Semester.
Som jag längtat. Och nu är den här. Semestern! Efterlängtade, underbara, lediga tid.
Efter en sjukt hektisk sista vecka på jobbet har jag gått på ledighet i både kropp och knopp. Jag är helt slut i kroppen och hjärnan känns som seg kola. På nåt härligt vis. Nu ska jag bara vara. Spendera tid med de jag gillar allra bäst.
Att bönan, den lilla stackaren, har prickat in tandsprickning av fyra bamsiga hörntänder (och tillhörande extremt-mega-super-grinigt humör) känns mindre välkommet mitt i ledigheten. Att solen lyser med sin frånvaro känns trist det med, men ändå ganska väntat. Typiskt sommarsvenskt. Vi ska nog se till att få det bra ändå, det är jag säker på.
Kolla bara in denna underbara unge. Han och Daniel kickade igång semestern med att göra egna beten att fiska med. Lyckan var total när de invigde dem. Det här är precis vad jag vill ägna min ledighet åt. Få dela lyckostunder likt denna med min lilla familj och andra runtomkring. Glädjas åt livets små och stora ting!
På besök i Astrid Lindgrens värld.
I fredags åkte vi mot Vimmerby och det efterlängtade besöket på Astrid Lindgrens värld. Jag längtade minst lika mycket som barnen ;) Med oss på resan hade vi vännerna Carro, Patrik, Noa och Leo.
Vilket ställe alltså, så välgjort och fint. Och vilka fantastiska skådespelare. Allt kändes så genuint och ärligt, som att det inte var teater utan vi faktiskt klivit rakt in hemma hos karaktärerna. När vi precis kommit innanför entrén cyklade självaste Prussiluskan förbi och stannade och hälsade oss välkomna. Benjamin stod som förbluffad - kunde detta vara på riktigt? Barnen var så nöjd a och glada hela tiden, att regnet fullkomligt vräkte ner ovanför oss stora delar av fredagen brydde de sig inte om. Och inte vi andra heller, inte förrän det regnat så pass mycket att regnkläderna läckte in.
Övernattade gjorde vi i varsin liten campingstuga alldeles intill, med behagligt gångavstånd till entrén dagen efter. Lördagen bjöd på betydligt bättre väder, men också otroligt mycket mer folk. Men vi hann njuta och se det mesta ändå! Benjamin sa på hemvägen att det allra mest spännande var att få springa ikapp med Emil i Lönneberga. Och båda barnen älskade att "åka Saltkråkan". En liten attraktion uppbyggd inomhus, med små vagnar likt Sagoslottet på Liseberg, fast med scener och berättelser ur Saltkråkan. Så fantastiskt fint!
Hit återkommer jag gärna, och barnen likaså. Vilken underbar plats!
