Dagens diskussion.

Hört vid mellanmålet idag:

Vuxen: Januari, februari, mars.. och... vad kommer sen?
Barn: Jag vet! Jupiter!
Annat barn: Egypten?! Det är ju där jag har varit!

Bästa jobbet!


Segaste bloggen.

Här händer det inte mycket. Knappt ett inlägg i veckan och inget spännande alls. Jag har ingen energi över helt enkelt. Den här sjukstugan vi haft suger musten ur mig, jag orkar ingenting! Nu är vi, peppar peppar, något så när friska allihop, förutom att barnen åkt på en ny omgång förkylning. Mina små stackare!
 
Vi har iallafall haft två bra helger på raken här, pigga och glada allihop så vi kunnat fylla dagarna med roligheter. Ja, förutom att vi ställde in en utflykt till vännerna på Styrsö i söndags, eftersom vi hade förkylningar både här och där. Och nu har vi fått fyra nätter på raken med god sömn, så efterlängtat eftersom Fabian sovit jätteoroligt med flera uppvakningar per natt under i stort sett hela året (ja, jag veeeet att man inte bör nämna att barnen sover gott, då ser de till att göra precis tvärtom natten därpå, men jag kunde inte låta bli!). Jag hoppas vi snart ligger plus på sömnkontot igen alltså ;)
 
I övrigt rullar vardagen på. Jag stortrivs med att jobba tre dagar i veckan och önskar jag kunde göra så för resten av livet, hihi. Och vi har en ettåring här hemma, det kan jag knappt fatta! Ett ettårsinlägg kommer så småningom, men det har liksom inte blivit klart... Så länge bjuder jag på bild på min lillprins, tagen för nästan precis ett år sedan. Tänk, att han var så liten!
 

Första "gubben".

Benjamin har aldrig riktigt sett nåt nöje i att rita. Visst händer det att han kladdar lite på nåt papper (eller på tapeten i sitt rum!) eller målar i sina målarböcker. Men det där med att försöka sig på att måla något med syfte att det ska föreställa något har han inte förstått vitsen med. Klippa och klistra däremot gör han för glatta livet!

Idag fick han dock plötsligt för sig att han skulle rita en gubbe. "Först gör jag ett huvud!" sa han och ritade en rund ring på pappret. "Armar ska den ha och ögon!" fortsatte han, och hejades ivrigt på av mig. Till sist fick den en mun och två ben.

Och i samma sekund som jag (med en liten glädjetår i ögat) utbrast: "Ååå, vilken fin! Din första gubbe!" så ritade ungen över hela den vackra skapelsen med tjocka bruna tuschpenne-streck...

Det var den första gubben det!

Men han var inte svårövertalad till att rita en ny till mamma. En alldeles underbar (näst) första gubbe! Min lilla Skrutt!



En BRA helg!

Åh, har haft en alldeles fantastisk helg. Äntligen! Friska allihop, så när som på en öroninflammation med tillhörande penicillinkur för Fabian. Ja, det var alltså inte halsfluss igen utan öroninflammation, stackarn! Men pigg och glad har han varit ändå och vi andra likaså. Så skönt!

I fredags lånade mina föräldrar barnen över natten. Jag och Daniel fick lite välbehövlig tid på egen hand, en shoppingrunda och en middag på stan. Och sedan sova ostört en hel natt och vakna precis när vi ville. Lyx! :)

Igår kom mina svärföräldrar hit och firade Fabian. Och sedan for jag ut till Styrsö och tjejmys med Hanna och Sofia.

Imorse åkte vi äntligen mot Floda för ett efterlängtat besök hos våra vänner som är nyblivna husägare där. Fika, huskoll, lek för pojkarna och slutligen lunch. Efter hemfärd och middagssovning åkte jag och Benjamin till Hisingen en sväng. Fyndade ytterkläder till barnen och lekte på en lekplats med min syster och Vincent i det hemska vädret.

En händelserik, bacillfri helg - precis i min smak! Håll en tumme eller två för att det dröjer ett tag innan virus och hemskheter letar sig tillbaka till oss igen.

Kram!


Historien utan slut.

Idag var en jobbig dag igen för min lilla Böna. Ingen matlust alls och lite gnällig emellanåt. Och så full fart med bus i blick däremellan.

Somnade gott ikväll och vaknade efter två timmar och kräktes. Igen.

Det kan väl bara inte vara maginfluensa? Då kräks man ju stup i kvarten och får inte behålla nån mat alls..

Halsfluss igen, misstänker vi nu. Precis samma symtom som sist. Hoppas VC tar emot honom imon för en koll. Det måste de göra! Min lilla skatt...




Jag vill känna livet i mig!

Var det inte Madicken som sa så? Som sökte lite spänning och äventyr i tillvaron.
 
Har känt mig precis sån idag. Önskat att jag fick känna livet i mig, men som istället ägnat dagen åt att sura. Dessa mängder av baciller och virus som tagit ett grepp om oss - jag blir verkligen galen. Och så trött på det!
 
För en vecka sen kände jag mig tokrisig. Pallrade mig till jobbet i måndags och fick under dagen höra att min syster och min bror som vi träffat under förra helgen åkt på magsjuka. Har sedan varit hemma resten av veckan, med värk i kroppen, en helt obeskrivlig trötthet och konstant illamående. Som om jag legat däckad i magsjuka i två dygn, fast det egentligen aldrig brutit ut. Märkligt!
 
Och när vi äntligen kände oss något sånär på benen igen och planerade för en kalastrevlig helg med både besök av vänner och firande av ettåring. Ja, då vaknar vi såklart av att vår lilla Böna kräks, natten till i lördags. Sedan var han pigg och glad hela dagen och åt som han skulle, inga mer kräkningar. Tills inatt då det kom igen, plus ytterligare en gång mitt på dagen idag. Han har god aptit och är inte dålig i övrigt, är det maginfluensa, eller vad ska man tro?
 
Så det blev en söndag utan kalasgäster idag. Så tråkigt, jag som älskar att träffa folk - att känna livet i mig! :)
 
Denna mamman har därför varit en hemskt tråkig mamma. Jag menar, efter att ha spenderat i stort sett varje helg här hemma, bara vi, lite småkrassliga men ändå pigga, då tappar man ärligt talat tillslut motivation, lust och fantasi till att roa två små godingar (på ett sätt som åtminstone litegrann roar mamman och pappan också vill säga..). Vi tog oss ut på en tur i pulkabacken iallafall, där vi lyckligtvis mötte Benjamins förskolebästis Wilma med mamma och pappa.
 
Efter en timmes pulkaåkning, en kopp varm choklad och en timme för mig själv i sovrummet med Sex and the City 2 på dvd så kände jag mig äntligen på lite bättre humör. Avslutade dagen med att bada med båda mina små och äta en god taco-middag. Imorgon väntar jobb för mig och min rastlösa själ. Det blir nog bra för oss alla fyra, att jag får komma iväg och göra lite nytta istället för att bara gnälla ;)
 
Bjuder på bild på världens vackraste systerson, som vi firade förra lördagen.
 
 
Han är inte sur, även om det kan se ut så. Han har bara lärt sig hur man ser sur ut, på skoj. Sekunden senare bjöd han på världens smile igen. Älskade unge!

Glass är gott!

...eller?
 
 
 
 
Fabian fick smaka jordgubbsglass på sin ettårsdag. Havreglass från Oatly, som inte smakade så tokigt faktiskt tyckte jag. Vad ettåringen tyckte ser ni säkert på bilderna, kallt och läskigt verkade betyget bli :)
 
 
 

Ett år.

Min vackra lilla unge. Ett år gammal!

Morgonen bjöd på paketöppning och ett litet tårtljus i leverpastej-smörgåsen.

Och så sångstund i kyrkan med pappa efter det.

När storebror var hämtad från förskolan fikade vi med glass och kanelbullar. Premiär för två goda ting alltså. Glass verkade vara det märkligaste den lilla bönan någonsin smakat. Han rynkade på sin lilla nos och tackade bestämt nej till mer. En hel kanelbulle däremot, mumsade han glatt i sig.

Till middag slappade (lyxade) vi till det med korv och bröd. Korv är nämligen en av de bästa grejer livet har att bjuda på, enligt Fabian. Idag fick han dessutom en hel korv att hålla i handen. Vilken grej! :)

Han fick en fin ettårsdag med andra ord, trots en hemskt seg och krasslig mamma. Jag har värk i hela kroppen, illamående och är sååå trött. Och så lite halsont och värk i öronen på det. Nice! Vart hemma från jobbet idag och samma blir det imon.

Kram på er!


För ett år sedan..

..gick jag och la mig, med en känsla av att de där förvärkarna jag dragits med drygt en vecka hade utvecklats till något mer.

Och visst var det så! Några timmar senare vaknade jag, av en ordentlig värk. Fram på förmiddagen kom han, vår älskade prins. Tänk, att det gått ett helt år sedan dess!

Imorgon har jag varit tvåbarnsmamma i ett år alltså. Vilken grej!


Kan vi snabbspola fram till en bacillfri vår?

Går det, tro?

Ärligt talat. Dessa baciller. Blir så trött!

Kände mig lite risig igår. Däckade kvart i nio bredvid Fabian (som var vaken längre än nånsin efter sen middagssovning) och sov tack och lov ostört ända till fyra då en liten treåring trippade in i sovrummet och kröp upp bredvid mig. Sedan sov vi vidare fram till sex då grabbarna tyckte att det var dags att starta dagen. Daniel var på "grabbkväll" igår och sov borta inatt.

Och förmiddagen? Den har vi ägnat åt att snyta oss, nysa och hosta, Fabian och jag. Känner mig som ett ruttet päron, men Fabian är pigg och glad - än så länge.

I eftermiddag väntade vi kalasgäster i form av farmorn, farfarn och gammelmormorn Berit, men det bokades av. Nu längtar jag efter att Daniel ska komma hem så jag kan krypa i säng en stund...

Hoppas ni mår bättre än vi?!

Kram



RSS 2.0