"Nu kan ni göra annat medan jag gungar!"

Jag fick ett reklamblad till min mail idag. Det var från en babybutik, som ville få mig att inse att alla blivande/nyblivna föräldrar behöver inhandla fyra nya bilbarnstolar (man kan behöva byta om ibland, det förstår väl vem som helst!) en vanlig baby-sitter, en baby-sitter med vibratorfunktion för bebisar med kolik, tre olika babygym, sjutton olika speldosor att hänga över spjälsängen, en livsfarlig gå-stol (knappast en enda klarar säkerhetstesten de gör, så ja, jag anser mig berättigad att kalla dem livsfarliga) sju olika mjuka filtar att ligga på med inbyggd aktivitetsfunktion (det vill säga saker som prasslar, piper och blinkar) och sist men inte minst - en hopp-gunga! En jäkla hoppgunga, som de till råga på allt har placerat en unge i som påstår att: "Nu kan ni göra annat medan jag gungar!"

Det finns så mycket prylar till bebisar att jag nästan kräks. Och till vilken nytta?! Jo, tydligen för att föräldrarna "ska kunna göra annat". För att ungen skall ha något att roa sig med när mamman dricker kaffe. För att ungen ska ha någonstans att sitta när pappan flänger runt i huset och storstädar. För att ungen ska ha något fint att titta på, när den ligger där i spjälsängen och försöker somna av sig själv - allt för att mamman eller pappan ska slippa vagga den till sömns. 

Jag bör inflika att jag mer än gärna hade sett att Benjamin kunde tänka sig att sitta i sin babysitter någon gång då och då. Att han emellanåt kunde tänka sig att bli road av en hoppgunga eller en gåstol. Så att mamman kunde svängt ihop en middag, eller druckit en kopp kaffe ifred. Men, han har minsann inte varit någon förespråkare av att låta mamman eller pappan "göra annat"! Nej, ungen har varit nöjd enbart om han har fått vara med oss andra, ända sedan dag ett. Men vet ni vad, det gör mig absolut ingenting. Jag skaffade mig nämligen inte barn för att kunna "göra annat"!
 
Jag skaffade barn för att jag inte kunde tänka mig något häftigare att ägna mitt liv åt. Jag valde att sätta ett nytt liv till världen av kärlek, och för att få möjligheten och glädjen att se en ny liten individ lära och utvecklas. Jag valde att skaffa barn för att den villkorslösa kärlek som man både ger och tar som förälder, inte kan jämföra sig med något annat (fast det visste jag förstås inte i förväg, att kärleken kunde vara så här stark, det förstår jag först nu!). 

Många tror säkert att ett barn verkligen behöver alla ovan nämnda prylar. Det gör de inte. Utvecklas gör de ändå, så länge de har tillmötesgående människor omkring sig. Allt de behöver är kärleksfulla relationer, och några väl valda leksaker. Kanske en skön babysitter att vila sig i, och ett ärvt gammalt, men välfungerande, babygym.

Så, några visdomsord till mig själv och andra mammor och pappor: stäng av era datorer och mobiler, skit i storstädningen och ät hämtmat ibland! Ägna er åt er själva precis så mycket ni behöver (egentid är nog så viktigt!) men gör det inte på bekostnad av de käraste ni har. Släpp på oviktiga måsten, och uppfyll istället era barns behov och önskningar. Låt ungen hänga på höften medan ni gör middag - om han vill. Låt henne bli vaggad till sömns - om det får henne att somna lättare. Och läs den där förbannade pekboken för femtioelvte gången samma dag - om det är vad barnet önskar.  Ägna er åt era juveler medan ni kan, livet går inte i repris!


Kommentarer
Postat av: Lollo

Kloka ord, Johanna!

Kram

2010-11-22 @ 22:43:27

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0