Hoho?
Ni efterlyser kanske mina inlägg här, som glöms bort medan vi vänjer oss vid vår nya vardag: jobb och förskola. Och VAB. Jo, men visst. I onsdags var Benjamin hängig med ögoninflammation och hosta. Igår var det Fabians tur. Höstens baciller har redan hittat hit.
Själv efterlyser jag nyheten i godishyllan: Polly med smak av Ahlgrens bilar. Har ni smakat? Var finns den? Jag är så sugen på att testa!
Kusin Leon.
I våras fick Daniels bror och hans My sitt första barn, en liten Leon. Barnens andra kusin, så otroligt söt. Här gosar Benjamin med honom, på deras farmors och farfars altan.
Visst ser han stolt ut, storkusinen? :)
En plats att trivas på.
Benjamin satt och drömde vid frukostbordet idag.
"Vad tänker du på?" frågade jag.
"Jag bara längtar efter min förskola." svarade han nöjt.
Älskade unge!
Ett litet förskolebarn.
Då var vardagen här igen, efter en ljuvlig semester. I måndags började Fabian sin inskolning på förskolan och Benjamin flyttade över på riktigt till äldrebarnsavdelningen. De stormtrivs båda två, än så länge!
Benjamin är lyckligast i världen, som fått en egen bricka med sitt namn på, där han kan spara sina små-lego-byggen. Ett riktigt glädjeämne, för en stor liten kille. Och att det finns massa nya kompisar att lära känna, vilken grej! Det går hur bra som helst, säger hans nya fröknar, han är nöjd och glad och leker på för fullt.
Fabian har förstås lite försprång på sin avdelning, i och med att han varit där och lämnat och hämtat Benjamin ända sedan han föddes, men det går fint för de tre andra barnen som skolas in också (flickor allihop och Fabian har redan hittat sin favorit, hihi). Det är ett bra ställe de har hamnat på, och det känns så otroligt skönt.
Inomhus finns massa roliga leksaker att upptäcka och ute på gården knatar han omkring på egen hand, ibland hack i häl efter de äldre barnen. Jag vågar knappt tänka på alla vurpor han kommer göra där när mamman inte vakar som en hök på avstånd. Han älskar samlingen och söker kontakt med både barn och fröknar. Redan i måndags somnade han som en stock efter två minuter inne på vilan, vänd mot nya fröken och med ett stort leende på läpparna. Att jag låg bakom ryggen på honom verkade han inte bry sig så mycket om :)
Han är inte heller rädd för att visa sina sämre sidor bland okända och gapade och skrek i högan sky igår under lunchen, eftersom det råkade serveras hans absoluta hat-rätt; fisk med potatismos. Förutom det lilla uppträdandet så har han varit glad som en sol, men med lika mycket vilja som hemma. Idag skulle han bestämt pärla ett armband precis som de äldre på avdelningen, trots att de hävade att "detta e faktiskt bala föl de stola tjejerna!" "Päääääla!" svarade ungen bestämt och pekade ivrigt på burken med pärlor och har således redan knåpat ihop sitt livs första armband. Med hjälp av mamma, givetvis.
Idag har jag lämnat honom en kortis själv ute på gården utan problem, och även under samlingen då Benjamin blev lite mamma-sugen och ville ha mig med som sällskap nere hos sig. Det gick toppen det med! "Mamma?" frågade han, vid några tillfällen, men nöjde sig med att fröken Annelie svarade att mamma var nere hos Benjamin. Imorgon ska han, om allt går som det ska, få både äta lunch och vila utan mig. Håll tummarna för att det går bra!
Och ja, jag är högst medveten om att det säkert inte kommer vara en dans på rosor för alltid. Alldeles säkert kommer det ett litet bakslag när han förstår att det är där han ska hänga större delen av timmarna på veckan. Men den pärsen tar vi då!
Min busiga lilla förskolekille.
Den där lilla bönan.
Jag hade kunnat skriva en halv roman om Fabians språkutveckling just nu. Jag är helt förundrad över att han verkligen kan förmedla precis vad han vill, att han kommunicerar med oss på riktigt. För ett par månader sedan kom ord-spurten, nyss började han så smått sätta ihop orden med varandra och nu har han verkligen fått grepp om det sistnämnda. Han säger inte bara "inövade" små meningar utan sätter själv ihop orden han vill. "Topp, Inse!" (stopp Vincent!) ropade han tillexempel igår och "bomma tötti" (blomman törstig). "E de de?" frågar han också ständigt och vill att vi ska berätta vad saker och ting heter.
När jag satte honom i bilstolen för en stund sedan sa han frågande (i vanlig ordning): "Tänga dönn?" "Ja, mamma ska snart stänga. Jag ska bara spänna fast bältet först." svarade jag, varpå ungen bestämt gastade: "Tänga dönn!!!" "Ja, snart ska jag stänga!" svarade jag tålmodigt. "Mamma täääng!" bestämde han. Inte alls tjatigt ;)
Ljuvliga semester.
Känns som vi haft semester hur länge som helst, en alldeles perfekt sådan. Det underbara vädret gör verkligen att man inte kan göra annat än att njuta! När hade vi en sån här bra sommar i Sverige senast?
Vi körde bad vid Aspen idag igen, perfekt ställe för småbarn. Benjamin är som en fisk i vattnet, hoppar från bryggan och simmar för fullt med sina puffar och sin badring. Fabian nöjer sig med att plaska i vattenbrynet han.
Nu blåser det däremot full storm - inget oväder som är på väg in hoppas jag?
Om ett par timmar ska jag nämligen hoppa på bussen, möta upp två av mina bästa vänner för middag på stan. Längtar!
"Tänn döjje!"
Här hemma går munnen i ett på vår lilla böna, som fyller ett och ett halvt om några dagar. Han upprepar precis allt vi säger, sätter ihop orden två och två för att förmedla små meningar till oss och sjunger sånger så det står härliga till - på sitt eget lilla vis förstås.
"Mojjon, Bimmi!" utropade han imorse, när Benjamin kom upp ur sängen. Godmorgon Benjamin, alltså.
"Kom Bimmi!" "Min pappa!" "Atta dig, mamma!" är fler exempel, men lustigast av allt han valt att lära sig är "Tänn döjje!", det vill säga "Stäng dörren!". Just den meningen är flitigt använd av vår bestämda lilla gosse just nu och jag bara måste fnissa lite varenda gång. Sötnos!
Och när han kom spatserandes in till mig i köket för två veckor sedan, med sin lilla skål i högsta hugg och bestämt bad om "meja poppoj!" höll jag på att ramla baklänges. Mera popcorn ville han ha såklart! :)
Kan ni förstå...
...att juli månad redan är förbi? Ljuvliga sommar, stanna ett tag till!
