Johannas blogg

Vi hade en gnällig och hängig liten Fabian hemma imorse, som bestämt ville gå och lägga sig och sova middag redan klockan nio.

Efter han sovit en stund vaknade han och gallskrek, men var liksom inte riktigt vid medvetande. Somnade om och vaknade upp likadant igen, flera gånger om.

Vaknade sedan som en sol och ville käka lunch. Åt ett par tuggor och började gallskrika. När jag tog upp honom i famnen somnade han på stört mot min axel och sov i någon minut, ville sedan ner på golvet och leka. Sedan upprepades samma sak, flera gånger om - ett gallskrik, upp i famnen för tröst och somnade i mina armar.

Kände mig inte så tuff där efter en stund, ensam hemma med båda barnen. Cirka åtta gånger under en timme hände detta, sen packade jag in båda ungarna i bilen och styrde mot östra. Bilen var redan packad eftersom
vi skulle till Gråbo och övernatta, för Daniel är iväg på Metal Town. Min pappa och bror kunde lyckligtvis möta upp oss vid Östra och ta med sig Benjamin hem i förväg.

Jag kände mig plötsligt som lugnet själv, omgiven av kunnig personal. Fabian däremot skrek som en galning så fort doktorn närmade sig. Eftersom han var feberfri och inte visade några tecken på infektion, gissade läkaren på magsmärtor och skickade oss till röntgen. Förstoppning konstaterades det, så efter en isglass, en powernap en omgång lavemang och ett blöjbyte fick vi packa ihop oss och åka hem. Fabian blev så lycklig att han fnissade hela vägen mot bilen.

Så nu sover ungen gott och jag tänker göra detsamma. Imorgon hoppas vi att magen kommer igång ordentligt. Mitt lilla hjärtegryn!