Tillfångatagen av spindelmannen!

Jag och mina killar har tillbringat två mysiga timmar på öppna förskolan. Först och främst, vilket fantastiskt ställe! Kommuner som väljer att slopa den verksamheten borde skämmas. Jag kan varmt rekomendera alla föräldrar ett besök på en öppen förskola. Så mycket för barnen att upptäcka!

När vi är där, så roar sig Skrutten själv nästintill hela tiden. Nöjd och glad kryper han omkring och bekantar sig med leksaker och andra barn. Mamman (och pappan) kan med andra ord luta sig tillbaka, och vila sig ett slag. Eller rättare sagt, jag brukar kunna vila mig. Idag fick jag istället en ny lekkamrat, Dante på en sisådär fem år. Ja, det var inte självvalt förstås. Han kom helt sonika farande i sin spindelmannendräkt och klädde in hela mig i osynligt spindelnät.

"Nu kan du aldrig mer röra dig!" skrävlade han bestämt. "Jag är nämligen den elaka spindelmannen! Det finns två, en snäll och en elak." Till svar beklagade jag mig över att jag fått oturen att träffa just den elaka spindelmannen. Dante ser vänligt på mig, springer iväg till sitt lilla krypin under en rutschkana, och kommer strax ut igen. "Hej, här kommer den snälla spindelmannen!"

Den snälla spindelmannen förklarar för mig att han inte kan få bort nätet från min kropp. Jag får vänta tills jag fyller femtio år, sedan kommer det försvinna. Men jag ska inte oroa mig, han ska se till att jag får mat att äta under tiden.

Jag känner mig ärligt talat ganska nöjd över att han valt just mig som lekkamrat. Jag menar, det måste ju ändå betyda att jag ser ganska så lekvänlig ut. Mallig som jag är, tänker jag att jag nog kommer klara mig ganska så bra som förskollärare. 

Jag hinner dock knappt tänka färdigt den tanken, förrän Spindelmannen tittar fram från rutschkanan igen, med ett minst sagt argt ansiktsuttryck. "Varför svarar du inte i telefonen?" skäller han. "I telefonen?" frågar jag. "Jag har inte hört att det har ringt i någon telefon!" "Jaså? Men det borde du verkligen ha hört. Jag sitter ju inne i mitt rymdskepp och ringer och ringer, det hörs faktiskt ut." hävdar han ilsket. "Jamen, förlåt så mycket då. Du får ringa igen så lovar jag att svara."

Spindelmannen försvinner in under rutschkanan igen, och ringer till mig för att ha ett kort och koncist samtal. Han ville bara meddela att jag snart skulle få en kopp kaffe och ett päron att smaska på. Efter detta aktar jag mig noga för att inte irritera min lekkamrat igen. Jag sitter som på nålar, med öronen spetsade för att höra en eventuell ringsignal.

Kort därefter ringer det igen. "Ja, hallå?" svarar jag. Dantes mamma ler mot mig från andra sidan rummet. Jag kan inte riktigt avgöra om hon är tacksam över att jag leker med hennes barn, eller om hon helt enkelt uppfattar mig som sinnessjuk. Men det spelar liksom ingen roll. Snabbt som ögat sticker spindelmannens huvud fram bakom rutschkanan. "Varför svarar du? Jag ringer inte till dig, fattar du väl? Jag ringer till någon annan." säger han argt.

Jamen, förlåt igen så mycket då. Jag kanske inte kommer klara mig så bra som förskollärare trots allt, jag hör liksom inte ens skillnad på om det är min låtsastelefon som ringer eller någon annans.

På väg hem smiter jag in på biblioteket, för att hämta lite kursböcker som jag har reserverat. I hyllan ligger Små barns lek och Lekens möjligheter och väntar på mig. Jag känner mig nöjd över att jag valt lek som ämnesområde för min uppsats. Jag behöver uppenbarligen lite träning!




Kommentarer
Postat av: Evelina

hahahahahahahahahahahahahahahahahaha, jag dör.

2010-11-10 @ 19:45:15
Postat av: Cecilia

Hahaha jag hade bra gärna velat vara en fluga i det rummet och fått mig ett gott skratt. Hur proffsig man än är som fsklärare så är det inte alltid lätt att tyda leksignalen. Jag kände mig minst sagt paff när jag för ett tag sen fick frågan av en myyycket påläst ung dam om Melvin "får bröstmjölk". "eh näe, han äter numera vanlig mat.." hann jag knappt börja förrän jag avbröts: "jasså, vad äter gossen då?" Ibland får man också acceptera att vissa barn aaaaartikulerar och uttrycker sig bättre än en själv. Haha. Kramar på er! Saknar er massor..

2010-11-10 @ 20:24:48
Postat av: Nina Melin

Du får mig att le! Du är så bra på att skriva..släpp en barnbok vet jag! :-)

Vi hörs snart och bestämmer en dag där vi kan kolla in varandras lägenheter! :-)

PUSS!

2010-11-11 @ 12:08:58
URL: http://ninamelin.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0