslut, totalt utmattad efter allt skrikande, med snutten över ansiktet till ljudet av speldosans plinkande. Daniel och jag har spelat in melodin på mobilen - så vi slipper springa i skytteltrafik in till sovrummet för att vrida upp dosan varannan minut tills lillprinsen somnat ordentligt.
Nu struttar vi omkring i lägenheten som stolta tuppar - och känner oss som de smartaste föräldrarna som någonsin funnits på denna jord. Spela in bebisen favorit-ljud, det kallar jag smart som tusan!
Vi är bergis de första föräldrarna som gjort något så briljant, och borde minst få nobelpriset för vår påhittighet! ;)
Vi lever!
Oh ja, i allra högsta grad. Det råder lite bloggtorka bara.
Varför? Jo, Lilleman (som i flera veckor inte velat sova någon annanstans än i vår famn) vill plötsligt somna alldeles för sig själv i sängen - så länge han får lyssna på tonerna till sin speldosa, med snuttefilten över ansiktet.
Men när han är vaken då, undrar ni? Kånkar du inte runt på honom då varendaste sekund, precis som du brukar? Nix! Skrutten är nämligen fasligt sugen på att lära sig suga på sin tumme - och ägnar därför långa stunder åt att få tag på den. Och då bryr han sig liksom inte så mycket om ifall han ligger för sig själv eller inte.
Givetvis är han fortfarande en liten gosegris, och vill ägna största delen av dagen tillsammans med oss. Men ändå - mamman har plötsligt massor av tid över. Massor av tid att tillexempel skriva en massa skojiga blogginlägg.
Så varför gör hon inte det? Ja, jag har då ingen aning, men all denna lediga tid har gjort mig alldeles handlingsförlamad. Jag sitter liksom bara och glor och vet inte vad jag ska ta mig för!
Mycket märkligt beteende skulle jag vilja påstå.
Varför? Jo, Lilleman (som i flera veckor inte velat sova någon annanstans än i vår famn) vill plötsligt somna alldeles för sig själv i sängen - så länge han får lyssna på tonerna till sin speldosa, med snuttefilten över ansiktet.
Men när han är vaken då, undrar ni? Kånkar du inte runt på honom då varendaste sekund, precis som du brukar? Nix! Skrutten är nämligen fasligt sugen på att lära sig suga på sin tumme - och ägnar därför långa stunder åt att få tag på den. Och då bryr han sig liksom inte så mycket om ifall han ligger för sig själv eller inte.
Givetvis är han fortfarande en liten gosegris, och vill ägna största delen av dagen tillsammans med oss. Men ändå - mamman har plötsligt massor av tid över. Massor av tid att tillexempel skriva en massa skojiga blogginlägg.
Så varför gör hon inte det? Ja, jag har då ingen aning, men all denna lediga tid har gjort mig alldeles handlingsförlamad. Jag sitter liksom bara och glor och vet inte vad jag ska ta mig för!
Mycket märkligt beteende skulle jag vilja påstå.
Lite scrap!
Jag blev lite fnissig häromdagen när min morbror sa att han läser min blogg nästan varje dag, men att han inte hade en aaaaning om att det brukade vara en scrap-blogg (på tal om att jag påpekade det i ett inlägg för ett tag sedan). Ja, bloggen startade jag ju från början för att blogga mina layouter och annat pyssel - men nu blir det mest en massa inlägg om vår nya vardag med en Skrutt! Visserligen har jag alltid varvat med lite mer personliga inlägg, men på sistone har det bevisligen blivit alldeles för lite scrap visat här! Så håll till godo med tre layouter som gjordes för ett tag sen:
Enkel LO på en liten liten bebis-tomte. Husets sötaste om jag får säga det själv! (Och det får jag, för här bor bara en enda!)
"Vilken lycka! Nu har jag 2 fina killar" Rubriken får tala för sig själv - detta är lycka!!!!
Här har jag scrappat en layout till Skruttens album, om hans övernattning i solsängen på Mölndals BB. Precis såhär vill jag bevara minnena från hans barndom. Ett fint foto, en enkel layout och så text som återger händelsen. Jag tror inte man kan skriva för mycket i sina album, om man vill att minnena ska bevaras även när man själv inte finns med för att berätta dem. Ös på med text bara :)
Kram på er!
Enkel LO på en liten liten bebis-tomte. Husets sötaste om jag får säga det själv! (Och det får jag, för här bor bara en enda!)
"Vilken lycka! Nu har jag 2 fina killar" Rubriken får tala för sig själv - detta är lycka!!!!
Här har jag scrappat en layout till Skruttens album, om hans övernattning i solsängen på Mölndals BB. Precis såhär vill jag bevara minnena från hans barndom. Ett fint foto, en enkel layout och så text som återger händelsen. Jag tror inte man kan skriva för mycket i sina album, om man vill att minnena ska bevaras även när man själv inte finns med för att berätta dem. Ös på med text bara :)
Kram på er!
Perspektiv på livet.
Igår pussade jag min prins lite extra mycket. Eller båda mina prinsar rättare sagt. Jag läste ett reportage i Vi Föräldrar om en kille, vars flickvän dött bara några dagar efter att deras son fötts. Kanske blev jag alldeles extra tagen eftersom jag själv är i precis samma stadie i livet. Kanske var det för att jag bara ett par timmar tidigare suckat över att min lilla prins vill äta så rysligt ofta, och gnällt över att jag aldrig hinner vara ifred.
Jag fick en påminnelse om hur lyckligt lottad jag är, hur glad jag ska vara som får dela mitt liv med mina nära och kära, som får ha min lilla son i min famn - precis hur mycket jag vill. Älskade lilla barn, jag ammar dig gladeligen varje minut för resten av mitt liv, om vi så bara får vara tillsammans.
Tjejen i artikeln hann aldrig sucka över att hon inte hann göra annat än att amma. Hon dog i en hjärnblödning när hennes lilla bebis bara var fyra dagar gammal.
"Där stod jag med vårt spädbarn. Jag la honom på hennes bröst i ett desperat försök att få henne att vakna. (...) Lille Frank som kände hennes värme och lukt började leta efter hennes bröst."
Jag läste killens historia, och trodde aldrig att mina tårar skulle sluta rinna. Jag mindes de där allra första dagarna, då Benjamin instinktivt sökte sig efter mitt bröst så fort jag la honom i famnen. Denna bebisen gjorde precis samma sak. Men hans mamma var död. Livet är alltför ofta alldeles för orättvist.
Så ge alla era älsklingar en extra kram idag. Berätta för dem hur mycket du tycker om dem. Tiden tillsammans är alldeles för värdefull för att låta bli.
Jag fick en påminnelse om hur lyckligt lottad jag är, hur glad jag ska vara som får dela mitt liv med mina nära och kära, som får ha min lilla son i min famn - precis hur mycket jag vill. Älskade lilla barn, jag ammar dig gladeligen varje minut för resten av mitt liv, om vi så bara får vara tillsammans.
Tjejen i artikeln hann aldrig sucka över att hon inte hann göra annat än att amma. Hon dog i en hjärnblödning när hennes lilla bebis bara var fyra dagar gammal.
"Där stod jag med vårt spädbarn. Jag la honom på hennes bröst i ett desperat försök att få henne att vakna. (...) Lille Frank som kände hennes värme och lukt började leta efter hennes bröst."
Jag läste killens historia, och trodde aldrig att mina tårar skulle sluta rinna. Jag mindes de där allra första dagarna, då Benjamin instinktivt sökte sig efter mitt bröst så fort jag la honom i famnen. Denna bebisen gjorde precis samma sak. Men hans mamma var död. Livet är alltför ofta alldeles för orättvist.
Så ge alla era älsklingar en extra kram idag. Berätta för dem hur mycket du tycker om dem. Tiden tillsammans är alldeles för värdefull för att låta bli.
"nu i ro, slumra in..."
Vi har härmed tre stycken "sova-middag-strategier" hos oss:
1. bylsa ner bebis i overall och gå ut på en promenad i vagnen.
2. bylsa ner bebis i overall och stoppa ner honom i bilbarnstolen.
3. söva bebis till ljudet av hårtorken.
Det sistnämnda upptäcktes först i förmiddags då Daniel försökte söva en övertrött liten kille. Så fort jag satte igång med att föna håret somnade han som en stock.
Bebis sov gott, mamman och pappan blev eventuellt lite hjärnskadade av torkens monotoma ljud, och elräkningen steg till skyarna - men vad gör man inte för husfridens skull?
Nu sitter jag och funderar över vilken utav strategierna som Skruttens framtida förskole-fröknar kommer att uppskatta mest. Eller vi kanske rentav kan hysa in honom på någon frisersalong i närheten när det blir dags för mamman och pappan att börja jobba?
Lördagsmys!
Skrutten och jag har rymt till Gråbo för natten. Pappsen ska få en bebis-fri kväll med vännerna i Kungsbacka. Benjamin har sovit gott i tre timmar nu, så fort han vaknar så börjar operation mag-droppar. Vi svängde förbi apoteket på vägen hit och inhandlade kolik-droppar som tydligen ska funka bra mot knorriga små magar - kanske kan han bli lite nöjdare vår prins? Återkommer med rapport.
Mammas lilla ledsna prins, är det magen som krånglar tro?
"...nu är det dags för freeeedaaaagsmyyyyyys!"
Yes, ikväll piper jag och Lilleman hem till min goa vän Sofia på fredagsmys. Jag och tre av mina vänner träffas för tjejmiddag en kväll i månaden, och har gjort det i lite mer än två år nu - hur mysigt som helst.
Eller ja, vi brukade vara fyra pinglor. Det är vi fortfarande, men med en gnällig Skrutt på köpet! Benjamin brukar inte vara på sitt gosigaste humör på kvällarna, vi får se hur det går idag! :)
I brist på layouter att visa (det är ju så förbannat mörkt, jag hinner aldrig fota dem jag har liggandes!) så bjuder jag på en bild på en 2-månaders-kille.
Han kan konsten att rynka på ögonbrynen vår lilla prins ;)
Eller ja, vi brukade vara fyra pinglor. Det är vi fortfarande, men med en gnällig Skrutt på köpet! Benjamin brukar inte vara på sitt gosigaste humör på kvällarna, vi får se hur det går idag! :)
I brist på layouter att visa (det är ju så förbannat mörkt, jag hinner aldrig fota dem jag har liggandes!) så bjuder jag på en bild på en 2-månaders-kille.
Han kan konsten att rynka på ögonbrynen vår lilla prins ;)
Mamman bjuder på middag!
Sedan vår matglada gosse föddes har jag inte direkt haft tid att laga till några gourmet-middagar här hemma. Varannan timme begär prinsen mat, och däremellan är inte matlagning det första jag längtar efter. Att duscha prioriteras tillexempel före. Daniel, som inte är ett fan av att stå framför spisen, är därför den som fixar krubbet här hemma numera.
Men igår när Skrutten var mätt och nöjd i sin pappas knä slog jag på stort och både diskade och fixade middag. 
Herregud vad skönt att äntligen få lite utlopp för sin kreativitet! Vilken middag det blev!
Jag kände mig i ärlighetens namn lite som en blandning mellan Gordon Ramsey och Tina Nordström.
Jag kanske ska bli kock ändå?
...
Jag satt i soffan med en kelsjuk prins en lång stund förut, utan något att sysselsätta mig med. Då passade jag på att fixa lite nya kategorier i bloggen, däribland har Benjamin fått en egen kategori, så jag kan samla alla inlägg om honom där. Graviditet fick också bli en egen, och jag rotade bland mina gamla inlägg och placerade en del av dem där.
Så loggade jag in på bloggen igen för några minuter sedan, och fann ett tjockis-inlägg längst upp. Jag hade visst råkat uppdatera ett icke visat inlägg från tiden då jag väntade Skrutten. Om någon av er hunnit läsa det så kan jag bara meddela att jag inte är gravid igen, det bara råkade hamna där! :)
Så loggade jag in på bloggen igen för några minuter sedan, och fann ett tjockis-inlägg längst upp. Jag hade visst råkat uppdatera ett icke visat inlägg från tiden då jag väntade Skrutten. Om någon av er hunnit läsa det så kan jag bara meddela att jag inte är gravid igen, det bara råkade hamna där! :)
Dagens bravader.
Förra helgen gick blixten på min nya kamera sönder. Jag har ingen aning om vad som hänt, plötsligt fälls blixten bara inte upp som den borde (om någon van systemkamera-användare har någon aning om vad det är som kan vara galet så hojta till, det är en Nikon D3000). Imorse fick jag och Daniel äntligen tummen ur, och åkte iväg till Backaplan för att lämna in den.
"Ska vi ringa Onoff innan, och kolla hur vi ska göra?" undrade Daniel.
"Nej, varför då? De kommer ändå bara säga att vi ska åka in och lämna in den på lagning.."
Sagt och gjort. Vi packade ner alla tretusenfemhundra saker man behöver om man ska åka iväg på äventyr med en liten knodd, och möttes av detta:
Yes! Stängt för ombyggnad i dagarna två. Så kan det gå!
Men jag deppade inte för det. Jag lyckades nämligen lura med mig Daniel in på Gina Tricot för att inhandla ett par nya byxor (jag kan nämligen inte stänga ett endaste par av de jag äger!). Till min förvåning lyckades jag korva mig i ett par byxor i storlek 25 (vem som helst fattar ju att de var stora i storleken, med tanke på att de som ligger och skräpar hemma i lådan är storleken större, det måste vara ett PR-trick?) Dessutom kostade de bara 200 pix. Trevligt både för den nyblivna mammans ego och plånbok alltså, tjoho!
"Ska vi ringa Onoff innan, och kolla hur vi ska göra?" undrade Daniel.
"Nej, varför då? De kommer ändå bara säga att vi ska åka in och lämna in den på lagning.."
Sagt och gjort. Vi packade ner alla tretusenfemhundra saker man behöver om man ska åka iväg på äventyr med en liten knodd, och möttes av detta:
Yes! Stängt för ombyggnad i dagarna två. Så kan det gå!
Men jag deppade inte för det. Jag lyckades nämligen lura med mig Daniel in på Gina Tricot för att inhandla ett par nya byxor (jag kan nämligen inte stänga ett endaste par av de jag äger!). Till min förvåning lyckades jag korva mig i ett par byxor i storlek 25 (vem som helst fattar ju att de var stora i storleken, med tanke på att de som ligger och skräpar hemma i lådan är storleken större, det måste vara ett PR-trick?) Dessutom kostade de bara 200 pix. Trevligt både för den nyblivna mammans ego och plånbok alltså, tjoho!
Vimsig mamma
Att jag emellanåt är en riktig slarvmaja kommer ju knappast som en nyhet. Däremot har det blivit ännu värre sedan "mamma-hormonerna" intog min kropp.
Det började med att jag slarvade bort Lillemans lilla mjuka hårborste, vilket fick som följd att han får gå med rufsig kalufs. Detta stör mig något oerhört - jag menar, hur i helsike kan man slarva bort något om man bor så här trångt? Det finns inte tusentals skrymslen att leta på direkt.
Igår morse när jag packade väskan för BVC och en liten tripp till stan så lyckades jag slarva bort två femhundra-lappar. Puts väck! Jag och Daniel har letat överallt, inklusive bland soporna.
Att pengarna är borta stör mig av någon anleding lite mer än hårborsten. Fast jag förstår inte riktigt varför. Borsten var ju fin den också!
Det började med att jag slarvade bort Lillemans lilla mjuka hårborste, vilket fick som följd att han får gå med rufsig kalufs. Detta stör mig något oerhört - jag menar, hur i helsike kan man slarva bort något om man bor så här trångt? Det finns inte tusentals skrymslen att leta på direkt.
Igår morse när jag packade väskan för BVC och en liten tripp till stan så lyckades jag slarva bort två femhundra-lappar. Puts väck! Jag och Daniel har letat överallt, inklusive bland soporna.
Att pengarna är borta stör mig av någon anleding lite mer än hårborsten. Fast jag förstår inte riktigt varför. Borsten var ju fin den också!
Jag har..
..världens finaste syster! Hon envisas med att åka land och rike runt emellanåt, så det är inte alltid man får se henne så ofta ;) Nu har hon rymt till Stockholm och lämnat mig och Benjamin i sticket med all vår lediga tid, hihi. Saknas som tusan!
Hur som helst, jag hittade en tok-gammal bild på oss som jag blev sugen på att scrappa. Jag är inte säker, men jag tror att den är från när vi firade hennes 18-årsdag - och därmed för tre och ett halvt år sedan. 
Ttieln "Systrar, lika men ändå så olika" har jag stulit från min mams, som scrappade en LO på oss för ett tag sedan. Vi är lika på många sätt jag och min syster, men galet olika också! LO´n är gjord utifrån skissen på Veckans Skiss. Jag har fotat i dunkelt ljus liggandes på scrapbordet, så den är förstås mycket finare i verkligheten. Men ni får hålla till godo med den som den är - annars blir den nog inte visad alls! ;)
"Vi turas om.."
Skrutten är redan två månader! Imorse var vi på BVC för vägning och mätning. Daniel stannade hemma och sov. Han var så hiskeligt trött efter att ha varit vaken tre gånger inatt och ammat. (Det hade han ju förstås inte varit, men var hiskeligt trött ändå. Jag hävdar att det är brist på vitaminer och frisk luft som plågar denna man!)
Vår söta BVC-tant frågade hur det går för oss med Benjamin - ligger han något på mage och tränar nacken?
"Njaaa, alltså han tycker inte det är så väldans skoj. Men han är stark i nacken ändå, vill helst stå eller sitta när vi har honom i knäet!" svarar Mamsen.
"Ja, de brukar ju inte vara så roade av att ligga på mage direkt. Har du provat att bära honom i sele eller sjal?" frågar hon vidare.
"Jodå, det har vi provat." (typ två gånger, i en och en halv minut!) "men han är inte så värst road av det, han vill helst vara i famnen!"
"Jaha ja, sitter han i babysitter någonting?" undrar hon vänligt.
"Ja, det tycker han är rätt så okej. Några minuter här och där, när han är på gott humör!"
"Mhm, okej.. Ja, bara så att du får lite tid att göra någonting annat än att hålla honom menar jag.." fortsätter hon.
"Oh, ja. Daniel är ju hemma fortfarande. Så vi brukar turas om."
Turas om. Att skämma bort vårt lilla barn. Som kommer att bäras i vår famn ända tills han tar studenten. Möjligtvis även på väg till sin första arbetsintervju. Men sen får det baskemej vara nog!
Vår söta BVC-tant frågade hur det går för oss med Benjamin - ligger han något på mage och tränar nacken?
"Njaaa, alltså han tycker inte det är så väldans skoj. Men han är stark i nacken ändå, vill helst stå eller sitta när vi har honom i knäet!" svarar Mamsen.
"Ja, de brukar ju inte vara så roade av att ligga på mage direkt. Har du provat att bära honom i sele eller sjal?" frågar hon vidare.
"Jodå, det har vi provat." (typ två gånger, i en och en halv minut!) "men han är inte så värst road av det, han vill helst vara i famnen!"
"Jaha ja, sitter han i babysitter någonting?" undrar hon vänligt.
"Ja, det tycker han är rätt så okej. Några minuter här och där, när han är på gott humör!"
"Mhm, okej.. Ja, bara så att du får lite tid att göra någonting annat än att hålla honom menar jag.." fortsätter hon.
"Oh, ja. Daniel är ju hemma fortfarande. Så vi brukar turas om."
Turas om. Att skämma bort vårt lilla barn. Som kommer att bäras i vår famn ända tills han tar studenten. Möjligtvis även på väg till sin första arbetsintervju. Men sen får det baskemej vara nog!
