Johannas blogg

Å, jag blir galen på att jag är så otroligt slarvig! Jag fattar inte hur jag någonsin ska kunna ta hand om någon annan när jag inte ens kan sköta mig själv :) Jag har ingen ordning alls på mina saker, det är nästan så jag skäms ibland!

För det första; var sjutton är laddaren till min kamera? Den kan ju inte bara gått upp i rök - eller?

För det andra: när vi började med vårt grupparbete så hade jag tappat bort mitt USB-minne (som från allra första början förresten var Daniels, men tillochmed han betraktade det nog som mitt eftersom jag hela tiden lagt beslag på det). Jag tyckte att jag därför kunde låna Daniels alldeles nya minne, bara jag var försiktig och såg till att jag fick med mig det hem från skolan igen.. I en dag fick jag göra det, sen hade Daniel köpt ett nytt till mig eftersom han inte litade på att jag inte skulle slarva bort hans - vilket förtroende han har för mig, eller hur? :) Han tyckte att jag skulle sätta det i min nyckelknippa så det var lättare att hålla reda på, men det tyckte jag inte alls att jag behövde. Vilken människa skulle tappa bort två minnen liksom? Men, nu var det så att när jag kom hem förra torsdagen så låg inte minnet kvar i väskan - hjälp, jag måste ha blivit bestulen! Vad är det för fräck människa som stjäl USB-minnen bara sådär? Idag gick jag till receptionen och frågade en långsam och oförstående man (är alla som jobbar på bibliotek såna?) om de möjligtvis hade hittat mitt lilla minne.

Långsamma mannen: "Ett USB-minne? Det ska jag kolla. Vilket märke är det på det?"
(Märke? Inte vet väl jag, det är ett minne, ingen bil) "Du, det vet jag tyvärr inte, men det är blått och silvrigt, och jag tappade det i ett av grupprummen i slutet på förra veckan."
Långsamma mannen: "Jaha, och vilket datum var det isåfall?"
Jag: "Datum? Ingen aning, i torsdags var det iallafall, det vet jag."
Långsamma mannen försvinner till ett annat rum, kommer tillbaka med mitt minne stadigt hållandes i handen, som om jag tänkte knycka det ifrån honom. (Hallå, det är faktiskt mitt minne, inte ditt!)
Jag: "Åh, va skönt, där är det ju!"
Långsamma mannen: "Fast på lappen står det att någon hade tappat det den 24:e, det var på fredagen och inte torsdagen, så jag vet inte riktigt.."
Jag: "Ja, precis. Jag tappade ju det på eftermiddagen på torsdagen, så det är väl inte så konstigt. Det var väl då de hittade det.."
Långsamma mannen: "Jaha, du tänker så. (Ja, så tänker jag hörrudu långsamma man!) Att det hittade det på fredagen då.. Jaha, så kanske det kunde vara.." Motvilligt överlämnar han minnet till mig, precis som om jag vore en tjuv som nästlat mig in i deras fina bibliotek med enda syftet att stjäla andra människors fina saker.

För det tredje: I förrgår åkte jag till min praktikplats för att ge dem ett ex. av vår uppsats. Med mig i väskan hade jag ett intyg de skulle skriva på, för att jag ska få godkänt på kursen. Men icke! När jag kom fram insåg jag att plastfickan med de viktiga papprena inte låg i väskan, utan bredvid skrivaren i biblioteket i skolan. Idag låg de kvar där och väntade på mig :)

För det fjärde (och sista för denna gången): Jag slarvade inte bara bort de viktiga papprena i onsdags när vi var på bibblan. När vi skulle gå hem insåg jag att min mobil var borta, och att jag inte sett den på flera timmar. PANIK! Tänk om någon hunnit ringa sjutton samtal till sin moster i Uganda innan jag upptäckt det. Fy, vad dyrt det skulle blivit! Men jag hade visst "bara" glömt den i ett av grupprummen vi suttit i tidigare, och där låg den snällt och väntade på mig bredvid tagentbordet som tur var!

Det är dags att fröken Slarvmaja tar sig i kragen tror jag bestämt..

Trevlig helg på er, kram!