Johannas blogg

Idag damp det ner en "Vi Föräldrar"-tidning i mitt brevinkast. Jag har nämligen en mycket märklig hobby som går ut på att haka på så många billiga prenumerations-erbjudanden som möjligt.

"Åh, två nummer för bara 49 pix, och man får en DVD-skiva på köpet, vilken lyx!" tänker jag, och kryssar raskt som ögat i rutan med texten "Ja, tack!". Daniel blir lika irriterad varenda gång. Han påstår nämligen att jag aaaaldrig kommer ihåg att säga upp mina prenumerationer. Och jag erkänner, det kan ha hänt någon gång. Typ nio gånger av tio.

Hur som helst. I tidningen fanns ett reportage där man fick följa en nybliven familj under deras första månad. När deras bebis var fyra veckor gammal påstod de sig ha lyckats skapa lite rutiner under dygnet. Vad då för slags rutiner undrar jag? Vår bebis har nämligen inga rutiner alls. Ena dagen är hans världens solstråle, och nästa dag är han bara nöjd så länge han får ligga med näsan i min armhålla (samtidigt som jag buffar honom i rumpan förstås!). Ena dagen skriker han ingenting, och nästa dag har han sådant magknip att grannarna överväger att flytta. Ena dagen bajsar han sjutton gånger och nästa bara två.

Den enda rutin som hållt i sig sedan dag ett är att han är hungrig varannan timma. Minst. Ibland gör det att jag känner mig något låst, men för det allra mesta är det väldigt mysigt. Det finns dessutom två grymma fördelar med att amma. Det ena är att man (åtminstone jag) rasar i vikt, och slipper se ut som en svullen gravid köttbulle trots att man faktiskt redan klämt ut sitt barn. Det andra är att man har rätt att köra med bebisens pappa hur mycket man vill. "Daaaaniel, jag är törstig/Kan du ge mig fjärrkontrollen?/Börjar inte du också bli hungrig på lunch?" Ungefär så.

Idag är vår underbara bebis sju veckor! Tiden går sjukt fort - även om man inte har en enda futtig rutin att glänsa med.