Johannas blogg

Häromdagen när jag stod i badrummet bad Benjamin om att få några tops.

"Ja visst, men vad ska du med dem till?" undrade jag.

Ungen placerade topsen i mungipan och svarade, som om det vore den mest självklara sak i världen: "Jag ska leka att jag jökej!"

"Röker?" frågade jag förvånat (samtidigt som jag höll mig från att börja fnissa!) "Vet du någon som röker?"

"Ja! Knojjhane!" (Knorrhane, i Saltkråkan!) svarade han glatt och puffade sedan på med sina låtsascigaretter, tre och ett halvt år gammal.

Ja, den där Astrid Lindgren. Hon skrev inte bara världens bästa böcker, hon såg till att lära ungarna en herrans massa strunt också!

:)

Fabian har haft en elak kindtand på väg att spricka fram, i en evighets tid känns det som. Förra torsdagen fick han feber (i vanlig ordning, den dyker alltid upp vid tandsprickning, precis som när Benjamin var bebis).

Den höll i sig lite väl länge bara, kom och gick i flera dagar. Efter två nätter med uppvak för hög feber funderade vi på om det kunde vara nåt annat än tanden? Natten till torsdagen var febern uppe i 40 grader och ville liksom inte ge sig, så till slut satt ungen och mumsade isglass mellan oss i sängen. Alla metoder är bra metoder i de lägena.

Daniel fixade tid på vårdcentralen för lilla bönan i torsdags och visst var det något annat - dubbelsidig öroninflammation! Lilla hjärtat. Tänk om han kunde berättat var han hade ont!

Efter snart två dygn med penicillin har humöret vänt och febern gett med sig. Han hade ont i natt också, men har klarat sig utan smärtstillande idag. Snart hoppas jag han är pigg och kry igen vår lilla gosse!

"Mamma, du är så finsam! Du bara tjatar och tjatar, hela tiden!"

:) Antar att ungen menade pinsam?

Söndag idag och veckans sista dag. Halva juni har gått - hur gick det till? Har iallafall haft en sån där extra bra vecka.

I torsdags mötte jag upp vännen Sandra efter jobbet. Gick till vårt gamla kvarter och käkade tapas, fantastiskt gott! Och så vidare till nästa uteservering för babbel i några timmar till. Älskar känslan av att allt känns "precis som vanligt" även om det gått en tid sedan man sågs sist. Det är vänskap det!

I fredags var det Daniels tur att smita iväg till stan. Och jag och barnen fick finbesök till fredagsmyset av Hanna, nyss hemkommen från Australien. Mysigt värre! Ingen av barnen ville förstås somna i vettig tid när vi hade så fint sällskap och när Fabian vaknade igår morse gick han runt här hemma och ropade efter Haaaanna! :)

Igår eftermiddag packade vi in oss i bilen och styrde den mot Lerum och Carro med familj. Männen snickrade staket medan vi roade barnen. Det skiljer drygt ett halvår på våra stora och sju månader på de små och igår var nog första gången som de stora VERKLIGEN hade roligt ihop och lekte ordentligt. Härligt att se! Sedan bjöds vi på monster-stora, fantastiskt goda, hamburgare och så jordgubbar och glass på det. Daniel och Patrik byggde dessutom nästan färdigt staketet, i takt med att årets värsta regn- och åskväder hittade dit, hu!

Som om det inte räckte med trevligheter för denna vecka, så kommer mina föräldrar hit och hämtar barnen idag. De ska låna dem ett par timmar och jag och Daniel tänkte bege oss ner på stan och käka lunch. Ifred. Lyx! :)

Bjussar på senaste favoritbilden, från förra veckan. Just nu önskar jag att sommarn aldrig ska ta slut!

Benjamin och jag hade lekdejt med hans kompis Emilia och hennes mamma i förmiddags. Hon frågade vad vi hade för eftermiddagsplaner och sa att hon själv var sugen på att titta lite på prinsessbröllopet. "Det är så kul att se alla fina klänningar!" sa hon.
"Vilket bröllop?" ville jag fråga, men det kunde jag inte med.

Istället gick jag hem och slog på tvn och fick se att det var dags för prinsessan Madeleine att gifta sig!

Hur kunde jag missa det???

Jag visste inte ens att hon förlovat sig ;)

En av de största utmaningarna när man jobbar med yngre barn är inte helt oväntat att få dem att hålla sams. I en barngrupp ska knappt tjugo barns viljor samsas på liten yta och mycket konflikter blir det. Vi jobbar ständigt på att hjälpa barnen att hantera sina konflikter på ett bra sätt, och ältar, ältar, ältar det där med att vara en bra kompis.

Idag fann jag två små kompisar gallskrikandes på gården. När jag närmat mig bölade den ena: "Han sloooog mig!"
"Fast han slog mig först!" försvarade sig den andre.
"Oj oj oj, aldrig slå varandra!" tröstade jag. "Glömde ni bort hur man är goa kompisar mot varandra?"
"Man kan ju kramas!" föreslog ett av de andra barnen runt omkring, varpå pojkarna kramade om varandra.
"Och så ska man inte ta varandras saker!" kom den ena gossen på.
"Nej, just det!" höll jag med. "Men om man blir jättearg på sin kompis då? Vad ska man göra då?" undrade jag.
Efter knappt två sekunders betänketid svarade den ena pojken (som om det vore världens mest självklara sak): "Ja, DÅ slåss man!"

:)

Vi har tillbringat natten hos goa vänner i Varberg. Ja, gårdagen också förstås. Det bjöds på trevligt häng, mys med deras lilla Tage, plask i nyköpt pool för våra gossar och fantastisk grillmiddag. Det var så härligt väder att vi satt ute och pratade på altanen sent fram på kvällen, underbart!

Imorse fick vi för oss att vi skulle ta en sväng till Ullared på vägen hem. Eller okej, jag fick för mig det och Daniel lyckades inte hitta något tillräckligt bra motargument och fick snällt åka med. Efter några svettiga timmar i varuhuset köade vi läääänge bakom en familj med två fulla kundvagnar, med två gnälliga småbarn som tröttnat på shopping långt tidigare.

"Varför tar man med sig barn hit?" kom jag på mig själv att tänka. "Hur roligt ställe är detta att vara på för en tvååring, jag förstår det bara inte...?" varpå jag vänder blicken ner mot min egen lilla böna i kundvagnen. Just det, jag hade visst också med mig mina stackars ungar ;)