Det där med vänskap.
En av de största utmaningarna när man jobbar med yngre barn är inte helt oväntat att få dem att hålla sams. I en barngrupp ska knappt tjugo barns viljor samsas på liten yta och mycket konflikter blir det. Vi jobbar ständigt på att hjälpa barnen att hantera sina konflikter på ett bra sätt, och ältar, ältar, ältar det där med att vara en bra kompis.
Idag fann jag två små kompisar gallskrikandes på gården. När jag närmat mig bölade den ena: "Han sloooog mig!"
"Fast han slog mig först!" försvarade sig den andre.
"Oj oj oj, aldrig slå varandra!" tröstade jag. "Glömde ni bort hur man är goa kompisar mot varandra?"
"Man kan ju kramas!" föreslog ett av de andra barnen runt omkring, varpå pojkarna kramade om varandra.
"Och så ska man inte ta varandras saker!" kom den ena gossen på.
"Nej, just det!" höll jag med. "Men om man blir jättearg på sin kompis då? Vad ska man göra då?" undrade jag.
Efter knappt två sekunders betänketid svarade den ena pojken (som om det vore världens mest självklara sak): "Ja, DÅ slåss man!"
:)
Det är så underbart att jobba med barn. Kommentarerna kan man leva på länge... Hoppas allt är bra. Kram kram
