Johannas blogg

Vi åkte upp i fredags, i samma bil som ytterligare två par, med målet att gå på bröllop mellan Andreas och Mimmi. Checkade in på ett fantastiskt hotell i fredags kväll, åt en god middag i sällskap av skratt och prat om livet, där också det blivande brudparet var med.

Att sedan krypa ner i sköna hotellakan var fantastiskt kan jag meddela. Och så frukostbuffé på det!

Bröllopet var inte förrän vid fyratiden så vi hade gott om tid på oss att göra ingenting. Promenera hand i hand längs med vattnet i solskenet till exempel.

Kärleksfull vigsel, supergod middagsbuffée och efterföljande fest. Bra kväll! Och hotellsängen var precis lika skön inatt.

Nu närmar vi oss Göteborg och jag LÄNGTAR efter våra två små bustroll som haft en mysig helg hos sin mormor och morfar. 

Barnen var förtjusta, spanade in trädgården och tingade varsitt rum. Testade toaletten och åkte kana i trappan. Sjutton gånger, sen tröttnade mamman deras på trapp-lek och skickade ut dem att leka. Fabian trodde knappt sina öron. Gå ut till lekplatsen? Själv?

Glatt studsade de ut medan vi pratade vidare med nuvarande ägaren. Strax därpå hör jag en liten men bestämd röst säga: "Ingen bil där, ingen bil där! Kom, nu går vi över." När jag kikar ut genom dörren ser jag mina två små gryn, hand i hand, på väg att passera gångbanan i vårt blivande bilfria område. Tänk att den där lilla storebrorn har så mycket förstånd i sig att han vill skydda sin lillebror från farliga bilar. Älskade små stadsbarn, snart kan ni vara ute och leka själva hur mycket ni vill!

Ja, nyss var det semester och vi njöt av solens strålar och lediga dagar. Sommaren var så bra en sommar kan vara och vi provade nya badplatser dagarna i ända, för svalka sig vid stranden var det enda man orkade med att göra. Allt annat tog liksom en paus. Och plötsligt var vardagen här igen, men jag fortsatte visst med min paus ändå. Åtminstone från bloggen min. Men nu är jag här igen, tror jag minsann.

 

Och var är vi nu? Vi är mitt i vardagen. Med jobb, förskola och bolibompamys. Och helgutflykter. Och alldeles för mycket kaffe på morgonen. Och en alldeles för fullknökad tvättkorg som vittnar om hur roligt mina små haft med sina vänner om dagarna, smutsigt och roligt. Och snabba vardagsmiddagar till alldeles för hungriga barn och alldeles för trötta föräldrar. Och mysiga godnattsagor för barnen följt av spännande serier för oss vuxna om kvällarna. Och en Johanna som har alldeles för svårt att varva ner, eftersom jobbet är så hektiskt men ack så roligt.

 

Och så som en rosa dimma ligger den där, ständigt. Den där lyckliga vetskapen om att vi snart tar ett nytt kliv i vår lilla verklighet. Till ett nytt boende. Jag längtar så jag nästan spricker! Ni följer väl med?