Härliga fredag!
Ibland går veckorna så galet fort - plötsligt är det bara fredag, innan man hinner märka det :)
Idag har Skrutten varit barnvakt för första gången i sitt lilla liv. Eller ja, det var väl mest jag som vaktade barn, Skrutten hängde liksom bara med. Vi hade en heldag hemma hos två goingar, som jag brukade ha hand om en hel del innan min egna lilla juvel kom till världen. Lilla E, var bara sju månader när vi började umgås hon och jag, så jag har liksom alltid varit "hennes Johanna". Nu har hon hunnit fylla tre, och har lite svårt att koppla att jag faktiskt är en mamma också.
"Det är ju jag som är mamma till Benjamin" försökte jag förklara idag.
"Näää", sa hon, ganska tveksam. "Du är ju Johanna!"
Jag tror att hon helst hade velat behålla mig för sig själv ;) Hur som helst, så gick det alldeles strålande att agera tre barns-mamma (även om jag tror att jag väntar ett par år med att förverkliga det på riktigt!). Lilla E tyckte att det var hur spännande som helst att mata Skrutten med gröt, och hjälpa till att byta blöjor.
Benjamin var dock inte på något solskenshumör dagen till ära. När det var dags för en middagslur gnällde han ordentligt! Jag vyssjade och sjung, och frågade slutligen lilla E om hon tyckte att vi skulle slänga ut honom i trädgården?! Blicken hon gav mig var verkligen oslagbar, FÅR man göra så med en liten skrikig bebis?! Men nej, då blir han nog ännu mer ledsen, resonerade hon klokt.
Fem gnälliga minuter senare hade hon dock uppenbarligen tröttnat, och sa till mig på skarpen att "Näe, nu slänger vi faktiskt ut han i trädgården!"
Det kan hända att hon menade större allvar med hotet än vad jag gjorde ;)
Ljuvliga lilla bebis, för mamma får du gnälla hur mycket du vill!
Idag har Skrutten varit barnvakt för första gången i sitt lilla liv. Eller ja, det var väl mest jag som vaktade barn, Skrutten hängde liksom bara med. Vi hade en heldag hemma hos två goingar, som jag brukade ha hand om en hel del innan min egna lilla juvel kom till världen. Lilla E, var bara sju månader när vi började umgås hon och jag, så jag har liksom alltid varit "hennes Johanna". Nu har hon hunnit fylla tre, och har lite svårt att koppla att jag faktiskt är en mamma också.
"Det är ju jag som är mamma till Benjamin" försökte jag förklara idag.
"Näää", sa hon, ganska tveksam. "Du är ju Johanna!"
Jag tror att hon helst hade velat behålla mig för sig själv ;) Hur som helst, så gick det alldeles strålande att agera tre barns-mamma (även om jag tror att jag väntar ett par år med att förverkliga det på riktigt!). Lilla E tyckte att det var hur spännande som helst att mata Skrutten med gröt, och hjälpa till att byta blöjor.
Benjamin var dock inte på något solskenshumör dagen till ära. När det var dags för en middagslur gnällde han ordentligt! Jag vyssjade och sjung, och frågade slutligen lilla E om hon tyckte att vi skulle slänga ut honom i trädgården?! Blicken hon gav mig var verkligen oslagbar, FÅR man göra så med en liten skrikig bebis?! Men nej, då blir han nog ännu mer ledsen, resonerade hon klokt.
Fem gnälliga minuter senare hade hon dock uppenbarligen tröttnat, och sa till mig på skarpen att "Näe, nu slänger vi faktiskt ut han i trädgården!"
Det kan hända att hon menade större allvar med hotet än vad jag gjorde ;)
Ljuvliga lilla bebis, för mamma får du gnälla hur mycket du vill!
Kommentarer
Trackback
