9 månader

 
Fabian, vår lilla solstråle, nu är du nio månader gammal. Ja, för en solstråle är precis vad du är. Du möter världen med ett leende och får leenden tillbaka. Tänk att en sådan liten människa som du kan sprida så mycket glädje!
 
Du visar tydligt att du känner igen personer och platser i din omgivning och att du förstår vad som händer runt omkring dig. När ytterdörren öppnas tittar du nyfiket ut mot hallen för att se vem som kommer, när jag lyfter ner burken med kaffe från skafferiet visar du med hela din kropp att du vill lukta på det och när någon i familjen (oftast din storebror) ropar från ett annat rum svarar du med att ropa tillbaka. Du kommunicerar för fullt med oss och om vi inte svarar direkt så höjer du rösten till ett litet skrik. Mamma och pappa kan du säga, om än inte på beställning, men annars är det ännu inga "riktiga" ord du säger. Du tittar koncentrerat på oss när vi pratar med dig och försöker forma munnen för att härma oss. När vi härmar dina ljud blir du överlycklig!
 
 
Att bada älskar du, helst i sällskap av pappa och Benjamin. Du plaskar som en galning och studerar rinnande vatten noga samtidigt som du försöker fånga det mellan dina små fingrar. Överhuvudtaget visar du stort intresse för att undersöka hur saker och ting fungerar. Du vänder och vrider på saker, smakar på dem, pillar noggrannt med fingrarna och slår dem sedan i golvet eller mot bordet för att se vad som händer. Du plockar upp pyttesmå smulor från golvet i köket eller stenar från dörrmattan och stoppar dem omedelbart i munnen, så nu får mamma och pappa svettas ofta med dammsugaren! Sångstunden vi går på varje onsdag är fortfarande veckans höjdpunkt, du älskar sång och musik och är så fascinerad av instrument.
 
Även om du är en liten solstråle så visar du tydligt din vilja när saker inte går som du vill. Du blir ursinnig på oss när vi tar saker ifrån dig som du inte får ha och du skriker högt åt din storebror när han är för hårdhänt mot dig eller inte låter dig låna hans leksaker.
 
 
Två små sylvassa tänder har tittat fram i din nederkäke. Du blev på något sämre humör när de var på väg och sov lite oroligt om nätterna. Du har lärt dig att klappa händerna och vill gärna visa det för alla runtomkring. Och äntligen kan du ta dig fram på egen hand, genom att åla. Vilken lycka att kunna få tag på vilka saker man vill!
 
Älskade lilla böna, tack för att du förgyller vårt liv!
Puss, mamma

Kommentarer
Postat av: Ing-Marie

Ljuvliga lilla Fabian! puss o kram/ farmor

2012-11-22 @ 12:53:34
Postat av: Carro

Godbit!!!

2012-11-23 @ 12:18:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0