Mätt, vägd och vaccinerad.
Idag cyklade jag iväg med en lycklig kille till BVC för en försenad 18-månaderskontroll. Lycklig var han över att få åka iväg ensam med mamma, och så bak på cykeln dessutom - en riktig höjdpunkt!
I väntrummet på BVC ville han åka rutschkana om och om igen. Eller "kojnsa-kojns" som han så bestämt kallar det. I flera dagar har jag undrat vad ungen pratar om - vad tusan betyder kojnsa-konjs? Rutschkana, tydligen, hihi.
Så var det dags för mätning och vägning, hur tråkigt som helst tydligen. Han ville hellre spexa med gulliga sköterskan Fatime. Faktum är att jag också gärna hade stannat där och umgåtts med henne en längre stund. Hon är så trevlig och go och öser beröm över en så man känner sig som Sveriges bästa mamma, underbart!
Och så sprutan sedan. Aj, aj, aj, den var elak. Och plåster, vad är det för trams? Det ryckte ungen av illa kvickt. Han förlät dock sköterskan så fort hon visade sina roliga såpbubblor.
När Fatime avslutade besöket med att säga: "Det var härligt att se er igen! Hejdå!" svarade Fabian med sin lilla artiga stämma: "Tes en annan da!" :) Fatime skrattade långt och hjärtligt och undrade om hon verkligen behövde kalla oss om ett år igen? Han hade visst redan bockat av allt man ska kunna då också, åtminstone språkligt. Min sköna lilla böna!
Två små kompisar.
Dessa två små kompisar. Vilken syskonkärlek!
Tokigheter.
Vi har kört igång med boktips på jobbet. Barnen får turas om att ta med en bok hemifrån att visa upp för kompisarna och så läser vi den tillsammans.
Först ut var lilla H. Hon hade med sig Emil och soppskålen. Efter en kort presentation av boken frågade jag barnen om någon kanske visste vad hon hette som skrivit den?
"Ja, det vet jag!" svarade lilla H som om det vore den självklaraste sak i världen. "Marriannelund!"
:)
När liten vill vara stor.
