Johannas blogg

Det är knappast en hemlighet att Daniel är den "hönsigaste" föräldern av oss två. Men häromdagen vete sjutton om han inte överträffade sig själv!

Benjamin fick en liten gose-hund av Daniels moster i julklapp. Den senaste veckan har han börjat inse att den både är skojig att leka med (det vill säga; att äta på), och mysig att gosa med. I fredags när han skulle sova, bad jag Daniel hämta den lilla vovven, och han började genast burra in sin lilla näsa i den mjuka pälsen. En stund senare frågar Daniel var jag gjorde av hunden.

"Jag gav den till Benjamin såklart..."
"Jaha? ... Ska du inte ta ifrån honom den nu då, nu när han ska sova?" frågade han försiktigt.
"Varför då?!"
"Jomen ... så att han inte ... ja... så att han inte får den över ansiktet eller nåt sånt, det kanske inte är så bra att han har den i sängen?"
"Daniel, det är ett gosedjur. Den är gjord för att små barn ska gosa med den när de ska sova!"

Mig veterligen är sängen den plats där gosedjuren tillbringar den största delen av sitt liv. Oftast i sällskap av en liten knodd. Men jag har kanske fel?! :)



Lillprinsen myser i bilen med sin lilla vovve.