9 månader
Fabian, vår lilla solstråle, nu är du nio månader gammal. Ja, för en solstråle är precis vad du är. Du möter världen med ett leende och får leenden tillbaka. Tänk att en sådan liten människa som du kan sprida så mycket glädje!
Du visar tydligt att du känner igen personer och platser i din omgivning och att du förstår vad som händer runt omkring dig. När ytterdörren öppnas tittar du nyfiket ut mot hallen för att se vem som kommer, när jag lyfter ner burken med kaffe från skafferiet visar du med hela din kropp att du vill lukta på det och när någon i familjen (oftast din storebror) ropar från ett annat rum svarar du med att ropa tillbaka. Du kommunicerar för fullt med oss och om vi inte svarar direkt så höjer du rösten till ett litet skrik. Mamma och pappa kan du säga, om än inte på beställning, men annars är det ännu inga "riktiga" ord du säger. Du tittar koncentrerat på oss när vi pratar med dig och försöker forma munnen för att härma oss. När vi härmar dina ljud blir du överlycklig!
Att bada älskar du, helst i sällskap av pappa och Benjamin. Du plaskar som en galning och studerar rinnande vatten noga samtidigt som du försöker fånga det mellan dina små fingrar. Överhuvudtaget visar du stort intresse för att undersöka hur saker och ting fungerar. Du vänder och vrider på saker, smakar på dem, pillar noggrannt med fingrarna och slår dem sedan i golvet eller mot bordet för att se vad som händer. Du plockar upp pyttesmå smulor från golvet i köket eller stenar från dörrmattan och stoppar dem omedelbart i munnen, så nu får mamma och pappa svettas ofta med dammsugaren! Sångstunden vi går på varje onsdag är fortfarande veckans höjdpunkt, du älskar sång och musik och är så fascinerad av instrument.
Även om du är en liten solstråle så visar du tydligt din vilja när saker inte går som du vill. Du blir ursinnig på oss när vi tar saker ifrån dig som du inte får ha och du skriker högt åt din storebror när han är för hårdhänt mot dig eller inte låter dig låna hans leksaker.
Två små sylvassa tänder har tittat fram i din nederkäke. Du blev på något sämre humör när de var på väg och sov lite oroligt om nätterna. Du har lärt dig att klappa händerna och vill gärna visa det för alla runtomkring. Och äntligen kan du ta dig fram på egen hand, genom att åla. Vilken lycka att kunna få tag på vilka saker man vill!
Älskade lilla böna, tack för att du förgyller vårt liv!
Puss, mamma
Idag är ingen vanlig dag...
...för idag är det Fabians niomånadersdag! Hurra, hurra!
Ordentliga bilder samt text kommer så snart jag fått fram tillräckligt med ljus för att använda kameran på ett rättvist sätt. Det vill säga i slutet på mars 2013 då jag gissar att solen behagar kika fram igen.
Så länge njuter jag av att jag har en alldeles egen sol här hemma...
(Eller ja, jag har ju två egna solar i form av mina fina, glada barn. Det är inte alla som har det minsann..)
Titta, han ålar!
Plötsligt kan han. Åla alltså! Ta sig framåt på egen hand. Vår lilla böna!
För drygt en vecka sen gjorde han det för första gången, ålade sig en kort bit för att komma fram till en spegel på öppna förskolan. Och nu under helgen har han fått upp ganska bra fart.
Spännande det där, att ge sig iväg för att nå saker som placerats utom räckhåll för en. Mammas gitarr tillexempel..
(Jo, mammas gitarr! Jag har faktiskt en egen!)
Vackra höst!
När Benjamin var bebis tog jag så vackra bilder på honom bland höstloven. Ja, det finns väl egentligen ett foto från varenda litet tillfälle då han var bebis. Och av alla runtomkring fick jag höra att "jaa, så där blir det alltid med första barnet, vänta tills du får nummer två, då kommer du inte komma ihåg att dra med dig kameran överallt!".
Det där kändes så sorgligt tyckte jag, skulle jag inte hinna fotografera mitt lilla barn, bara för att han kom som nummer två? Men visst har vi gjort det, mycket kanske för att jag älskar att fotografera. Skulle man räkna antal foton så skulle Benjamins hög vinna förstås, men jag har åtminstone fotograferat varje "viktigt" ögonblick och alla stora händelser än så länge även i minstingens liv. Och det känns skönt!
Men så kom de där vackra höstdagarna, då jag borde gett mig ut på en liten fotosession med Fabian. Och så blev det aldrig av. Jag grämde mig för det och tänkte att det där höstfotot på min lilla bebis, det får jag nog aldrig till. Men nu så, nu är också han förevigad bland höstlöven, för allra första gången i sitt liv. Min lilla skatt!
Och ja, bilderna är tagna med någon minuts mellanrum. Vi hade två mössor med oss ut. Ombyte förnöjer! ;)
Hej, tand nummer ett!
Fabian har ju som ni vet inte varit sitt vanliga soliga jag de senaste veckorna. Men så i helgen vände det och han blev en nöjd och glad gosse igen.
Däremot har han sovit lite oroligt denna veckan. Vaknat ett par gånger per natt och gnytt, samt önskat en flaska välling långt före morgontimmarna. En ny härlig fas tänkte jag!
Men så fick jag syn på en vit prick på tandköttet i onsdags. Och visst var det en tand! Igår sprack den fram, eller så håller den på fortfarande, men man ser den klart och tydligt. Den vänstra i nedre tandraden blev först. Lilla prins!
En solig onsdag i oktober.
Visst är det märkligt hur humöret påverkas av vädret? Idag sken solen från en klarblå himmel här i Göteborg, en fantastisk höstdag helt enkelt. Men så kallt det var!
Benjamin och jag fick rota fram fodrade stövlar och tjock mössa till honom innan vi gick till förskolan. Lillebrorn stoppade vi ner i åkpåsen, också han iklädd tjock mössa på huvudknoppen. När jag lämnat av min lyckliga stora kille (åh, vad han älskar förskolan med sina fröknar och kompisar!) tog jag en promenad i solskenet så att minsitngen fick sova i vagnen en stund, innan det var dags för den sedvanliga sångstunden.
Så blev det sång och lek denna vecka med, ihop med Johanna och Leo. Och ja, alla andra mammor/pappor och bebisar förstås. De börjar minsann gilla varandra, våra små grabbar, tycker ni inte det ser ut så? :)
Ja, de är så söta (iallafall om ni frågar mig) så ni måste helt enkelt få se två bilder till!
Leo är två månader yngre än Fabian, men det syns minsann inte på storleken just nu då Leo vuxit ikapp, eller till och med vuxit om Fabian.
Goingar!
Efter sångstunden traskade vi hem till oss för lunch, fika och mer häng. Trevligt värre!
Och som om det inte räckte med en utomordentligt bra förmiddag, så var eftermiddagen minst lika bra den med. Efter hämtning av glad unge på förskolan traskade vi upp till lekplatsen i solskenet i sällskap av en av Benjamins förskolekompisar med mamma och lillebror. Fabian fick sitta i sandlådan för första gången, spexigt värre!
Och en stund senare kom min syster och Vincent dit och mötte upp oss. Benjamin sprang med ett glädjetut mot sin kusin och gav honom en bamsekram. Underbart att se att de gillar varandra så.
Mosters älskling, söt som socker!
Och kvällen, ja den var helt enkelt perfekt den med. Två barn på väldigt bra humör och en glad mamma på det. Det låter som att jag haft en "rosafluffig" onsdag med andra ord, och det gillar vi!
8 månader
Lilla hjärtegryn, nu är du åtta månader gammal. Trots att du varit relativt ointresserad av mat den senaste månaden så växer du precis som du ska. För en vecka sedan var du 69,5 cm lång och vägde 9615 gram. Och äntligen har din mamma och pappa lyckats förstå att du inte är särskilt förtjust i bebisgröt och barnmatsburkar. Du vill ha riktig mat och när du får små bitar istället för mosad mat äter du som en liten häst. Pasta, potatis, korv, fisk, blodpudding och olika sorters grönsaker har du fått smaka än så länge och allt äts med glädje!
De senaste två veckorna har definitivt inte varit de bästa veckorna i ditt liv. Du som vanligtvis är en liten solstråle har varit gnällig, ledsen och svårflirtad. Ingenting verkar roa dig speciellt mycket just nu och humöret svänger verkligen. Om det är en tand som är på väg eller någon fas du är inne i har vi ingen aning om, men vad det än är så önskar vi att det snart är överspelat så du kan få vara glad igen.
Du går gärna omkring i gåstolen i vardagsrummet och river ner allt som kommer i din väg. Som en liten ångvält far du fram, till din storebrors förtret. Du vill ju så gärna se vad han håller på med för spännande, och inte kan du förstå att han inte tycker om att du kraschar rakt in i hans legobyggen eller bilköer.
Att krypa har du inte lärt dig, men du verkar allt vara på väg. Du böjer dig från sittande till krypställning, men får inte riktigt med dig båda benen. Däremot förflyttar du dig litegrann ändå. Genom att rotera runt i en cirkel kommer du iväg en bit, både sittandes och liggandes på mage.
Du älskar sång och musik, allra helst i sällskap av ett riktigt instrument, och skiner upp som en sol när vi sjunger på en låt du känner igen. Sångstunden på kyrkans öppna förskola är veckans höjdpunkt! Du säger mamma och pappa och har precis lärt dig att vinka.
Söta, goa unge, vad vi älskar dig!
Puss, mamma.
En ledsen böna.
Imorgon blir Fabian åtta månader och det var således dags för mamman att ta det obligatoriska månadsfotografiet. Inte helt lätt dock, när den lilla bönan (visste ni att Fabian betyder böna, så sött, hihi!) ständigt ser ut på detta viset:
Ja, detta humöret är han alltså på, vår lilla sol. Och har varit till och från i ungefär en vecka nu. Om det är tänder på gång, en utvecklingfas han går igenom eller något helt annat har vi förstås ingen aning om. Men vi känner inte igen honom alls.
Min lilla skatt, mamma skulle göra vad som helst för att du skulle få slippa vara ledsen.
Äntligen matglädje!
När Fabbelabbe fick sina första smakportioner var han lyckligare än lyckligast. Men i takt med att månaderna har gått har hans matglädje minskat. Gröt och puré är inte vidare intressant och man får liksom truga i honom maten. Sånt gillar jag inte! Mat för mig ska vara gott och ätas med glädje.
Men nu så.. Äntligen har vi fått höra lite "mmmm" vid matbordet igen. Minstingen har fått prova riktig mat både igår och idag. Makaroner med korv och potatis med torsk. Smarrigt värre att få plocka matbitar själv och stoppa i munnen.
Håll tummarna för att det håller i sig och inte bara är nyhetens behag. En matglad bebis gör måltiderna så mycket mysigare!
Onsdag igen.
Och dags för sångstund förstås!
Lattjo tyckte Fabian, precis som vanligt.
De båda gossarna verkade dock överens om att en sjal framför ansiktet inte var någon höjdare. Skulle detta vara kul liksom? Näe, där gick änna sångstunds-damen för långt! ;)
Onsdag.
Onsdag idag och dags för mitt och Fabians nya nöje: sångstund och lek på kyrkans öppna förskola. Vi gick förra onsdagen med och tänkte nu göra det till en mysig liten vana. Som lillebror får man mest hänga med på ett hörn till ställen där storebror kan roa sig. Så något som bara är för Fabian känns bra att komma igång med, nu när han är så pass stor att han börjat uppskatta det.
Att säga att Fabian gillar sångstunden vore en ordentlig underdrift. Han älskar den! Så fort tjejen som håller i sångstunden placerar sig i ringen med sin stora trumma blir han helt vild. Spänner kroppen och viftar med armarna som en galning, så spännande!!!
Liksom förra veckan somnade han som en stock efteråt. Denna gången hann vi dock hem först, sist slocknade han sittandes i vagnen med ett smörgåsrån i mungipan. Men idag sov han gott i sängen, helt utslagen. Och jag min elaking blev tvungen att väcka honom när det var dags att hämta Benjamin.
7 månader
Älskade lilla barn, nu har du hunnit bli sju månader gammal (i skrivande stund sju månader och sex dagar!).
Det är en fröjd att få dela dagarna med dig, du glada lilla bebis. Du är så nöjd och go att mamma ibland måste nypa sig i armen, är det verkligen möjligt att trivas så med livet som du gör? Du sitter på din lilla rumpa, som en ljuvligt söt liten Buddha, och leker med dina leksaker. Länge, länge kan du roa dig själv. Igår satt du över en timme på golvet och grejade med en korg fylld med saker. Och så fort någon tittar åt ditt håll skiner du upp som en liten sol och skrattar högt. Eller räcker ut din lilla tunga och ger ifrån dig ett pruttande ljud för att sedan med spänning vänta på att vi ska göra likadant.
Att krypa är ännu´inget du gett dig på även om du trivs med att ligga på mage och leka. Du roterar istället runt i en cirkel för att få tag på spännande saker runt omkring dig. Och är det något du inte får tag på så snurrar du glatt vidare. Eller ropar ilsket, för att någon i din närhet ska komma farandes för att hjälpa till. Så visst har du humör du också, men bara när det verkligen behövs!
Du är en social liten kille som älskar att träffa folk. När huset är fullt trivs du som allra bäst för då finns där alltid någon att gosa eller busa med. Att Benjamins förskola är en väldigt spännande plats har du redan hunnit lära dig.
Mat äter du precis som för en månad sedan, gröt morgon och kväll och barnmatsburk till lunch. Du är inte direkt överförtjust i gröt och puréer även om du äter helt okej. Små bitar av smörgås, kex, banan eller annat är däremot spännande och du har nu lärt dig att själv plocka upp dem från bordet och stoppa dem i din lilla mun. Du sover just nu hela nätterna utan minsta pip. Du lägger dig runt sex och vaknar vid fem-sex för en flaska ersättning, för att sedan helst somna om och sova till sjutiden. Om nu inte din morgonpigga bror väcker dig före dess förstås!
Du lyssnar noga och koncentrerat på oss när vi pratar med dig och har nästan fått kläm på åt vilket håll du ska titta åt när vi frågar "Var är lampan?". Och slutligen, det bästa av allt, du har lärt dig att säga "mamma" :)
Puss på dig, lilla prins!
Dagens bild.
Kolla in min lilla gubbe. Hihi!
Bästa pappan!
Fabian är en social och glad kille, som älskar alla runt omkring sig och tycks trivas i vilken famn han än hamnar.
Men just nu ligger pappa på topp ett. Han följer honom med blicken så fort han kommer in i rummet, flinar som en tok åt honom och kan inte få nog av pappa-gos!
Vilken tur att han har världens gosigaste pappa som mer än gärna gosar med sina killar..
Hej du sköna djupsömn!
Fabian sussar numera gott om nätterna. Eller just nu ska jag säga kanske. Man ska aldrig ropa hej när det gäller barn och sömn, det har jag fått lära mig.
Hur som helst gick han ju från att vakna varannan timme för mat till att äta bara en gång om nätterna, på bara drygt två veckor.
Och gissa om det kändes skönt när han sov hela natten igår? Och inatt med! Så härligt att få återuppleva djupsömn igen. Hur jag känner mig? Tröttare än någonsin, haha! Som om jag sovit aaaaalldeles för länge :)
6 månader
Gosiga, glada, lilla Fabian, idag blir du sex månader. Ett halvår!
Du dricker sedan cirka två veckor tillbaka din mjölkfria ersättning med god aptit. Detta ihop med att mamman din också slutat med mjölkprodukter gör att du sover mycket bättre om nätterna. Du vaknar fortfarande på natten för att äta, men de tre senaste nätterna har du nöjt dig med att fylla på magen en gång - vilken förändring mot att amma varannan timma dygnet runt! På kvällen får du en flaska ersättning och slocknar sedan (vanligtvis) som en stock utan minsta lilla pip. Amningen bestämde sig din mamma för att sluta med helt och hållet i förrgår.
Förutom ersättningen äter du tre mål mat om dagen: grötfrukost, lunch och gröt eller puré till kvällsmat. Och så en eller annan majskrok eller smörgåsbit däremellan, mums! Du är väldigt nyfiken på att smaka på all mat även om du inte alltid är helt lätt att få i ett helt mål. Men rund och go är du ändå, så nog får du i dig det du behöver.
Du är så nöjd och lättsam fortfarande, för att inte säga ännu nöjdare sedan vi fått ordning på det här med din mjölkfria kost. Du kan sitta länge, länge för dig själv och leka med dina leksaker. Och helst vill du göra just det, sitta upp. På golvet, i din matstol, eller i vår säng. Allra helst med en korg leksaker framför dig, så du kan välja och vraka bäst du vill. Att ligga på mage är mysigt det med, gärna om du får spana på en lekande storebror under tiden, men att krypa är än så länge inget du försöker dig på.
För en vecka sedan fick din mormor och morfar äran att vara de första att passa dig över natten. Det gick strålande det med förstås!
Puss på dig, min söta, söta unge!
/Mamma
Mina små troll..
I förmiddags knäppte jag ett par bilder på min lilla solstråle, som fyller sex månader imorgon. När han satt där på sängen, iklädd bara blöja och med mina favorit-påslakan som bakgrund, så insåg jag att Benjamins sexmånadersfoton ser likadana ut. Samma säng, samma lakan, bara blöjan - men ett annat sovrum och en annan gosse förstås! Så idag får ni se dem båda två. Mina fantastiska små söner, sex månader gamla.
Syskonlika är de ju definitivt. Men vem som är vem syns på ögonfärg (Fabians har börjat bli mellerade med brunt i mitten precis som mina, medan Benjamin har Daniels blå), hårmängd (Benjamin hade ganska långt och mycket hår redan då han föddes, även om det runt sex månaders ålder var lite glest på sina ställen. Fabian börjar få lite tätare mellan hårstråna, hihi, men de är ljusa och korta så de syns inget vidare!) och färgen på väggen förstås. Saknar färgen i vårt gamla sovrum! Tjocka och glada är de båda två dessutom, gullungar!
Kram!
Syskonkärlek!
Bröllopsfest nummer tre!
Imon är det dags för bröllopsfest igen, den tredje för i år. Fast den första utan barn för min del. Fabian ska sova ensam hos mormor och morfar för allra första gången. Spännande! Ja, Benjamin ska dit också förstås. Men han har ju vanan inne ;)
Håll tummarna för att det går bra!
Som en unken blöt gammal hund
Igår fick vi en leverans hem med mjölkfri ersättning till vår lilla ärta. Så ikväll har jag serverat honom hans allra första fylld med hans nya smakkompis. Har hört rykten om att dessa ersättningar smakar förfärligt, så jag blandade lika mängd ersättning med bröstmjölk i flaskan. Borde väl göra susen?!
Det luktade för att citera Daniel "som en unken blöt gammal hund" om blandningen och tycktes smaka precis så också. Fabian slurpade i sig 30 ml i rena förskräckelsen och sedan började han grimasera och lät vätskan sippra ut längs med de runda små kinderna. Stackars lilla barn! Han fick amma istället förstås och imorgon provar vi att "lura" honom med lite vaniljsocker i flaskan.
Förutom ersättningspremiär så tampas han med att de första små tänderna ska kika fram. Hela tandraden i nederkäken ser uppsvälld ut och jag skulle inte bli förvånad om där kikar fram en tre, fyra tänder på samma gång. Eller också är tänderna inte alls på väg, men det hör ju till en av oss småbarnsföräldrars märkliga hobby att gissa på elaka gaddar i munnen så fort ungen blir lite kinkigare än vanligt. Den som lever få se helt enkelt!
Och imorgon ska lillprinsen vaccineras. Det blir en riktig humörhöjare det också! Sa jag att det inte var Fabians favoritvecka i livet det här? :) Nåväl, han har haft gungpremiär idag åtminstone.. Det var spexigt minsann och slog både ersättning, tänder och vaccin med hästlängder!
Kram på er!
