Johannas blogg

Igår sov Benjamin, efter helt eget önskemål, ensam hemma hos moster, Martin och kusin Vincent. Så stor han är, som själv ber om att få göra såna saker. Och jag är så glad att han känner sig trygg hos våra nära och kära.

Dessutom ville min pappa mer än gärna låna Fabian över natten (och mamma med förstås, efter att hon jobbat klart). Så Daniel och jag fick en helt barnfri eftermiddag, kväll, natt och sovmorgon. Underbart att umgås bara vi. Passade på att utnyttja ett presentkort Daniel fick i trettioårspresent, käkade fantastiska hamburgare och drack gott på restaurang 2112. Rekommenderas!

Åh, det var så mysigt att hänga med bara tjejerna i fredags kväll. Vi satt ett par timmar hemma hos Hanna. Hanna, Anna, jag och två vänner till Anna. Drack vin, tjejsnackade och njöt av sommarvärmen. Sen tog vi en tur in till stan efter det. Fantastiskt trevligt!

Vad som inte var lika trevligt var avslutningen på kvällen. Från spårvagnen hem till oss tar det cirka tio minuter att gå. Tio långa minuter i mörkret! Jag nojar mig alltid över att bli överfallen av någon pervers typ. Och närapå överfallen blev jag, av en stor svart hund. Den kom plötsligt galopperande efter mig på vår gata (jo, den galopperade!) och jag blev fullkomligt vettskrämd. Gillar absolut inte lösa hundar och speciellt inte efter två på natten, utan ägare i sikte. Jag rusade allt vad jag hade samtidigt som jag försökte få ur mig något slags skrik. Totalt panikslagen föll jag ner från en kulle (eller hoppade?) och landade rätt på asfalten, mitt på bilvägen. I samma veva kom en tjej i min egen ålder springandes efter sin odåga till hund och ropade att han var jättesnäll! Tack för den informationen liksom.

Jag haltade hemåt, kände mig fullkomligt blåslagen, väckte stackars Daniel och kräktes av chock. Sen ner i sängen med kylklamp mot låret som tog den värsta smällen. Jag har en härlig bula/blåmärke/lårkaka där kan jag meddela. Och kroppen känns så här två dygn senare som att jag har träningsvärk precis överallt! Hu! Jag är bara tacksam att jag inte slog mig värre än så, eller att hundrackaren inte slet av mig benet.

I förmiddags packade Daniel in busungarna i bilen och åkte till Frillesås. Jag är således ensam hemma, vilket har hänt typ två gånger sedan Fabian föddes. Ni kan ju gissa att det känns lyxigt!

Har tillbringat drygt en timme på vår gräsmatta, med min bok. Nu har jag vart en vända på systemet och ska in på ICA och lyxa till det med en sallad. Ikväll väntar dejt med fyra snygga tjejer!

Detta väder, underbart! Men sämre ska det tydligen bli till helgen, så det gäller att njuta. Igår körde vi bad vid Aspen igen. Nu har vi precis packat in oss i bilen och är på väg mot Styrsö. Ö-mys och övernattning hos goa vänner väntar!

I bilen på väg hem från Småland. Jag håller på att smälta bort i värmen. En fungerande AC hade inte känts överflödigt alls.

Vi har haft en fantastisk vecka i stugan. Bästa tänkbara vädret och bästa tänkbara sällskapet. Grillmiddagar, strandhäng, bus med barnen, barnfritt häng om kvällarna. Ljuvliga sommar!

Igår morse, bara jag och mina juveler vid en sjö i Smålands skogar. Fridfullt!

Dricka välling bredvid brorsan. Bättre kan det knappast bli!

Idag var det hög tid att klippa Benjamin. Ungen blev ju alldeles svettig med sitt långa hår, stackarn!

Denna gång fick han bestämma själv hur han ville ha det.

"Jag vill ha kort hår, som morfar!" blev svaret, och så fick det bli. Sötnos!

I förmiddags hade vi stämt träff med min syster och Vincent. Vi provade på en ny spexig lekplats vid Backaplan (ombyte förnöjer, även för en mamma!) men fick vända hem mot dem istället. Det blåste så kraftigt att Fabian inte ens kunde gå rakt, haha!

Och så till det som kom att kallas en milstolpe i våra liv. Våra tre galningar till ungar brukar kunna ställa till med fullkomligt kaos inom loppet av två minuter. Det går typ inte att ha dem samtidigt i möblerade rum. Tre viljestarka barn, med energi som räcker och blir över för en hel förskolegrupp. Idag däremot lekte de lugnt och fint med varandra, hela tiden vi var där. Ingen grät och ingen slogs.

Evelina och jag satt helt förvånade i köket och sörplade kaffe under tiden. Eller nej förresten, vi stod upp i köket med kaffekopparna i näven, på helspänn och redo att rycka in som medlare i kommande konflikter. Men ändå, det var trevligt. Och omväxlande ;)

Bilden är från i vintras. Älskade ungar!

Denna underbara värme, jag får inte nog. Åh, om detta väder ändå kunde få stanna sommaren lång.

Idag hade vi bestämt träff med Carro och hennes Noa vid Aspens badplats. Jag och ungarna var där (näst) först av alla och kunde breda ut oss över stranden bäst vi ville. Att vi kom iväg så tidigt berodde enbart på att mamman hade bråttom att lämna hemmet innan hon fick en hjärnblödning.

Tre och ett halvt-åringen befinner sig nämligen just nu i en extremt oskön trots-fas där det hittas på så mycket dumheter att Emil bleknar i jämförelse med sina små hyss. Om detta beror på napp-avvänjningen eller inte har jag ingen aning om, men jobbigt är det! (ungen lämnade nämligen sina käraste ägodelar till Lisebergskaninerna förra söndagen..)

Tack och lov kom Carro med en unge som var lika bångstyrig han. Så de två ägnade helt enkelt dagen åt att bräcka varandra i dumheter. Kasta sand, hiva stenbumlingar i vattnet, veva bland folk med jättelika grenar och springa iväg ut på bryggan utan lov. Jag tror de landade med rumporna på filten ungefär två minuter var. Mutade av glass förstås!

Och på stranden satt min vän och jag och funderade över hur många runt omkring som tyckte att våra rackarungar var de värsta som skådats. Tur att de är alldeles otroligt charmiga båda två, mellan allt bus!

Jag och barnen har som bekant semester. Daniel börjar sin på torsdag.

Denna helg spenderar vi i Gråbo, för att kunna överlåta lägenheten åt två Metal Town-fans ;)

Imorse var det sol och (svensk) sommarvärme, så vi styrde bilen mot Aspens badplats med smarrig matsäck. Åh, vad jag älskar strandhäng! Och mina barn likaså tydligen, även om det var hiskeligt kallt i vattnet.

Väl hemma i Gråbo fortsatte vi badandet i trädgården, åt god grillmiddag och tog en kvällspromenad för att spana på hästar. Mys!

Vi hade en gnällig och hängig liten Fabian hemma imorse, som bestämt ville gå och lägga sig och sova middag redan klockan nio.

Efter han sovit en stund vaknade han och gallskrek, men var liksom inte riktigt vid medvetande. Somnade om och vaknade upp likadant igen, flera gånger om.

Vaknade sedan som en sol och ville käka lunch. Åt ett par tuggor och började gallskrika. När jag tog upp honom i famnen somnade han på stört mot min axel och sov i någon minut, ville sedan ner på golvet och leka. Sedan upprepades samma sak, flera gånger om - ett gallskrik, upp i famnen för tröst och somnade i mina armar.

Kände mig inte så tuff där efter en stund, ensam hemma med båda barnen. Cirka åtta gånger under en timme hände detta, sen packade jag in båda ungarna i bilen och styrde mot östra. Bilen var redan packad eftersom
vi skulle till Gråbo och övernatta, för Daniel är iväg på Metal Town. Min pappa och bror kunde lyckligtvis möta upp oss vid Östra och ta med sig Benjamin hem i förväg.

Jag kände mig plötsligt som lugnet själv, omgiven av kunnig personal. Fabian däremot skrek som en galning så fort doktorn närmade sig. Eftersom han var feberfri och inte visade några tecken på infektion, gissade läkaren på magsmärtor och skickade oss till röntgen. Förstoppning konstaterades det, så efter en isglass, en powernap en omgång lavemang och ett blöjbyte fick vi packa ihop oss och åka hem. Fabian blev så lycklig att han fnissade hela vägen mot bilen.

Så nu sover ungen gott och jag tänker göra detsamma. Imorgon hoppas vi att magen kommer igång ordentligt. Mitt lilla hjärtegryn!

Tjohoooo, jobbat sista dagen idag. Nu väntar SEX veckors ledigt för mig, underbart.

Spenderade kvällen med två av mina närmsta vänner, plus en gymnasiekompis till oss som jag inte sett på evigheter. Käkade spännande mat och pratade ikapp oss om livet. Mys!

Nu är jag på väg hem mot sköna sängen.

Kram!