Johannas blogg

I förmiddags styrde Benjamin och jag nya bilen upp mot Skatås. (Japp, nu har jag både sett bilen och provkört den!) Där arrangerade vår ICA-butik "paprika-loppet" för barnen, ett lopp med riktig nummerlapp och medalj. Vi hade stämt träff med Benjamins kompis Emilia, så de fick springa tillsammans. Kul!

Efter det hann vi med en tur till lekplatsen med. Känns som det var evigheter sedan sist! När vi var föräldralediga harvade vi iväg till lekplatser var och varannan dag - vardag som helg, för att rasta barnen lite. Nu är vi hemma så lite att vi inte hinner bli uttråkade, det är liksom så mysigt att hänga i pyamas halva förmiddagen att vi inte vill stressa iväg någonstans.

Min syster och Vincent mötte upp oss där och så begav vi oss hem för att fixa tacos till middag. Därefter blev det massor med bus, kramar, lek och lite tårar kusinerna emellan. Och så lördagsgodis och Saltkråkan! Benjamin däckade först av alla och sedan Fabian. Vincent däremot har inte somnat än, och vill helst inte ens vila huvudet mot kudden. "Nej mamma, jag e så tung!" säger han ;)

Min blogg uppdateras på tok för sällan just nu. Jag förstår om ni sitter där hemma i stugorna som på nålar, i väntan på nästa inlägg. Jag skyller på trötthet. Omställningen till vintertid tog knäcken på mig och jag vill helst lägga huvudet på kudden före klockan åtta varje kväll.

Att våra vardagar känns minst sagt långa gör också sitt. De flesta dagar hämtar jag eller Daniel inte barnen förrän halv fem. De är lika trötta som två urvridna disktrasor vid den tiden och vi får vara glada om vi hinner få i dem middag innan de stupar i säng. Våra små älsklingar! Känner mig lycklig i hela själen varje torsdag morgon, när vi inte behöver stressa iväg till jobb och förskola.

I söndags skulle vi gått på en visning av ett parhus i Floda. Men vår skrothög till bil bestämde sig för att inte starta så det blev inget med det. Trots att vi inte skulle köpa huset utan bara titta blev jag så besviken och arg att jag ville skrika och gråta som en trotsig treåring. I mitt huvud hade jag redan köpt huset, möblerat det och bjudit in våra trevliga grannar på hembakta muffins.

"Kan vi inte bara köra ner skiten i sjön och köpa en ordentlig bil?" sa jag (fortfarande hemskt irriterad över den uteblivna visningen). Så det gjorde vi! Ja, vi körde inte bilen i sjön förstås, men vi köpte en ny bil. En Ford Focus närmare bestämt. Enligt Daniel är den mörkgrå och jättefin. Jag har fortfarande inte vart ute och tittat på den, trots att Daniel kom hem med den redan igår kväll. Jag är alldeles för trött. Och ärligt talat helt ointresserad. Men jag räknar med att den kommer starta nästa gång det är dags för visning iallafall :)

Puss!

Dessa två små kompisar. Vilken syskonkärlek!

Vi har kört igång med boktips på jobbet. Barnen får turas om att ta med en bok hemifrån att visa upp för kompisarna och så läser vi den tillsammans.

Först ut var lilla H. Hon hade med sig Emil och soppskålen. Efter en kort presentation av boken frågade jag barnen om någon kanske visste vad hon hette som skrivit den?

"Ja, det vet jag!" svarade lilla H som om det vore den självklaraste sak i världen. "Marriannelund!"

:)

I förmiddags såg jag och min stora skatt filmen Flygplan på bio. Bara vi två. Så mysigt!

Kvällen har vi spenderat på stort kalas för mina kusiner som fyllde 18 och 30. God mat, fullt med släktingar och så ett gäng med små sysslingar som busade tills de var alldeles svettiga.

Igår kväll fick dessutom jag och Daniel en kväll helt för oss själva. Min pappa hämtade barnen på förskolan och så fick de sova hos dem. Underbart med mormor och morfar-mys! Och otroligt värdefullt att kunna äta middag själva ihop, jag och mannen i mitt liv.

Vi är snart två veckor in i september månad och ännu levereras sol och snudd på sommarvärme. Underbart!

Vad som är mindre underbart är långa jobb- och förskoledagar. Lämna runt sju och hämta strax före halv fem som jag gjorde igår känns pyton. Ungarna däremot verkar inte lida. De älskar förskolan och jag hoppas de fortsätter med det. Fast imorgon väntar vår lediga torsdag, då behöver vi inte stressa iväg nånstans. Lyx!

Och så får vi passa på att njuta extra av varandra på helgerna. Det var just vad vi gjorde i helgen! Familjetid i kombination med fantastiskt väder.

Tog en tur ner till Daniels bror med familj i lördags förmiddag. Ja, efter husvisning i Lerum och lunch i Kållered. Promenerade ner till havet och fiskade/plaskade lite. Ljuvligt att ha så nära som dem så man kan smita ner när som helst!

När vi kom hem gick vi till ICA och köpte varsin god sallad, blev picknick till middag borta vid Ånäsfältet. Och bus med våra små älsklingar ända fram till läggdags, utan att frysa ett enda dugg!

Och i söndags stod Liseberg på schemat. För oss och resten av Göteborg. Men vi hade urmysigt ändå, trots mycket folk. Fick sällskap av Daniels mamma och bror med familj. Benjamin och Fabian var helt saliga över att farmor kom med för att åka karusell!

Ni efterlyser kanske mina inlägg här, som glöms bort medan vi vänjer oss vid vår nya vardag: jobb och förskola. Och VAB. Jo, men visst. I onsdags var Benjamin hängig med ögoninflammation och hosta. Igår var det Fabians tur. Höstens baciller har redan hittat hit.

Själv efterlyser jag nyheten i godishyllan: Polly med smak av Ahlgrens bilar. Har ni smakat? Var finns den? Jag är så sugen på att testa!

Känns som vi haft semester hur länge som helst, en alldeles perfekt sådan. Det underbara vädret gör verkligen att man inte kan göra annat än att njuta! När hade vi en sån här bra sommar i Sverige senast?

Vi körde bad vid Aspen idag igen, perfekt ställe för småbarn. Benjamin är som en fisk i vattnet, hoppar från bryggan och simmar för fullt med sina puffar och sin badring. Fabian nöjer sig med att plaska i vattenbrynet han.

Nu blåser det däremot full storm - inget oväder som är på väg in hoppas jag?

Om ett par timmar ska jag nämligen hoppa på bussen, möta upp två av mina bästa vänner för middag på stan. Längtar!

Igår sov Benjamin, efter helt eget önskemål, ensam hemma hos moster, Martin och kusin Vincent. Så stor han är, som själv ber om att få göra såna saker. Och jag är så glad att han känner sig trygg hos våra nära och kära.

Dessutom ville min pappa mer än gärna låna Fabian över natten (och mamma med förstås, efter att hon jobbat klart). Så Daniel och jag fick en helt barnfri eftermiddag, kväll, natt och sovmorgon. Underbart att umgås bara vi. Passade på att utnyttja ett presentkort Daniel fick i trettioårspresent, käkade fantastiska hamburgare och drack gott på restaurang 2112. Rekommenderas!

Åh, det var så mysigt att hänga med bara tjejerna i fredags kväll. Vi satt ett par timmar hemma hos Hanna. Hanna, Anna, jag och två vänner till Anna. Drack vin, tjejsnackade och njöt av sommarvärmen. Sen tog vi en tur in till stan efter det. Fantastiskt trevligt!

Vad som inte var lika trevligt var avslutningen på kvällen. Från spårvagnen hem till oss tar det cirka tio minuter att gå. Tio långa minuter i mörkret! Jag nojar mig alltid över att bli överfallen av någon pervers typ. Och närapå överfallen blev jag, av en stor svart hund. Den kom plötsligt galopperande efter mig på vår gata (jo, den galopperade!) och jag blev fullkomligt vettskrämd. Gillar absolut inte lösa hundar och speciellt inte efter två på natten, utan ägare i sikte. Jag rusade allt vad jag hade samtidigt som jag försökte få ur mig något slags skrik. Totalt panikslagen föll jag ner från en kulle (eller hoppade?) och landade rätt på asfalten, mitt på bilvägen. I samma veva kom en tjej i min egen ålder springandes efter sin odåga till hund och ropade att han var jättesnäll! Tack för den informationen liksom.

Jag haltade hemåt, kände mig fullkomligt blåslagen, väckte stackars Daniel och kräktes av chock. Sen ner i sängen med kylklamp mot låret som tog den värsta smällen. Jag har en härlig bula/blåmärke/lårkaka där kan jag meddela. Och kroppen känns så här två dygn senare som att jag har träningsvärk precis överallt! Hu! Jag är bara tacksam att jag inte slog mig värre än så, eller att hundrackaren inte slet av mig benet.

I förmiddags packade Daniel in busungarna i bilen och åkte till Frillesås. Jag är således ensam hemma, vilket har hänt typ två gånger sedan Fabian föddes. Ni kan ju gissa att det känns lyxigt!

Har tillbringat drygt en timme på vår gräsmatta, med min bok. Nu har jag vart en vända på systemet och ska in på ICA och lyxa till det med en sallad. Ikväll väntar dejt med fyra snygga tjejer!

Detta väder, underbart! Men sämre ska det tydligen bli till helgen, så det gäller att njuta. Igår körde vi bad vid Aspen igen. Nu har vi precis packat in oss i bilen och är på väg mot Styrsö. Ö-mys och övernattning hos goa vänner väntar!

I bilen på väg hem från Småland. Jag håller på att smälta bort i värmen. En fungerande AC hade inte känts överflödigt alls.

Vi har haft en fantastisk vecka i stugan. Bästa tänkbara vädret och bästa tänkbara sällskapet. Grillmiddagar, strandhäng, bus med barnen, barnfritt häng om kvällarna. Ljuvliga sommar!

Igår morse, bara jag och mina juveler vid en sjö i Smålands skogar. Fridfullt!

Dricka välling bredvid brorsan. Bättre kan det knappast bli!

I förmiddags hade vi stämt träff med min syster och Vincent. Vi provade på en ny spexig lekplats vid Backaplan (ombyte förnöjer, även för en mamma!) men fick vända hem mot dem istället. Det blåste så kraftigt att Fabian inte ens kunde gå rakt, haha!

Och så till det som kom att kallas en milstolpe i våra liv. Våra tre galningar till ungar brukar kunna ställa till med fullkomligt kaos inom loppet av två minuter. Det går typ inte att ha dem samtidigt i möblerade rum. Tre viljestarka barn, med energi som räcker och blir över för en hel förskolegrupp. Idag däremot lekte de lugnt och fint med varandra, hela tiden vi var där. Ingen grät och ingen slogs.

Evelina och jag satt helt förvånade i köket och sörplade kaffe under tiden. Eller nej förresten, vi stod upp i köket med kaffekopparna i näven, på helspänn och redo att rycka in som medlare i kommande konflikter. Men ändå, det var trevligt. Och omväxlande ;)

Bilden är från i vintras. Älskade ungar!

Denna underbara värme, jag får inte nog. Åh, om detta väder ändå kunde få stanna sommaren lång.

Idag hade vi bestämt träff med Carro och hennes Noa vid Aspens badplats. Jag och ungarna var där (näst) först av alla och kunde breda ut oss över stranden bäst vi ville. Att vi kom iväg så tidigt berodde enbart på att mamman hade bråttom att lämna hemmet innan hon fick en hjärnblödning.

Tre och ett halvt-åringen befinner sig nämligen just nu i en extremt oskön trots-fas där det hittas på så mycket dumheter att Emil bleknar i jämförelse med sina små hyss. Om detta beror på napp-avvänjningen eller inte har jag ingen aning om, men jobbigt är det! (ungen lämnade nämligen sina käraste ägodelar till Lisebergskaninerna förra söndagen..)

Tack och lov kom Carro med en unge som var lika bångstyrig han. Så de två ägnade helt enkelt dagen åt att bräcka varandra i dumheter. Kasta sand, hiva stenbumlingar i vattnet, veva bland folk med jättelika grenar och springa iväg ut på bryggan utan lov. Jag tror de landade med rumporna på filten ungefär två minuter var. Mutade av glass förstås!

Och på stranden satt min vän och jag och funderade över hur många runt omkring som tyckte att våra rackarungar var de värsta som skådats. Tur att de är alldeles otroligt charmiga båda två, mellan allt bus!