Johannas blogg

Lagom till 7-månadersdagen började det klia i munnen på Skrutten. I helgen hade första tanden spruckit fram ordentligt, ett litet, litet risgryn!

"Den första tanden är den som är värst!" hade mamman hört rykten om. "Den brukar göra väldigt ont, men sen brukar de andra liksom bara titta fram, utan så värst mycket gnäll och gråt.."

Men oj, så skönt då! Nu har vi alltså klarat oss igenom tand-krånglet! Det var ju inte så farligt, tänkte jag muntert.
Jo, men visst! Så går det säkert till. Igår verkade det som att tand nummer två började ge sig till känna, och det vete tusan om den inte verkar vara besvärligare än den första! Jag nattade om en ledsen lillprins tre gånger igår kväll, han vaknade inatt och låg och filurade i sängen en lång stund till sin mammas och pappas förvåning, och idag har han varit kinkigare än på länge. Mammas lilla Skrutt! Det är inte lätt att bli en stor kille inte!