Johannas blogg

Detta är tydligen min svärfar. Iallafall om ni frågar Benjamin. Inte så värst likt, skulle jag vilja påstå. Men Skrutten hävdar bestämt, varje gång han får se bilden, att det är "faffa". Jag vet inte om det är kronan på huvudet eller den snygga rocken som gör det, men lik farfar är han uppenbarligen ur en ettårings ögon. Haha! Christer, du får helt enkelt ta det som någon slags komplimang ;)

Vilken helg vi haft! Midsommar firade vi i Herrljunga, hos min mammas kusin med familj. 44 personer var vi som käkade midsommarlunch, dansade runt stången, mumsade jordgubbar, drack läskig snaps (inte min grej alls, fy!), lekte lekar, badade bastu (jag hoppade över det också, och höll ett öga på en sovande liten prins istället) och grillade nattamat. Skrutten hade det hur mysigt som helst, och for runt som en liten iller bland alla människor. Han hade liksom inte tid med att sitta stilla, och definitivt inte tid med att äta några köttbullar. Var han än vände sig fanns där en famn att sitta i, eller någon att spexa med. Skojigt värre!



Glad unge i finaste midsommarkransen, som mormor´n knåpat ihop på morgonkvisten!



Vi hade packat ner badbyxor och armpuffar till Benjamin. Vädret var ju dock som en vanlig traditionell midsommar, det vill säga ganska så kyligt, så han fick snällt låta bli att prov-bada i poolen. Däremot ville han gärna plaska lite ändå. Och när mamma och pappa tröttnade på att hålla, ja, då var det bara att vända sig till någon annan - morfar tillexempel. "Vaffo! (morfar) Poo! Titta! Pascha, pascha! (plaska, plaska)". Ja, och ber man riktigt snällt, då får man oftast som man vill! :)

Dagen har jag och Benjamin tillbringat i Slottskogen tillsammans med två av mina favorittjejer, Sofia och Hanna (äntligen är hon hemma från Paris, som vi längtat!). Benjamin stortrivdes även i deras sällskap! När vi tröttnade på parkhäng tog vi vagnen hem till oss, och käkade grillade hamburgare ihop med Daniel och Sofias Mikael. Åh, vad jag älskar sommar´n!

Kram på er!

Jag har ju glömt att berätta.. I fredags skrev jag på för min allra första tillsvidare anställning. Jag har gått på ett vikariat på jobbet hela våren, men från och med första juli är tjänsten min. Tjohoo, vad skönt! :)

Bjuder på lite fler bilder på Vincent, min systers lilla juvel. Söt som socker, och envis som attan redan nu. Här är han bannemej inte långt ifrån att börja åla, skallran som rullat iväg utom räckhåll är ju såååå fin!









Going!

Kolla vilken liten goding som sov äver hos mig förra helgen. Ja, hans mamma var med också förstås. Än är han lite liten för att klara sig utan mamma-gos, men om ett par månader ska vi nog allt få mysa med honom på egen hand någon gång :)



Älskade unge!

Jag vill minnas att Skrutten äger tre stycken flaskor att intaga sin smarriga välling i. I mitt kök står idag endast två.

Nu befarar jag att den tredje ligger gömd någonstans och samlar mögel. Eventuellt under sängen eller i en byrålåda. Under skohyllan eller bland Benjamins leksaker. Eller helt enkelt någon annanstans där jag inte tittar särskilt ofta.

Jag kan riktigt se framför mig hur snuskig den är, med en gammal kvarlämnad vällingslurk i botten. Det är väl bara att inse, dags att storstäda!

Skojigare kunde man ha det!

------------------------------------------------

Jag hittade den! Den låg nedtryckt i byxbenet på Benjamins överdragsbyxor (av väldigt oklar anledning!). Alldeles ren och fin, utan minsta lilla vällingkladd låg den där och väntade på att bli hittad. Jag slapp storstäda alltså - pjuh! ;)

Vi har en liten kille här hemma, som säger nej vad man än frågar om. Det spelar liksom ingen roll om han egentligen borde svara ja, han säger nej ändå! ;) Vill han äta frukost? "Nej!" Vill han leka på sitt rum? "Nej!" Ska vi klä på oss och gå till affären? "Nej!" Tycker han om sin morfar (som är en av de stora favoriterna)? "Nej!"

Det är nej, nej, nej för hela slanten! Ofta är han dock ganska lätt-övertalad och foglig. Men idag när vi skulle ta en eftermiddagssväng till lekplatsen skulle han då minsann inte ha på sig sina nya sandaler. "Nej!" sa han bestämt, hämtade sina andra skor, och sa "mamma! dom!" och nickade med sitt lilla huvud som han aldrig hade gjort annat. Så då fick det bli joggingskor helt enkelt - med svettiga små fossingar därtill!



"Nej!"

Åh, vad jag älskar min lilla trollunge. Han har så mycket roligt han vill visa och berätta för mig, så mycket spännande han vill undersöka. Jag njuter av att få tillbringa tid med min lilla juvel! Just nu längtar jag efter semester. Två och en halv vecka kvar, sen kör vi ledig tid tillsammans i fem veckor. Lovely!



Bilden är från i april. Jag står i köket när jag hör en ljuvlig liten stämma som ropar "maaaammaaaa!". När jag kommer fram till det öppna fönstret i vardagsrummet är de där, mina fina killar. "Bobba!" (blomma) säger Benjamin, och sträcker en vitsippa mot mig. Gullunge!

/en glad mamma.

...förra inlägget, så kommenterade min mamma "Ny fin hink igen på ICA, äter han dem?" (med syftning på den gula hinken som står parkerad i lillemans kundvagn.

Men nej, kära mormorn. Riktigt så bortskämd är han inte så att han får en ny hink varje gång vi är och handlar. Däremot befaller han att få ta med sig både hink och spade, varje gång han skall lämna hemmet. "Iii´nk! Pade!" säger han bestämt till sin mamma eller pappa, och vägrar passera dörrmattan innan han fått dem placerade i sin lilla hand. Hink och spade är världens bästa grej!

Åh, vilken underbar långhelg vi haft. Nu är den redan slut, men det känns ändå rätt ok att gå tillbaka till jobbet efter att ha fått så många fina dagar tillsammans. Vilket väder! Jag hoppas ni njutit lika mycket som jag!

Det har varit tamt med bilder i bloggen det senaste. Här kommer en hel hög från helgen som varit..



Tidig lördag morgon. Jag och denna lilla coolingen beger oss ut i värmen redan runt nio för att möta upp moster och lilla kusinen Vincent för lite lekplatshäng. Benjamin säger själv att han är "coooooo´" med brillor på, men drar av sig dem efter två sekunder! :) Att ha snutten hängandes i napp-ringen är skönaste grejen just nu tydligen!



Lördag eftermiddag; korv med bröd-middag på "vår" uteplats. Bara vi tre. Mys!



Söndag morgon. Vi är uppe med tuppen hela familjen, det vill säga redan halv sju (Benjamin har annars sovit som en prins hela helgen, till typ åtta, tack vare alla varma sköna utekvällar!). Vi går en promenad i solen, och en sväng till ICA för att inhandla god frukost. Benjamin premiär-kör liten kundvagn, spännande!



Vi åker till goa vänner i Fjärås och hälsar på. Benjamin far runt som en virvelvind på deras altan. Raka motsatsen till Robin och Camillas äldsta son Lucas som är lugn som en filbunke, troligtvis den lugnaste unge jag någonsin mött! Benjamin får prov-åka grävmaskinen på deras tomt. Det var superspännande i cirka en halv minut, sen blev han livrädd och befallde att bli nersläppt på sekunden.



Vi åker vidare till Daniels bror och tjej och tillbringar kvällen på deras soliga altan. Går en sväng ner till vattnet där Mackan badar, och Daniel doppar benen. Skrutten satt nöjd med mig och My på bryggan (nåja, nästan hela tiden, hihi) och kastade stenar i plurret!



Två av mina favoritkillar! Kärlek!



Vi avslutar helgen på baksidan hemma hos mina föräldrar. Benjamin var nöjd och glad hela tiden (och ryckte bara pyttelite i blommorna i mormors kruka, trots att han inte fick!), badade, fick besök av grann-barnbarnen, och mumsade sin första glass i strut. Glass har han förstås ätit tidigare, men inte i strut. Spexigt värre!

Nu, soffhäng en stund, innan jag däckar i god tid för att orka upp imorgon!

Kram på er!

Herregud, vilket fantastiskt väder vi fått. Alldeles lagom till min första lediga långhelg någonsin, hihi. Vi har hängt ute i solen hela dagen idag. Fick besök av systeryster och goaste lilla Vincent. Dagen bjöd på lekplatshäng, solning i trädgården (och plask i hink modell större för min lill-prins!), och korvgrillning på uteplatsen. Vi har haft nöjet att upptäcka att gräsmattan som omger huset är en liten oas att trivas i, trots att ogräset växer så det knakar! :)

Nu blir det film-mys i soffan, och uppladdning inför ytterligare (förhoppningsvis) en dag i solen. I love it!

Alltså, ärligt talat, ibland vill man bara spy galla över en del människor som arbetar inom sjukvården (definitivt inte dig inräknat, min fina syster Sofia!). Benjamins nässelutslag är försvunna sedan en vecka tillbaka, vi slutade att smörja honom med den salva vi alltid använt till honom, på förslag från mormorn. Salvan, miniderm, innehåller konserveringsmedel som kan ge allergiska utslag och vi tror nu att det är detta vår lilla goding har reagerat på.

Istället har han dock fått eksemliknande ustlag på magen, och Daniel ringde vår barnmottagning idag för att få någon annan salva utskriven som kan tänkas motverka detta. Till svar får han att "många barn faktiskt har kliande utslag, ni ska se att de går över nu när kylan försvinner!" Och att han skulle reagera på miniderm kunde hon då rakt inte tänka sig - "det är ju den salvan man alltid skriver ut till barn". Jo, jag tackar, men i bipacksedeln står det att hudutslag kan vara en eventuell biverkan - är det bara hiite-på då eller?!!

Det gör så otroligt ont i mig att se min glada lilla ett och ett halvt-åring klia sig halvt fördärvad, utan att veta vad jag kan göra för att hjälpa honom. Och det gör mig så vansinnigt förbannad att man inte ens kan få hjälp av de som faktiskt borde ha kunskapen. Sjukt är vad det är!

Jag kanske skulle bli läkare iställlet...