Johannas blogg

Benjamin är just nu i en helt ljuvlig ålder. Han är så lycklig över att kunna krypa, och är glad och nöjd för det mesta. Det vill säga, så länge han får som han själv vill. Från att ha varit mamma till ett litet hjälplöst knytte, som enbart behövde mat, kärlek och sömn, så har jag plötsligt förvandlats till en mamma till en liten vilde!

Herregud, ungen är precis överallt! Han petar på allt han kommer åt, och rycker i allt som går att rycka i. Han stoppar allt i munnen, och kämpar för att resa sig så fort han får chansen. Och efter flänger jag som en dåre, hjälper och stöttar när det behövs. Hejar på med den glada rösten när han lyckas med något svårt, och säger nej med den stränga rösten när han gör något han inte får.

Datorn är ett favoritställe, och sladdar likaså. Och oj, så arg han blir när han inte får som han vill! Hur får man plats med så mycket vilja, i en sån liten kropp? När han lyfts bort från förbjudna ställen (larm-knappen inne på öppna förskolans toalett blev gårdagens värsta exempel!) så kastar han sig vilt omkring och skriker tills han blir alldeles röd i ansiktet. Och fem sekunder senare, så är han min lilla glada nyfikna unge igen - på väg till nästa förbjudna ställe.

Så den som inbillar sig att en mamma-"ledig" ligger på soffan och käkar praliner - välkommen hem till mig och min vilde på ett studiebesök! ;)



Världens goaste unge, gnager på mammas favorit-halsband!