En milstolpe.
I förmiddags hade vi stämt träff med min syster och Vincent. Vi provade på en ny spexig lekplats vid Backaplan (ombyte förnöjer, även för en mamma!) men fick vända hem mot dem istället. Det blåste så kraftigt att Fabian inte ens kunde gå rakt, haha!
Och så till det som kom att kallas en milstolpe i våra liv. Våra tre galningar till ungar brukar kunna ställa till med fullkomligt kaos inom loppet av två minuter. Det går typ inte att ha dem samtidigt i möblerade rum. Tre viljestarka barn, med energi som räcker och blir över för en hel förskolegrupp. Idag däremot lekte de lugnt och fint med varandra, hela tiden vi var där. Ingen grät och ingen slogs.
Evelina och jag satt helt förvånade i köket och sörplade kaffe under tiden. Eller nej förresten, vi stod upp i köket med kaffekopparna i näven, på helspänn och redo att rycka in som medlare i kommande konflikter. Men ändå, det var trevligt. Och omväxlande ;)
Bilden är från i vintras. Älskade ungar!
