Johanna-dag!
Snart beger jag mig ner mot stan, alldeles ensam (det vill säga, utan en liten goding, barnvagn, blöjor, extrakläder, bebis-mat och tusen våt-servetter) och möter upp min goa vän Anna för en ordentlig shopping-runda!
Daniel har just packat in sig i bilen (tillsammans med en liten goding, barnvagn, blöjor, extrakläder, bebis-mat och tusen våt-servetter) för att hänga med sina föräldrar, och Skrutten goa farmor och farfar hela dagen. Jag ska ha en hel dag alldeles för mig själv, lovely!
Innan Daniel gick frågade han om det fanns någon bensin i bilen. Inte sjutton vet väl jag? Visserligen har jag just åkt fram och tillbaka till Gråbo en vända, men vaddå? "Du kollar väl bensin-mätaren när du kör Johanna? Du kan ju få stopp mitt på motorvägen!" sa Daniel, och förväntade sig förstås att jag skulle svara att det är väl självklart att jag kollar så att det finns bensin i bilen, innan jag åker iväg.
Det händer faktiskt att jag kollar på bensin-mätaren. Ibland. Men bara om jag inte råkar ha något annat att koncentrera mig på.
Liseberg!
Om ett par timmar beger jag mig tillbaka till Liseberg igen, men denna gång i sällskap av min lilla familj. Skrutten ska få ta sin första runda i farfarsbilarna - jihoo!
Glad unge - trots tänder, som bestämt måste bråka med honom, hela semestern lång!
Skön helg!
Tack, mamma och pappa, för att ni är världens bästa!
...
Jag och min lilla familj ägnar semestern åt att hälsa på diverse människor som råkar äga en balkong/altan/trädgård att njuta av solen på/i.
Eller ja, vi hälsar på vänner och familj som vi tycker om att umgås med, att de har någon form av uteplats (som vi saknar enormt mycket!) är liksom bara en trevlig bonus. Eller eventuellt ett litet enkelt krav från min sida, jag vet inte så noga egentligen.
Hur som helst. Idag packade vi in Skrutten plus packning storlek Large, och åkte hem till Daniels barndomskompis. Han och hans tjej har en liten kille som är precis ett år äldre än Benjamin, och som ägnade eftermiddagen åt att:
- rycka spadar ur händerna på honom
- nypa honom rejält i ansiktet
- vifta med snygga leksaker precis utom räckhåll från en liten gosse som inte kan röra sig en enda centimeter framåt på egen hand
Det är jättevilsamt och trevligt att umgås med andra barnfamiljer. Verkligen.
När vi skulle åka hem frågade mamman om vi ville låna deras gå-stol. "Jaa! Det vill vi jättegärna!" utbrast jag, (som tacksamt tar emot allt som kan roa vår lilla rastlösa son i en liten stund), samtidigt som Daniel svarade: "Nej tack, vi har ingen plats för mera grejer!"
Ingen plats? Vad menade han egentligen? En gåstol tar väl för sjutton knappt inte upp något utrymme alls? Den är ju bara liksom en halv gånger en halv meter.
Eftersom Daniel tycker att livet blir mycket trevligare om jag får min vilja igenom (citatet snor jag rätt av från min vän Soffan!) så tog vi förstås med oss gåstolen hem. Nu har jag röjt upp lite i vardagsrummet så att Skrutten har gott om golvyta att springa runt på, i sin fina lånade gå-stol, när han vaknar imorgon bitti.
Massor med tomt golv har vi nu. Säkert en gånger två meter. Det borde väl räcka, eller?
Gothia invigning!
"Titta Benjamin, där är pappa!" tjoade jag, men ungen var mer intresserad av att flirta in sig hos de snygga tjejerna som satt bakom oss. När han belv sömnig (herregud, klockan var ju flera timmar efter läggdags!) så nöjde han sig med att gosa med napp och snutte i mitt knä tills showen var över.
Efter välling somnade han gott i vagnen, så jag fick äta supergod buffé ifred tillsammans med killarna i Ullevis lounge. Nice!
För er som aldrig varit på invigningen av Gothia Cup kan jag verkligen rekomendera ett besök nästa år, en grym show med musik, dans och fyrverkerier!
Vi laddar!
Vi har tränat på att använda hörlurarna idag. Skrutten tyckte inte alls att det var så skojigt som han försöker inbilla er. Faktum är att han försökte slita av sig dem så fort de satt på plats. Men så snart vi har intagit Ullevis arena så kommer han älska dem, det känner jag på mig!
Off we go!
Lycka!
Fast än så länge gör han det mest i lite ilsk eller tjurig ton. När jag inte är ilar fram på sekunden för att räcka honom en leksak han inte når tillexempel. Eller när jag är på tok för långsam med att ge honom en ny liten smörgåsbit att stoppa i munnen.
"Aaaaah, aaaaaah, mamma!" gastar han då, på gränsen till oförskämt bestämt.
Men ändå. Sjukt coolt!
härliga semester!
Skrutten startade dessvärre semestern med hög feber. Dagen igår ägnades åt att försöka få tempen att sjunka - inte det lättaste när det var tropisk värme både utomhus och inne i lägenheten! Han verkade dock pigg och frisk för övrigt, så vi gissar på att det kanske är en till liten bisse på väg och hoppas på att det vänder snart!
Kram i sommarvärmen!
...
"Men ååååh mamma, inte en romantisk komedi igen. Fy, vad tröööökigt!" kommer han gadda ihop sig tillsammans med sin pappa, och så får jag sitta där och glo på fjantiga science-fiction-rullar dagarna i ända.
Typiskt!
Välkommen, lilla risgryn!
Lagom till 7-månadersdagen började det klia i munnen på Skrutten. I helgen hade första tanden spruckit fram ordentligt, ett litet, litet risgryn!
"Den första tanden är den som är värst!" hade mamman hört rykten om. "Den brukar göra väldigt ont, men sen brukar de andra liksom bara titta fram, utan så värst mycket gnäll och gråt.."
Men oj, så skönt då! Nu har vi alltså klarat oss igenom tand-krånglet! Det var ju inte så farligt, tänkte jag muntert.
Jo, men visst! Så går det säkert till. Igår verkade det som att tand nummer två började ge sig till känna, och det vete tusan om den inte verkar vara besvärligare än den första! Jag nattade om en ledsen lillprins tre gånger igår kväll, han vaknade inatt och låg och filurade i sängen en lång stund till sin mammas och pappas förvåning, och idag har han varit kinkigare än på länge. Mammas lilla Skrutt! Det är inte lätt att bli en stor kille inte!
Hur gör man?
Lilla hjärtat! Snart, alldeles snart, vet du precis hur man gör för att ta sig framåt!
Lyx!
Just nu försöker jag låta bli att tänka på att även denna mysiga tid har sitt slut. Om några månader ska jag börja jobba! Istället för att ta dagen som den kommer, och tok-gulla med min lilla prins hela dagarna, ska jag bege mig hemifrån för att ta hand om andras små hjärtegryn.
Och visst, det ska bli riktigt spännande att börja jobba - mitt första riktiga jobb! Och jag kommer säkerligen trivas alldeles utmärkt. Men ändå! Fy sjutton, vad jag ska längta efter min lilla Skrutt!
...
Vi är nyss hemkomna efter en fantastisk helg i Småland, jag och min lilla familj. Skrutten har efter mycket om och men totaldäckat i sängen. Och jag, ja jag tänker alldeles strax krypa ner i sängen jag med. Är helt slut! Det är långt att åka bil till Småland! Och ännu längre känns det när man har en otålig liten gosse med sig i bilen, som helst skulle vilja vara någon annanstan än i en svettig bil. Hur som helst gick det över förväntan bra med lillprinsen även denna gång. Jag förundras över (och är lite avis måste jag erkänna) hur länge en bebis kan roa sig själv med en tom godispåse, kartongbit eller lappen till snuttefilten (jo, vårt barn äger leksaker också. En hel drös. Men de är liksom inte lika skojiga som allt annat!) och hur man kan skratta trettiosju gånger på raken åt att någon gör pruttljud med munnen. Just nu är Skrutten i en sån härlig ålder så man blir varm i hjärtat bara man tittar på honom!
Helgen tillbringades i släktens (Daniels) sommarstuga tillsammans med Daniels föräldrar och bror med sambo. Förutom helgens höjdpunkt - ett underbart vackert och trevligt bröllop mitt ute i Smålands skogar, så har Skrutten fått syn på sin första fluga (mycket fascinerande) och tagit sitt livs första utomhusbad (i en varm och mysig liten pool, men ändå!). Och jag har uppenbarligen mest ägnat mig åt att bli biten av myggor. En sisådär 100 stycken bett har jag lyckats få med mig hem, och Daniel har inte fått ett enda. Jag hävdar bestämt att det är för att myggorna dras till mitt blod, medan Daniel påstår att jag får skylla mig själv som inte "gick loss med myggstiftet så som han gjorde". Ett som är säkert är iallafall att de kliar som tusan - HU!
Hoppas ni haft en härlig helg!
Pjuh!
Det var innan dagens nattning, som närmast kan beskrivas som en utdragen brottningsmatch. Skrutten vände sig till mage, flinade åt mig, och jag vände honom tillbaka. Cirka trettiosju gånger.
Det känns fantastiskt härligt att min Skrutt lärt sig att vända sig. Verkligen.
