Lycka!
Jag har praktik i en F-2:a nu i två o en halv vecka, på en supermysig skola. Allra första gången i skolan för mig, har bara varit i förskolan förut. Jag trivs verkligen hur bra som helst, både i förskolan o skolan - tänk att det är så underbart att arbeta med barn! Av allt jag ger får jag minst dubbelt så mycket tillbaka, de är så himla härliga. Hur många arbetsplatser finns det annars där man blir överöst med komplimanger och kramar, och ständigt kan känna att man gör något värdefullt? Det är verkligen en härlig känsla.. Precis innan jag gick hem idag ropade en flicka efter mig; "Johanna, du är bäst!" :)
De säger förstås en hel massa galna saker också, små roliga kommentarer som ger en ett gott skratt. Idag fick jag vara med fritidspedagogen som hade hand om sexåringarnas verksamhet, och fick bland annat vara med på Röris - ett gympapass för barn, ungefär som Friskis & Svettis. När passet var slut, och alla (inklusive mig och pedagogen) pustade ut var det en av flickorna som tittade länge på sin fröken, som är 50+ någonting, och sa: "Är du egentligen inte för gammal för det här?" :)
Senare när jag kom hem rotade jag bland mitt "pedagogiska material" (som är en slarvig samling av massa nyttiga saker jag samlat på mig under utbildningen), och hittade av en slump ett utdrag från en barnintervju jag gjorde förra terminen. Jag hade intervjuat en snart fyraårig flicka, och sedan låtit henne lyssna en stund på intervjun som jag spelat in på band. Hon såg väldigt allvarsam ut, och när jag frågade henne om hon tyckte att hon lät konstig på bandet tittade hon förvånat på mig. "Hör du att det är du som pratar på bandet?", frågade jag. "Nej, fast jag hör att det är en flicka som säger samma saker som jag gjorde".
Alla sådana kommentarer borde man spara, i en vacker minnesbok, och plocka fram när jobbet känns trist och tungt. Tänk vilken skatt man skulle bära på! Jag har helt enkelt valt ett yrke som kommer att passa mig utmärkt, det känns som en fröjd att få arbeta med alla dessa små varelser jag kommer att få möta!
De säger förstås en hel massa galna saker också, små roliga kommentarer som ger en ett gott skratt. Idag fick jag vara med fritidspedagogen som hade hand om sexåringarnas verksamhet, och fick bland annat vara med på Röris - ett gympapass för barn, ungefär som Friskis & Svettis. När passet var slut, och alla (inklusive mig och pedagogen) pustade ut var det en av flickorna som tittade länge på sin fröken, som är 50+ någonting, och sa: "Är du egentligen inte för gammal för det här?" :)
Senare när jag kom hem rotade jag bland mitt "pedagogiska material" (som är en slarvig samling av massa nyttiga saker jag samlat på mig under utbildningen), och hittade av en slump ett utdrag från en barnintervju jag gjorde förra terminen. Jag hade intervjuat en snart fyraårig flicka, och sedan låtit henne lyssna en stund på intervjun som jag spelat in på band. Hon såg väldigt allvarsam ut, och när jag frågade henne om hon tyckte att hon lät konstig på bandet tittade hon förvånat på mig. "Hör du att det är du som pratar på bandet?", frågade jag. "Nej, fast jag hör att det är en flicka som säger samma saker som jag gjorde".
Alla sådana kommentarer borde man spara, i en vacker minnesbok, och plocka fram när jobbet känns trist och tungt. Tänk vilken skatt man skulle bära på! Jag har helt enkelt valt ett yrke som kommer att passa mig utmärkt, det känns som en fröjd att få arbeta med alla dessa små varelser jag kommer att få möta!
Kommentarer
Trackback
