Idag...
..fyller Skrutten fyra månader, och Daniel blir 27 (inte 28, som han själv trodde tills för ett par dagar sedan..). Av sina svärföräldrar fick han en mycket välkommen present, ett restaurangbesök! Ikväll kommer de och passar Benjamin, så vi kan gå ut och käka. Vi håller tummarna för att Skrutten tycker att det blir lika mysigt som hans mamma och pappa! :)
Det har efterfrågats fler bilder i bloggen på lillprinsen, så här kommer en hel bildserie dagen till ära! (Imorgon ska vi hämta hem vår kamera, då blir det roligare att fota igen!)
Gosunge, pratar med mammsen!
"Åh, hihihi, vad tokig du ser ut med tröjan på huvudet, hihihi!" (Skrutten verkar dock totalt ovetandes om vad hans fåniga mamma skrattar åt)
"Herregud mamma, måste du fota så himlans mycket? Nu räcker det!"
"Jag sa, nu räcker det! Åååå, att du aldrig kan lägga av i tid, foto-tokiga mamma!"
Nu ska jag bada bebis, och hoppas på en snabb och smärtfri nattning :)
Kram på er!
Dagens konstaterande!
Jag har köpt en ny bebis-bok, en blivande favorit. "Växa och upptäcka världen" heter den, och rekomenderas starkt till alla mammor och pappor med små bebisar! Här får man en förklaring till sin bebis alla krångel-perioder under det första levnadsåret. Super, tycker jag iallafall!
Hursomhelst, i boken finns små citat från flera olika mammor, som beskriver vardagen med sina små knattar. Rudolphs mamma säger så här, om sin 16 veckors (!!!) gamla bebis:
"De fyra senaste kvällarna har han börjat skrika prick klockan åtta. Efter att ha tröstat honom två nätter i rad fick jag nog. Så jag lät honom gråta till halv elva. Han är iallafall uthållig, det medger jag!"
Herregud! Hur en mamma kan vara så jädra hjärtlös att hon låter sin bebis ligga för sig själv och skrika i två och en halv timma är för mig en gåta. Jag må verka fjompig i somligas ögon, som tar upp min lilla gosse så fort han ber om det, men för mig känns det som det enda rätta.. Jag tror att bebisar som får 100% trygghet växer upp till trygga, självständiga individer. Mamman ovan tror uppenbarligen det motsatta.
Det finns visst olika slags mammor. Tack och lov är jag inte som lilla Rudolphs mamma!
Lurad av sommartiden!
Skrutten är nämligen totalt ovetandes om att han, precis som alla andra, borde ställa om sina sovtider en smula. Han brukar för det mesta vilja gå upp runt sex, halv sju på morgonen, och det ville han visst idag med.
När han började jollra och sprattla med benen som en liten blygsam indikator på att nu var det minsann dags att vakna, så var klockan halv sju. Trodde han ja!!!! Mohahahahaha. Lurad, lilla Skrutt, klockan är redan halv åtta, och mamman tyckte plötsligt att det kändes ganska okej att kliva upp.
Detta är dock inget vi talar om högt här hemma. Vi vill liksom inte att lillprinsen ska inse sitt misstag!
Nu undrar jag om det inte är möjligt att införa ändring av klockan lite oftare? Typ en gång i veckan?! Jädrar, vilka sovmorgnar jag skulle få isåfall! ;)
Liten finklädd Skrutt på nyårsafton, precis en månad gammal. Imorgon fyller han fyra månader! Hu, vad fort tiden går!
"Jämförelsesjukan" - del 2
När jag var och fikade med min "mammagrupp" för någon vecka sedan, pratade vi om vad vi brukar sysselsätta våra små hjärtegryn med när vi är hemma. Plötsligt säger en av tjejerna: "Det är så himla roligt att läsa små böcker tycker jag, hon kollar verkligen på bilderna!" varpå en annan mamma svarar: "Jag vet! Jättehäftigt. Jag trodde inte han skulle intressera sig för det så tidigt."
"Läsa böcker?????" vill jag vråla. "Det är bannemej ingen som har talat om för mig att man borde läsa böcker för dem redan. Han är inte ens fyra månader för bövelen!!!!!"
Men det gör jag förstås inte. Istället ler jag, och svarar lugnt att det har jag faktiskt inte provat ännu. (Herreguuuud! Jag har aldrig läst en bok för min bebis. Han kommer få men för livet, bergis grava läs- och skrivsvårigheter!)
När vi kommer hem rotar jag fram en liten pekbok, som ligger undangömd i en påse i väntan på bättre tider. Här ska läsas! Och tänka sig, Skrutten sitter tyst och lyssnar fascinerat medan han gnager lite på sina fingrar.
När jag är färdig säger Skrutten att nu är det hans tur att läsa för mig. Fast då vill han gärna stå upp, för det har han hört att man gör när man håller föredrag. Och så vill han bläddra själv förstås.
Och så läser han, utan att uttala det minsta lilla ord på fel sätt. Har ni någon gång hört talas om Einstein? Herregud, han kan slänga sig i väggen!
Mitt barn är mycket smartare. Han kan redan läsa! Och han är inte ens fyra månader!
Fast det berättar jag inte för de andra mammorna. Man vill ju inte verka skrytsam.
...
Tiden går galet fort - idag har vår lilla prins fått sin allra första smak-portion. Majspuré blev det, och det var visst hur spännande och smaskigt som helst!
Meeeeeer! Ge mig meeeeer! verkade Skrutten ropa, och däremellan skrattade han åt oss, och smaskade lite på sin goda haklapp. Vi följde dock råden från BVC och nöjde oss med en liten tesked, mer kommer imorgon! :)
(Däremot ignorerade vi rådet att starta med potatis! Det ska visst vara jämförbart med kokt toalettpapper, har mamman läst i sin nya favvo-bok "första året" av Katerina Janouch. Det kan man ju tycka vad man vill om, men osaltad potatis verkar lagom trökigt tyckte jag och Daniel, och tog majs istället!)
Herregud, varför har ni inte gett mig detta mumsiga förut????
Jag har längtat i flera veckor efter att Skrutten ska få sin första smakis, men med lite skräckblandad förtjusning kanske man skulle kunna säga. Det är så roligt att han växer - och så kul att låta honom prova nya saker. Men det går ju så rackarns fort! Innan jag hinner blinka lär han väl vara tonåring :)
Nu - mysfredag!
Trevlig helg!
"Jämförelsesjukan"
Nej, det var detta tyckandet och jämförandet som alla envisades med att hålla på med. "Men herreguuuuuuud, vilken stor/liten mage du har! Sån där mage hade inte min syster/mormor/grannes moster när hon väntade barn. Är du verkligen bara i vecka 27?" Precis som om gravida magar inte kan se ut på olika sätt.
Inte anade jag då att det skulle bli än värre när knodden väl tittade ut. Då skulle jag nämligen få utstå jämförelser mellan mitt eget barn och alla andra barn som någonsin funnits på denna jord. "Jaså, äter han varannan timme? Det gjorde minsann inte min svägerskas systers barnbarn!"
Och det var visst inte bara folk runtomkring mig som skulle jämföra min bebis med andra, även jag själv drabbades av "jämförelsesjukan". När man får en bebis kan man liksom inte låta bli att ständigt kolla av läget med andra föräldrar, hur äter/sover/leker deras lilla knodd? Som om alla bebisar inte vore egna individer med egna personligheter, som utvecklas i sin alldeles egna takt.
Jag tycker att min bebis är den allra finaste, underbaraste, duktigaste lilla prins. Ändå kan jag inte låta bli att snegla i smyg på de andra bebisarna när vi träffas i min mamma-grupp. Är det någon som kan något som min bebis ännu inte kan, ja då springer jag raskt hem och intensiv-tränar honom så att han lär sig det till nästa gång vi ses. Och är det något min bebis kan, som ingen annan kan, ja då blir jag inte så lite mallig!
Okej, jag överdriver kanske en smula. Men fy, vilken ful ovana det är! Ska det vara så här hela livet?!
Världens finaste kille, med världens fånigaste mamma.
Roliga timmen!
Minns ni när man gick på lågstadiet, och lyckades övertala sin fröken att införa roliga timmen - en lektion i veckan. Vilken lycka det var! Allt var bara skoj, skoj, skoj. Inget vanligt vardags-trök alls.
Hemma hos oss pågår roliga timmen varje eftermiddag mellan fem och sex. Vid fem-snåret brukar nämligen Skrutten börja gnugga sig i ögonen, som en indikator på att han gärna skulle vilja tacka för sig. Icke, säger mamman och pappan då. Klockan sex får du lov att sova, trötta bebis, men helst inte före det.
Varför inte det, undrar ni kanske. Ja, skulle ni vilja gå upp klockan fyra på morgonen? Det vill inte vi :)
Så vi gosar med en missnöjd liten Skrutt, och försöker hitta på de allra skojigaste aktiviteter man kan tänka sig, allt för att hålla bebisen vaken en stund till.
"Vill du leka lite i babygymmet, Skrutten?" frågar vi och får ett ilsket tjut tillbaka. "Jaså inte det? Ska pappa spela gitarr/göra fula grimaser/dansa tokiga danser för dig? Ska mamma läsa bok/sjunga sånger/ flyga lite med dig i luften? Vill du sitta i bumbon eller ta ett bad? Inte det heller? Kolla på tv då? Det är ju kuuuuul, det gillar ju du!" (Egentligen får bebisar inte kolla på tv. De kan tydligen få ADHD då. Men under roliga timmen bryr vi oss inte om det. Då är liksom alla knep tillåtna.)
Sådär håller vi på, nästan varje kväll. Samtidigt som klockan sniglar sig fram. De enda som skrattar är mamman och pappan. Och inte skrattar de för att det är roligt! Nej, det är ett nervöst, hysteriskt skratt åt den andre som tappert försöker roa liten bebis.
Så kul har vi det här minsann!
Vad brukar ni göra på eftermiddagarna?
Liten Skrutt i bumbon. Dock inte under roliga timmen - då ser han sällan så nöjd ut ;)
lite saftsoppa, kanske?!
Hans pappa tycker att han har blivit väldigt smal, och oroar sig så att det räcker och blir över till både Benjamin och resten av alla bebisar norr om Skåne.
Häromnatten drömde han att vi blev tvugna att göda Skrutten lite extra. Efter varje amning skulle han äta en liten bebisskål med saftsoppa. Soppan hälldes upp utav okänd utomstående person, placerades framför lilleman, som böjde sig fram och lapade i sig hela skålen i ett litet nafs likt en hundvalp.
Om en vecka ska Skrutten börja med smakportioner. BVC rekomenderar mosad potatis, men jag vete sjutton om det inte verkar smaskigare med saftsoppa! Vad tror ni?!
"Älskade, hatade stödstrumpor!"
Det fick förstås bli en sida om detta till gravidalbumet. Som vanligt är den scrappad rakt på ett svart albumblad. Jag tyckte det var smidigast att hålla mig undan album med plastfickor, eftersom jag ville ha mycket dold text på mina layoter. Tankarna kring att vara gravid är sådana som lätt glöms om de inte dokumenteras väl, tror jag iallafall :)
Nu ska jag och lillskrutt bege oss till Gråbo! Vi skulle egentligen till hans farmor och farfar och mysa idag, men de var vrålförkylda så vi får skjuta på det ett par dagar. Det blir söndagshäng hos mina föräldrar istället. Daniel ska ha en skön dag för sig själv, och sen gå och se Kent spela ikväll!
Ha en mysig söndag! Kram på er!
söndagsmorgon...
Skrutten ligger på en filt på golvet, och jag sitter med min tékopp framför datorn. Ibland gnäller han till, lillprinsen. Men han ropar inte på mig. Nej, han skäller på sin lilla prassliga tygbok, för att den är så nedrans svår att få in i munnen. Allt ska undersökas, stoppas i den lilla munnen, och gnagas på med en tandlös liten käke. Det är så häftigt att få vara med och se när han upptäcker världen omkring sig!
Sjukstuga!
Mamman börjar dock klättra liiiiitegrann på väggarna, och längtar efter att umgås med någon annan än gnällig bebis och uttråkad sambo. Det är mysigt att gå hemma båda två, men ibland blir det för mycket av det goda :) Daniel får smita iväg ibland och tanka energi på annat håll, men än så länge är det svårt för mig att ta några längre utflykter - eftersom jag då också stjäl med mig maten för den lilla prinsen, hihi.
Skrutten verkar dock tycka att allt är ungefär som vanligt - minus den snoriga näsan och envisa hostan då förstås!
"Skulle vi ha tråkigt menar du mamma?! Jag har det väldans skoj måste jag säga, som får ligga på bordet och filura!"
...
Vi har hållt oss hemma med en sjuk skrutt i en vecka nu. Lite småsegt, men man hinner scrappa mycket om man är en effektiv mamma! :) Här får ni se en utav sidorna jag gjort i veckan..
Flera små tok-roliga bilder på Benjamin i sin mosters gosiga mössa! Jag är jättedålig på att använda de dekorationer jag köper. Det lilla rådjuret kommer från ett ark med stickers som jag köpte för ... ja, jag vet faktiskt inte, men väldans länge sen iallafall! :) Nu försöker jag utmana mig själv att använda de dekos jag har! Ingen idé att köpa nytt om det inte kommer till användning, eller hur!?
Jag vann!
Jag kom på andra plats med en av mina layouter på lillprinsen, i en skisstävling hos Designat! Tjohoo, vad kul!
Har haft mysigt fika-besök här på morgonen av min goa vän Sandra. Benjamin sov sig igenom hela hennes visit, hon fick inte klämma på honom alls. Väldans vilken sällskaplig bebis jag har! ;) Idag känner sig Daniel lite krasslig, och Benjamin är fortfarande inte helt hundra. Det blir till att fortsätta med sjukstugan även idag verkar det som!
Jag ska försöka hinna med att ladda in lite foton, beställa ett antal (typ hundra stycken skulle jag gissa...) för framkallning, och kanske scrappa en stund! Mysfredag helt enkelt!
Kram på er!
Det är en stor dag..
Jag skulle iväg på ett läkarbesök, och Daniel jobbade en sväng på sitt gamla jobb. Morfarn och morbrorn fick rycka in och gulla med lillprinsen en liten stund, och det gick hur bra som helst. Troligtvis var det mest mamman som var nervös - Skrutten verkade inte ens märka att jag försvann!
Ikväll är det min kväll här hemma, jag ska sätta mig vid scrap-bordet en stund och förhoppningsvis hitta lite inspiration till att scrappa lite! :)
Kram på er!
En sjuk liten skrutt!
Idag har Sverigest mest nojiga föräldrar haft panik om varandra. Herregud, tänk om han har fått RS-virus den lilla prinsen! När tempen visade 38,1 för ett par timmar sedan ringde vi på snudd ambulansen (bebisen är ju dödssjuk, för sjutton!).
Okej, jag överdriver ganska så mycket. Men snacka om att man kan oroa sig när ens första lilla knodd åker på sin första förkylning i livet. Nu har vi dock blivit lugnade av en trevlig barnläkare på sjukrådgivningen, och tänker slappna av en liten smula. Hoppas att Skrutten får sova gott inatt och mår lite bättre imorgon.
Lite stressigt...
Ja, nu är det ju inte så att jag och Skrutten aldrig tidigare varit för oss själva. Vi pyser iväg på små utflykter nästan dagligen. Men det är liksom skillnad på att vara själv med ansvaret över en goding medans man traskar omkring på stan eller myser i soffan hemma hos en vän, mot att manövrera bebisen alldeles själv hemma hela långa dagen - samtidigt som man gärna vill duscha och fixa lunch. Konstigt nog.
Nåväl, det skedde inga större missöden. (Jag hann tillochmed diska medans Benjamin lattjade på sin filt på golvet, och kände mig mäkta stolt över det!) Däremot blev Skrutten rackarns otålig vid ett par tillfällen. Saker och ting går liksom lite fortare när man är fyra armar som hjälps åt. När vi skulle ut på en förmiddagspromenad tillexempel, då tog det ju säkert fyra minuter längre att komma iväg än vad det brukar göra. Och det var minsann fyra långa minuter för en liten gosse som var sugen på att sova i en rullande barnvagn. Hans mamma blev så stressad att hon tappade sin halsduk i en halv-geggig snö-hög (det finns knappast något mer stressande än en gallskrikande bebis, prova själva får ni se!!!) Hittills har dock ingen människa dött av att ha lite blöt snö i nacken, vad jag vet iallafall, så vi traskade vidare!
När det var dags för mamman att äta lunch var Skrutten inte heller så sugen på att samarbeta. Han skulle prompt äta han också! Jag blev än en gång ruskigt svettig över hans gallskrikande, och tokstressade fram min mat samtidigt som jag försökte lungna bebisen som panik-skrek av hunger på golvet. "Såja, såja, mamma ska bara ta fram majsen som ligger här i en påse i kylskåpet.."
Som hans mamma trodde låg i en påse i kylskåpet. Daniel hade visst (fortfarande av okänd anedning) bestämt sig för att det var käckare att linda in majs-resterna i en pyttig bit med plastfolie istället för att lägga dem i en påse.
Att min halsduk blev blöt har jag väl bara mig själv att skylla. Men missöde nr. 2, majs över hela köket, ja det vete sjutton om inte det var Daniels fel.
Hur som helst, vi klarade oss helskinnade igenom dagen, och jag känner mig nu övertygad om att vi kommer klara oss alldeles galant även om Daniel börjar jobba igen. Fast vi kommer längta efter honom förstås!
Han ser väl rätt så välskapt ut va, även efter en dag i mammans våld, eller vad tycker ni?!
Lyx-mamma!
Ända sedan Skrutten föddes har både jag och Daniel varit hemma på heltid. Jag som mammaledig och Daniel som arbetslös. Jag har nog inte riktigt insett hur skönt jag har det, som kan dela på ansvaret för den lilla prinsen med min sambo. Det är bannemej riktigt lyxigt!
Idag är Daniel inne och jobbar extra, och jag och Skrutten är ensamma hemma hela dagen för första gången. Hittills har jag druckit bränt kaffe, och ätit kall havregrynsgröt. Ja, kaffet var förstås inte bränt från början, och gröten inte kall den heller, men Skrutten ville liksom inte släppa taget om sin mamms när hon var sugen på frukost. Jag har det ungefär som alla andra mammalediga skulle jag tro.
Nu har han somnat gott i soffan, och jag har hets-ätit två knäckemackor på stående fot. Man får passa på minsann, det kanske blir det enda jag får i mig innan pappan kommer hem igen!
Uppdatering kommer i eftermiddag! :)
...
Han är sig rätt lik fortfarande, med lite glesare hårväxt :) Men händerna är fortfarande ruskigt goda att smaska på.
I eftermiddag ska vi gå på promenix med två mammor plus bebisar från föräldragruppen. Igår var vi med min vän Cecilia och hennes lilla Melvin på "baby-café" på deras öppna förskola. Benjamin var alldeles förundrad över alla andra små, satt alldeles tyst och bara tittade med klotrunda ögon. Söt-skrutt! Det blir mycket bebis-häng med andra ord - hur roligt som helst! :)
Lycka!
Storslagna planer
Ibland skulle Skrutten bli sugen på att leka/prata/gosa en liten stund och då skulle jag enkelt och käckt plocka ur honom i sjalen för lite mamma-bebis mys. När han sedan blev trött igen så skulle jag stoppa tillbaka honom innanför sjalen och fortsätta med mina små sysslor med händerna fria.
Nåväl. Livet blir aldrig riktigt som man tänkt sig. Jag har testat sjalen två och en halv gång (två gånger med bebis i, en gång utan). Jag vill verkligen tycka att det är praktiskt - men jag får nog inte riktigt till det. Och Skrutten, ja han fullkomligt avskyr det (kanske mest för att han känner att hans mammas tålamod är lika med noll, eftersom hon inte heller känner sig riktigt bekväm i sjalen).
"Såja, såja, det är skööööönt att hänga i sjalen, sååååjaaaa" brukar jag försöka trösta Skrutten, med lite sådär lagom övertygande röst.
"Vad vet du om det, ditt pucko!" gastar Skrutten tillbaka. "Har du någonsin hängt och dinglat i en sån här kanske?"
Förfärligt hjärtskärande skriker han, i ungefär en minut, sen ger jag upp och plockar ur honom ur sjalen igen, och bestämmer mig för att det går alldeles utmärkt att bära honom i famnen istället. Och så får pappan dammsuga lägenheten, och servera köttbullar alá mamma scan. Och de där spännande deckarna, de får jag nog skriva i mitt nästa liv.
Vi råkade visst köpa en bärsele från babybjörn innan han föddes också. Den tycker han är ganska okej. Iallafall ibland. Den har han hängt i säkert fyra gånger. På tre månader. Det kallar jag att utnyttja en pryl till max!
Sjukstuga!
Om man är en liten Skrutt med feber så får man göra lite hur man vill. Tillexempel vila middag i mammas och pappas famn, snutta på tutten så ofta man vill - och bäst av allt, slippa träna sig på att ligga på magen på hela dagen ;)
Vi slösar med kärlek idag, och hoppas på en piggare prins imorgon.
...
Tack!
Ikväll är jag en trött mamma, tror minsann jag tänker krypa i säng snart :)
Månads-layout!
Och just det, den första månads-layouten har jag inte ens visat! Kommer imorgon om ljuset tillåter fotografering :)
Veckans skiss!
På denna blogg kommer varje vecka en ny skiss att inspireras av, och jag är en flitig besökare! :) Här är min tolkning av skissen förra veckan.
En glad liten Skrutt!
"Det är så härligt att se dig så glad" lyder titeln.
Föräldra-träff!
Men först ska jag och Skrutten ner till BVC på föräldrakurs, med syftet att lära känna ett par mammor och bebisar som vi kanske kan promenixa tillsammans med. Skrutten har dock startat förmiddagen med att fullkomligt gallskrika i en timmes tid. Nu har han dock slocknat, och jag hoppas att det bara var något tillfälligt magknip.
Annars lär jag få promenera ensam resten av mammaledigheten, och de andra mammorna kommer höra sig noga för när de söker barnomsorg, så att deras lilla goding inte hamnar på samma förskola som min gap-hals. "Jaså, det går en Benjamin där säger du?! Ja, men då tackar jag tyvärr nej till platsen, vårt barn har så rackarns känslig hörsel förstår ni.", kommer de säga. Och tillslut sitter Benjamin alldeles ensam på sin förskoleavdelning och blir bortskämd av sina tre egna fröknar. Det vore ju visserligen inte så tokigt ändå. Snacka om stimulans!
Mera scrap! :)
Hur som helst, här kommer en scrap-sida gjord utifrån en skiss-tävling hos Designat.
Benjamin fullkomligt hatar att ligga på mage. På BVC tjatar de dock om hur viktigt det är, så vi tvingar honom emellanåt. Ni ser ju själva hur glad han blir! ;)
