Föräldrautbildning, del 2.

Inte var väl kvällens happening något att vara pirrig över. Jag hade inte så värst mycket tjockare rumpa än någon annan, och ingen verkade tycka att Daniel såg ut som en nazist. Åtminstone sa de inte det högt.

Kursledaren var en söt och trevlig barnmorskestudent, som liknade min svägerska Lisa nästan på pricken. Vi fick se en förlossningsfilm, och den som ville hade då kursledarens fulla tillåtelse att lämna rummet. Alla satt kvar. (Det var väl för väl det kan man tycka, bebisen skall ju ut på något sätt, det är väl inte läge att förneka?)

Filmen lärde oss att förlossningar kan vara ganska trevliga historier, fast långdragna och smärtsamma förstås. Jag fällde en liten tår när bebisarna på filmen äntligen kom ut (det var mörkt i rummet, så jag är nästan säker på att ingen märkte det), och försökte låta bli att fnittra när barnmorskan kallade bebisen för en liten mullgris. Jo, det är sant. Två gånger sa hon det: "Åh, en sån liten mullgris. En liten mullgris blev det!"

Mullgris? Det ska minsann ingen kalla min skrutt för. Då åker hon på en propp. Eller just det, man får inte slå barnmorskan. Det är absolut förbjudet. Hur ont man än har, och hur dum hon än verkar. Det fick vi också lära oss.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0