Lite stressigt...

...men mysigt ändå! Så skulle man kanske kunna sammanfatta min första hemmadag med Skrutten utan Daniel.

Ja, nu är det ju inte så att jag och Skrutten aldrig tidigare varit för oss själva. Vi pyser iväg på små utflykter nästan dagligen. Men det är liksom skillnad på att vara själv med ansvaret över en goding medans man traskar omkring på stan eller myser i soffan hemma hos en vän, mot att manövrera bebisen alldeles själv hemma hela långa dagen - samtidigt som man gärna vill duscha och fixa lunch. Konstigt nog.

Nåväl, det skedde inga större missöden. (Jag hann tillochmed diska medans Benjamin lattjade på sin filt på golvet, och kände mig mäkta stolt över det!) Däremot blev Skrutten rackarns otålig vid ett par tillfällen. Saker och ting går liksom lite fortare när man är fyra armar som hjälps åt. När vi skulle ut på en förmiddagspromenad tillexempel, då tog det ju säkert fyra minuter längre att komma iväg än vad det brukar göra. Och det var minsann fyra långa minuter för en liten gosse som var sugen på att sova i en rullande barnvagn. Hans mamma blev så stressad att hon tappade sin halsduk i en halv-geggig snö-hög (det finns knappast något mer stressande än en gallskrikande bebis, prova själva får ni se!!!) Hittills har dock ingen människa dött av att ha lite blöt snö i nacken, vad jag vet iallafall, så vi traskade vidare!

När det var dags för mamman att äta lunch var Skrutten inte heller så sugen på att samarbeta. Han skulle prompt äta han också! Jag blev än en gång ruskigt svettig över hans gallskrikande, och tokstressade fram min mat samtidigt som jag försökte lungna bebisen som panik-skrek av hunger på golvet. "Såja, såja, mamma ska bara ta fram majsen som ligger här i en påse i kylskåpet.."



Som hans mamma trodde låg i en påse i kylskåpet. Daniel hade visst (fortfarande av okänd anedning) bestämt sig för att det var käckare att linda in majs-resterna i en pyttig bit med plastfolie istället för att lägga dem i en påse.

Att min halsduk blev blöt har jag väl bara mig själv att skylla. Men missöde nr. 2, majs över hela köket, ja det vete sjutton om inte det var Daniels fel.

Hur som helst, vi klarade oss helskinnade igenom dagen, och jag känner mig nu övertygad om att vi kommer klara oss alldeles galant även om Daniel börjar jobba igen. Fast vi kommer längta efter honom förstås!



Han ser väl rätt så välskapt ut va, även efter en dag i mammans våld, eller vad tycker ni?!

Kommentarer
Postat av: carro

Han är sötast!

2010-03-13 @ 13:29:07
Postat av: franni

aaaahhhh man vill ata upp honom....

2010-03-13 @ 16:23:47
Postat av: Lollo

Han ser fullständigt normal ut efter en hel dag med bara dig:)

Kram från mig!

2010-03-13 @ 19:24:08
Postat av: Cecilia

Du gör det så bra så, Johanna :).. och du är inte ensam med alla missöden med mat på golvet ;). Han ser så nöjd ut och OTROLIGT söt, lilla gossen. Kramar!

2010-03-14 @ 11:30:30
Postat av: Eva-Lena

Låter som en vanlig dag i en mammas värld. Han är likasöt och glad för det. Kram

2010-03-14 @ 16:24:18
URL: http://Evalena.Wordpress.com
Postat av: Lavsund

han är ju för söt! saknar er! jag får komma och hälsa på dig när min tenta period är över! kram

2010-03-14 @ 19:41:20
Postat av: evelina

åh, lilla tjockisen <3

2010-03-16 @ 11:34:01
URL: http://hihater.devote.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0