"är du från lerum?"
Vi var som sagt på bröllop i helgen. Ett alldeles fantastiskt sådant. Vackert och trevligt förstås, precis som bröllop brukar vara, men dessutom väldigt roligt. Brudgummen är musikalartist, så vart och varannat tal/hyllning till brudparet bestod av spexiga låtar, danser och jag vet inte allt. Hur kul som helst helt enkelt, som att befinna sig på värsta krog-showen, grymt!
Hur som helst. Killen är en barndomskompis till Daniel, men förutom ytterligare två av Daniels gamla vänner så kände vi inte en kotte på hela bröllopet. Bruden är dock från Lerum, en kommun som inte är särsklilt stor, så jag var liksom övertygad om att jag skulle känna igen åtminstone ett eller annat ansikte.
När vi satte oss till bords insåg jag ganska direkt att killen mittemot mig var ett bekant ansikte - men vem tusan var han?! Jag bläddrade fram hans namn i programmet, där han beskrevs som "Göteborgs roligaste stå-upp-komiker!". Inget märkvärdigt med det tänkte jag, minst hälften av gästerna hörde ju hemma i underhållingsbranschen. Jag var på vippen att fråga flera gånger om han möjligtvis var från Lerum, men jag lät bli. Trevlig var han iallafall, och rolig som få. Hjälp vad jag skrattade åt hans skämt och tokigheter! Efter drygt fyra timmar i hans sällskap (om inte mer, oj, vad långa bröllopssittningar kan vara!) så viskade jag till min bordsgranne att "herregud, han är ju inte klok! han är ju verkligen hur rolig som helst, hihihi..." killen tittar konstigt på mig "men du vet väl vem han är?!".
Vänta lite nu... Vem han är?! Skulle han vara någon speciell?! Han är väl bara en helt vanlig skojfrisk kille som råkat hamna mittemot mig på en bröllopsmiddag? En helt vanlig kille, som jag känner igen en smula? En helt vanlig kille, som antagligen är från Lerum, jag har bara inte fått det bekräftat ännu...
Och visst, en helt vanlig kille var han ju. Det är väl de allra flesta. Men han var dessutom en kändis. Självaste humoristen Per Andersson hade jag till bords hela kvällen, utan att ha en aning om det (nej, jag har inte sett melodifestivalen i år!).
/Johanna, som inte ångrar det minsta att hon lät bli att fråga om killen var från Lerum...
Och just det, maten var helt fantastisk. Hotellrummet var super, och frukosten underbar! Och de hemmagjroda tryfflarna som lämnats speciellt till mig och Daniel på rummen var himmelska - tack fina Nina! :)
Hur som helst. Killen är en barndomskompis till Daniel, men förutom ytterligare två av Daniels gamla vänner så kände vi inte en kotte på hela bröllopet. Bruden är dock från Lerum, en kommun som inte är särsklilt stor, så jag var liksom övertygad om att jag skulle känna igen åtminstone ett eller annat ansikte.
När vi satte oss till bords insåg jag ganska direkt att killen mittemot mig var ett bekant ansikte - men vem tusan var han?! Jag bläddrade fram hans namn i programmet, där han beskrevs som "Göteborgs roligaste stå-upp-komiker!". Inget märkvärdigt med det tänkte jag, minst hälften av gästerna hörde ju hemma i underhållingsbranschen. Jag var på vippen att fråga flera gånger om han möjligtvis var från Lerum, men jag lät bli. Trevlig var han iallafall, och rolig som få. Hjälp vad jag skrattade åt hans skämt och tokigheter! Efter drygt fyra timmar i hans sällskap (om inte mer, oj, vad långa bröllopssittningar kan vara!) så viskade jag till min bordsgranne att "herregud, han är ju inte klok! han är ju verkligen hur rolig som helst, hihihi..." killen tittar konstigt på mig "men du vet väl vem han är?!".
Vänta lite nu... Vem han är?! Skulle han vara någon speciell?! Han är väl bara en helt vanlig skojfrisk kille som råkat hamna mittemot mig på en bröllopsmiddag? En helt vanlig kille, som jag känner igen en smula? En helt vanlig kille, som antagligen är från Lerum, jag har bara inte fått det bekräftat ännu...
Och visst, en helt vanlig kille var han ju. Det är väl de allra flesta. Men han var dessutom en kändis. Självaste humoristen Per Andersson hade jag till bords hela kvällen, utan att ha en aning om det (nej, jag har inte sett melodifestivalen i år!).
/Johanna, som inte ångrar det minsta att hon lät bli att fråga om killen var från Lerum...
Och just det, maten var helt fantastisk. Hotellrummet var super, och frukosten underbar! Och de hemmagjroda tryfflarna som lämnats speciellt till mig och Daniel på rummen var himmelska - tack fina Nina! :)
allergi-utredning, del två..
Vår lilla gosse tampas som jag tidigare nämnt av elaka nässelutslag som kommer och går. Ungen har de senaste veckorna varit prickig som en liten prickigkorv, och kliar gör de också. Det gör så ont i mamma-hjärtat när hans små fingrar kliar ilsket på huden och han tittar förtvivlat på mig och säger "kiiiias!" Älskade lilla unge, "klia" är definitvit inte ett ord som borde behöva finnas i ditt vokabulär...
Att han är känslig mot citrus och alla röda födoämnen visste vi sedan tidigare, och ägg gjorde han prick-test på för ett par veckor sedan utan att det visade något. Men det är något annat som inte stämmer, prickarna vill inte ge med sig! Idag var vi en sväng igen på barnmottagningen, och Skrutten var så otroligt duktig. Sju "prickar" på pricktestet lät han dem göra, utan minsta knyst. De testade rubbet, men inget gav utslag. När sköterskan skulle tömma två små rör med blod från honom var han dock inte lika positiv. "Aj!" sa han, och tittade argt på henne. När hon inte lät bli att klämma på hans lilla finger lyfte han den andra handen, vinkade till henne och sa "Hejjå!" Söta unge!
Så nu väntar vi på svar från blodproven, men troligtvis kommer de inte visa något heller.. Så har ni några erfarenheter av vad det kan vara han inte tål så hojta till! 
En för tillfället prick-fri gosse, på promenad med mamma på vägen utanför farmor och farfar.. Vad han har i munnen?! En sten förstås, vad annars?! :)
Nu väntar sängen för min del. Imorgon blir det bröllop i Lerum med efterföljande fest på Aspenäs. Jag och Daniel ska övernatta till och med, lyx!
Leverpastej OCH ost?!
Jag har en liten kille på jobbet som föredrar mackor med dubbelt pålägg. Varje morgon när han ber om en smörgås frågar jag (eller mina kollegor) om han vill ha leverpastej eller ost på. Killen pekar på leverpastejen, och jag brer hans smörgås och räcker över den. Han tar emot den och pekar bestämt på osten. "Nej" säger jag "nu valde du leverpastej, man får bara lov att ta ett pålägg på varje smörgås! Du får äta upp den, så får du en till smörgås sedan med ost på."
Det är liksom en oskriven regel på förskolan. Ett pålägg på varje smörgås, that´s it. Varför vet jag inte egentligen. Det bara liksom sitter i ryggmärgen. Dubbla pålägg får man bara om det är något extra lyxigt (typ att fröken är så trött så hon inte orkar säga nej...).
Killen skriker i ren protest, och jag upprepar mitt mantra "Nej, du får ingen ost nu. Du valde leverpastej. Men du kan få gurka på om du vill?" I samma stund som jag uttalar oirdet gurka inser jag hur korkat det är. Vilken treåring kan förstå skillnaden på ost och gurka? Pålägg som pålägg, eller?! Killen nöjer sig åtmisntone med att lägga en bit gurka ovanpå leverpastejen, och så var den lilla konflikt ur världen.
Jag vänder mig till två äldre tjejer på bordet, och frågar om de kan förstå sig på varför man inte får lov att välja både ost och leverpastej?! "Ingen aning.." säger den ena tjejen svävande.. "Jo, det är väl för att det blir väldigt knöligt för er fröknar att försöka bré leverpastej ovanpå osten. Den ligger ju inte still!" svarar den andra flickan, på bred skånska.
Ja, så kan man ju också se det :) Jag tror minsann att jag har världens bästa jobb!
Det är liksom en oskriven regel på förskolan. Ett pålägg på varje smörgås, that´s it. Varför vet jag inte egentligen. Det bara liksom sitter i ryggmärgen. Dubbla pålägg får man bara om det är något extra lyxigt (typ att fröken är så trött så hon inte orkar säga nej...).
Killen skriker i ren protest, och jag upprepar mitt mantra "Nej, du får ingen ost nu. Du valde leverpastej. Men du kan få gurka på om du vill?" I samma stund som jag uttalar oirdet gurka inser jag hur korkat det är. Vilken treåring kan förstå skillnaden på ost och gurka? Pålägg som pålägg, eller?! Killen nöjer sig åtmisntone med att lägga en bit gurka ovanpå leverpastejen, och så var den lilla konflikt ur världen.
Jag vänder mig till två äldre tjejer på bordet, och frågar om de kan förstå sig på varför man inte får lov att välja både ost och leverpastej?! "Ingen aning.." säger den ena tjejen svävande.. "Jo, det är väl för att det blir väldigt knöligt för er fröknar att försöka bré leverpastej ovanpå osten. Den ligger ju inte still!" svarar den andra flickan, på bred skånska.
Ja, så kan man ju också se det :) Jag tror minsann att jag har världens bästa jobb!
Utflyktslördag!
Idag bestämde sig Benjamin för att starta dagen redan 04:10. Fram till klockan fem fick jag honom att ligga kvar i sängen, sen började han gallskrika av ilska och beordra sin trötta mamma att kliva upp. Inte okej, skulle jag vilja säga! Troligtvis har jag fått det för mina synders skull, jag tvingade nämligen upp mina stackars föräldrar vid fem-snåret så gott som dagligen när jag var liten...
Efter en välbehövlig förmiddags-nap begav vi oss mot Alingsås och Nolhaga parken tillsammans med fina vännerna Carro, Patrik och Noa. Där kunde man spatsera omkring bland hängbuksvin och getter, precis som man tidigare kunnat göra i Slottskogen. Plötsligt fick vi syn på ett alldeles nytt litet lamm. Alltså hjälp, vad söt! Den kan inte varit många dagar gammal, om ens det..
Tittut lilla söta lammunge!
Benjamin vågade klappa (de jättestora grisarna aktade han sig dock noga för, hihi).
Kolla vad söt! Ungen vågade sig ut en sväng bland alla människor. Mamman övervakade noga, och ropade sedan på sin lilla bebis, som snabbt vände och gick tillbaka in till tryggheten igen. Häftigt!
Efter djurparksbesök och lekplatshäng promenerade vi in till stan och käkade en sen lunch. Gott! Här är finaste lilla Noa, som spanar på busiga kompisen Benjamin på andra sidan bordet. Nu är han 11 månader, tänk vad kul de ska ha tillsammans om ett tag!
Nu blir det lördagsmys här hemma. När Benjamin lagt sig ska jag fixa med bilderna som ska upp på vår fotovägg, de kom redan förra veckan, men jag har inte hunnit ännu :) Ikväll får det bli!
Kram på er!
Efter en välbehövlig förmiddags-nap begav vi oss mot Alingsås och Nolhaga parken tillsammans med fina vännerna Carro, Patrik och Noa. Där kunde man spatsera omkring bland hängbuksvin och getter, precis som man tidigare kunnat göra i Slottskogen. Plötsligt fick vi syn på ett alldeles nytt litet lamm. Alltså hjälp, vad söt! Den kan inte varit många dagar gammal, om ens det..
Tittut lilla söta lammunge!
Benjamin vågade klappa (de jättestora grisarna aktade han sig dock noga för, hihi).
Kolla vad söt! Ungen vågade sig ut en sväng bland alla människor. Mamman övervakade noga, och ropade sedan på sin lilla bebis, som snabbt vände och gick tillbaka in till tryggheten igen. Häftigt!
Efter djurparksbesök och lekplatshäng promenerade vi in till stan och käkade en sen lunch. Gott! Här är finaste lilla Noa, som spanar på busiga kompisen Benjamin på andra sidan bordet. Nu är han 11 månader, tänk vad kul de ska ha tillsammans om ett tag!
Nu blir det lördagsmys här hemma. När Benjamin lagt sig ska jag fixa med bilderna som ska upp på vår fotovägg, de kom redan förra veckan, men jag har inte hunnit ännu :) Ikväll får det bli!
Kram på er!
Paris!
I Paris. Jag och mina fina barndomsvänner.
Så var vi hemma på svensk mark igen, efter en underbar helg i Paris. Vilken underbar stad! Jag åker mer än gärna tillbaka igen.
Våran korta weekend på två nätter förvandlades tråkigt nog till en ännu kortare när vårt plan blev inställt från Landvetter p.g.a skada. Istället för att ägna dagen åt att traska omkring på Paris gator tillsammans med vår underbara Hanna tillbringade vi den på diverse olika flygplatser i Europa. Fyra plan hann vi kliva på inom loppet av åtta timmar, varav vi startade och landade med tre av dem. Spexigt värre!
När vi väl kom fram (vid halv sex, istället för runt tolv som planerat) hade vi dock en urtrevlig kväll, och lika mysig var hela dagen och kvällen igår. Helgen får fem stjärnor av fem möjliga alltså, trots tråkiga förseningar!
Nu är jag galet trött efter minimalt med sömn hela helgen. Soffläge väntar alltså!
Kram!
Det kom ett brev..
..adresserat till vårdnadshavarna för vår lille Skrutt.
I kuvertet låg ett erbjudande om förskoleplats. Förskoleplats?! Men vänta lite nu, det känns som det var nyss jag låg på förlossningen och krystade fram en skrynklig liten kille med stora blå ögon och mörkbrun kalufs. Det känns som att det är låååååångt kvar tills vi ens behöver tänka på att lämna honom i händerna på några helt främmande människor. Det känns som att det är en evighet kvar.
Men det är det visst inte. Nu är han stor den lilla prinsen, och redo för att ägna dagarna bland en massa andra glada kids (ja, alla på hans blivande förskola är visst jätteglada och snälla. ingen kommer våga sig på att så mycket som nypa min unge i lilltån, det är jag säker på!).
Och nu har vi tackat ja. 29:e augusti börjar han, min stora fina lilla kille!
/en mamma med pirr i magen.
I kuvertet låg ett erbjudande om förskoleplats. Förskoleplats?! Men vänta lite nu, det känns som det var nyss jag låg på förlossningen och krystade fram en skrynklig liten kille med stora blå ögon och mörkbrun kalufs. Det känns som att det är låååååångt kvar tills vi ens behöver tänka på att lämna honom i händerna på några helt främmande människor. Det känns som att det är en evighet kvar.
Men det är det visst inte. Nu är han stor den lilla prinsen, och redo för att ägna dagarna bland en massa andra glada kids (ja, alla på hans blivande förskola är visst jätteglada och snälla. ingen kommer våga sig på att så mycket som nypa min unge i lilltån, det är jag säker på!).
Och nu har vi tackat ja. 29:e augusti börjar han, min stora fina lilla kille!
/en mamma med pirr i magen.
Deklarera?!
Jag funderar på om jag skulle deklarera ikväll?!
Jag tror jag gör det... Känns ju trist att få betala förseningsavgift liksom...
/Hon som inte har full koll på livet just nu.
Det är..
..redan maj månad. Galet, vad fort tiden går!
Jag sitter och laddar upp lite foton för framkallning. Hade tänkt visa er ett par bilder ifrån vår mysiga helg, men det går seeeeegt med uppladdandet just nu så det får vänta. Vi ska äntligen få till en fotovägg i vår hall tänkte vi. Planen har funnits där sedan vi flyttade in, men vi har inte fått tummen ur förrän idag, hehe. Men herregud, det var ju bara ett halvår sedan vi flyttade hit, och Rom byggdes ju inte på en dag eller vad är det man brukar säga?! ;) Nä, men ärligt talat, min energi har legat på noll ända sedan dess - med uppsatsskrivande, nya jobbet (första heltidsjobbet någonsin dessutom) och så en liten vild goding på det! Jag har haft annat att göra än att fixa hemma med andra ord! Men nu börjar suget komma tillbaka, så nu ska vi nog få ortdning här så småningom..
Helgen har iallafall varit hur bra som helst. Benjamin, jag och mina föräldrar startade lördagen med att hälsa på min moster på jobbet, där de säljer traktorer, grävmaskiner och annat spännande som jag inte kan namnet på. Behöver jag säga att´min traktor-galna unge var helt lyrisk när han fick provsitta precis vilken maskin han ville? :) Därefter hann vi med ett fikabesök hos min farbor och faster så Skrutten fick leka lite med en av sina stora favoriter "Baji" (min kusin Albin). Sen hem för middagssovning och förberedelse av grillning. På kvällen kom Benjamins kompis Anton med föräldrar hit på Valborgsmiddag, mycket trevligt! Och idag har vi hunnit med både utelek på "vår" lekplats, och en tur till stan med Skruttens andra lilla kompis Melvin och hans goa mamma. MVG+ på helgen alltså, om ni frågar min lilla prins. Och för min del också förstås, som fått mysa till max med goingen.
Nu väntar söndagsmys i soffan!
Kram!
Jag sitter och laddar upp lite foton för framkallning. Hade tänkt visa er ett par bilder ifrån vår mysiga helg, men det går seeeeegt med uppladdandet just nu så det får vänta. Vi ska äntligen få till en fotovägg i vår hall tänkte vi. Planen har funnits där sedan vi flyttade in, men vi har inte fått tummen ur förrän idag, hehe. Men herregud, det var ju bara ett halvår sedan vi flyttade hit, och Rom byggdes ju inte på en dag eller vad är det man brukar säga?! ;) Nä, men ärligt talat, min energi har legat på noll ända sedan dess - med uppsatsskrivande, nya jobbet (första heltidsjobbet någonsin dessutom) och så en liten vild goding på det! Jag har haft annat att göra än att fixa hemma med andra ord! Men nu börjar suget komma tillbaka, så nu ska vi nog få ortdning här så småningom..
Helgen har iallafall varit hur bra som helst. Benjamin, jag och mina föräldrar startade lördagen med att hälsa på min moster på jobbet, där de säljer traktorer, grävmaskiner och annat spännande som jag inte kan namnet på. Behöver jag säga att´min traktor-galna unge var helt lyrisk när han fick provsitta precis vilken maskin han ville? :) Därefter hann vi med ett fikabesök hos min farbor och faster så Skrutten fick leka lite med en av sina stora favoriter "Baji" (min kusin Albin). Sen hem för middagssovning och förberedelse av grillning. På kvällen kom Benjamins kompis Anton med föräldrar hit på Valborgsmiddag, mycket trevligt! Och idag har vi hunnit med både utelek på "vår" lekplats, och en tur till stan med Skruttens andra lilla kompis Melvin och hans goa mamma. MVG+ på helgen alltså, om ni frågar min lilla prins. Och för min del också förstås, som fått mysa till max med goingen.
Nu väntar söndagsmys i soffan!
Kram!
