Hektisk vardag!
Mina veckor bara susar förbi just nu. Jag jobbar extra två kvällar i veckan nu, och det gör mig galet trött - och stressad! Jag hinner inte med något alls av det jag brukar, det känns som allt jag gör är att plugga, gå på föreläsningar, jobba o sova. Och utöver det ska jag vara barnvakt åt två små skruttar hela helgen. Allt detta är förstås mitt "eget val", men inte hade jag väl kunnat tro att det skulle ta så mycket av min tid! 7 veckor kvar, sen återgår jag till min vanliga vardagslunk, där allt jag behöver bli stressad över är kluriga tentor - och det är faktiskt tillräckligt mycket har jag insett nu! :)
Jag har ju inte ens visat mitt lilla kort för v. 4. Det är färdigt och fotat, ska försöka lägga in det i datorn senare idag så får ni se.. Nu ska jag ägna mig åt en bok om barn och skriftspråket! Kram på er, ha en trevlig helg!
Jag har ju inte ens visat mitt lilla kort för v. 4. Det är färdigt och fotat, ska försöka lägga in det i datorn senare idag så får ni se.. Nu ska jag ägna mig åt en bok om barn och skriftspråket! Kram på er, ha en trevlig helg!
"Bara jag" v. 3
Här kommer kortet för vecka 3 i projektet "Bara jag". Ni kan läsa mer om detta i mitt föregående inlägg. Ett av Myamias ord var "kan". Jag hade först bestämt mig för ett annat, men när jag kom hem efter min opponering i skolan i torsdags så var det solklart - jag kan faktiskt, och det blev därför veckans ord för mig! 
Jag gillar verkligen detta lilla formatet. En utmaning med så lite yta, men det går snabbt när man väl kommer igång! På baksidan har jag skrivit: "Tänk, om ett år har jag gått igenom en hel utbildning och är färdig lärare! Jag skulle må så mycket bättre utan all prestationsångest och höga krav jag ställer... Jag måste börja lita till min egen förmåga - jag KAN så mycket mer än jag tror!"
Jag har gjort ett kort för vecka 1 också, med ordet "nystart", men jag har inte fått till nåt bra foto på det ännu. Mitt ord för denna vecka blir "tillsammans", kika in senare i veckan så ska ni få se.
Kram, Johanna.
"Bara jag", v. 2
Som jag skrev i ett tidigare inlägg har jag bestämt mig för att haka på Myamias projekt "Bara jag". Tanken är att scrappa ett litet kort i veckan, i ett helt år - med utgångspunkt i ett ord varje vecka. Vill ni läsa mer om vad hon skriver om detta projekt så kan ni göra det här. Jag gillar hennes idé om att det blir som en dagbok för 2009 - händelser, tankar och känslor som speglar mitt liv just nu! Häng på ni också! Alla som har ett behov av att skapa och uttrycka sina känslor kan vara med :)
Jag kommer förmodligen att scrappa utifrån Myamias ord vissa veckor, och ibland mina egna, lite beroende på vad jag känner för. Jag gjorde mina första tre kort i slutet på förra veckan, för att komma ikapp. Här är kortet för v. 2:
Just det, jag scrappar alltså med en kortlek som bas. 52 kort och 52 veckor - det kan ju knappast bli bättre :) Baksidorna kommer jag fylla med mycket text - de tankar som kommer till mig när jag skapar kortet, och därför blir där inte så mycket dekorerat. Så jag tror att jag nöjer mig med att visa framsidan. Bak på detta kort har jag skrivit: "Det är helt otroligt vad man kan längta efter lite sol & värme... Så fort julen är över, och det nya året börjar vill jag att våren ska komma snabbt! En evighetslång väntan och längtan..."
Kika in hos Myamia, där finns länkar till de andra som också skapar utifrån detta projekt.
Kram på er!
Jag kommer förmodligen att scrappa utifrån Myamias ord vissa veckor, och ibland mina egna, lite beroende på vad jag känner för. Jag gjorde mina första tre kort i slutet på förra veckan, för att komma ikapp. Här är kortet för v. 2:
Just det, jag scrappar alltså med en kortlek som bas. 52 kort och 52 veckor - det kan ju knappast bli bättre :) Baksidorna kommer jag fylla med mycket text - de tankar som kommer till mig när jag skapar kortet, och därför blir där inte så mycket dekorerat. Så jag tror att jag nöjer mig med att visa framsidan. Bak på detta kort har jag skrivit: "Det är helt otroligt vad man kan längta efter lite sol & värme... Så fort julen är över, och det nya året börjar vill jag att våren ska komma snabbt! En evighetslång väntan och längtan..."
Kika in hos Myamia, där finns länkar till de andra som också skapar utifrån detta projekt.
Kram på er!
Blogg-design
Just det, är det någon som kan tala om för mig hur man gör en egen header (heter det så?) till bloggen? Jag var inte nöjd med hur bloggen såg ut förut, eftersom jag inte lyckades ändra typsnittet i mina inlägg. Texten blev ju fruktansvärt liten, inte läsvänlig alls. Det verkar inte som att man kan ställa in typsnittet själv om man väljer en befintlig stilmall på bloggen. Men, jag känner mig ganska nöjd med denna, åtminstonde för ett tag - men bara om jag lyckas få bort/byta ut bilderna längst upp. Detta är knappast en modeblogg, hihi.
Hjälp mottages gärna!
Hjälp mottages gärna!
Syster Sofia!
Igår kväll var jag på examensfirande hos min vän Sofia, som just blivit färdig sjuksköterska. Jag kan knappast tänka mig en mer passande person för yrket - lyckliga är alla de patienter som kommer tas om hand av denna underbara människa! Vi tjejer kunde förstås inte låta bli att ge henne ett kit med utklädningskläder så att hon kan vara sjuksköterska även hemma :) Hon såg lagom nervös ut när hon öppnade paketet med etiketten "Om Mikael (hennes sambo) behöver bli omplåstrad av syster Sofia..."
Och visst blev hon galet snygg i spetsförkläde, peruk och diadem - en klockren sjuksköterska, eller hur? :)
Jag var, som vanligt, ute i sista minuten med att göra ett gratulations-kort till henne. På scrappiz hittade jag ett urgulligt kort gjort utav "Rimna" - och var förstås tvungen att göra ett nästan likadant! Vill ni se hennes fina kort finns det här. Därför kan jag ju inte riktigt ta åt mig äran av kortet - men det är jag som har klippt och klistrat iallafall, haha!
Den lilla sjuksköterskan är ritad av Karin Mannerstål, jag tycker den är hur söt som helst!
Ikväll scrappar jag för fullt här hemma. Tänkte hoppa på Myamias utmaning "Bara jag". Kika in hos henne om ni vill se vad det går ut på, jag tänkte lägga ut mina första alster imorgon om jag hinner.
Kram på er!
Och visst blev hon galet snygg i spetsförkläde, peruk och diadem - en klockren sjuksköterska, eller hur? :)
Jag var, som vanligt, ute i sista minuten med att göra ett gratulations-kort till henne. På scrappiz hittade jag ett urgulligt kort gjort utav "Rimna" - och var förstås tvungen att göra ett nästan likadant! Vill ni se hennes fina kort finns det här. Därför kan jag ju inte riktigt ta åt mig äran av kortet - men det är jag som har klippt och klistrat iallafall, haha!
Den lilla sjuksköterskan är ritad av Karin Mannerstål, jag tycker den är hur söt som helst!
Ikväll scrappar jag för fullt här hemma. Tänkte hoppa på Myamias utmaning "Bara jag". Kika in hos henne om ni vill se vad det går ut på, jag tänkte lägga ut mina första alster imorgon om jag hinner.
Kram på er!
Barnpassning, del 2.
I förrgår skrev jag min första dag på nya jobbet - barnpassning i samband med en föräldrakurs. Igår var det dags igen, men på ett nytt ställe, med nya barn. Såhär i efterhand kan det första tillfället sammanfattas som en mjukstart, jag är fortfarande helt utmattad efter gårdagen. Kvinnan som anställde oss från början, sa att det troligtvis inte skulle komma några barn under tre år, något som jag och den andra Johanna förstås utgått ifrån när vi planerat träffarna. På torsdagsträffarna har vi tillgång till en hel fritidsavdelning, med plats för pyssel och sånt vid några bord, och ett stort rörelserum där jag såg framför mig vilka roliga saker vi skulle kunna göra med barnen - rytmik, hinderbanor och lekar, ja i stort sett precis vad som helst! Det var förstås innan jag träffat barngruppen vi skulle jobba med.
De två första föräldraparen som kom hade med sig varsin pojke i tre-årsåldern, och varsin bebis på sex respektive nio månader. Min första tanke var självklart att föräldrarna skulle ta med sig de små knattarna på kursen, men icke! Det var visst mitt och Johannas uppdrag - i fritidslokaler som innehöll allt annat än skötbord, barnstolar och bebisleksaker.
Sedan kom ett gäng lite större tjejer, mellan fyra och sju år, som i stort sett skötte sig själva, och ytterligare en treåring samt en ettåring. En av bebisarna hade sin gå-stol med sig, som han nöjt rullade omkring på inne i rörelserummet. Den andra kröp själv omkring på golvet, och var så lycklig över att få suga på diverse leksaker (som med all säkerhet inte blivit tvättade på de senaste åren), och gnaga på svettiga gymnastikmadrasser. Bredvid småkillarna skuttade tjejerna runt med rock-ringar och bollar - fasligt nära bebisarnas ömtåliga huvuden. Behöver jag säga att jag var genomsvettig, och så nervös att hjärtat satt i halsgropen på mig?
Men, som om det inte var nog med dessa tretton helt okända, och i mina ögon alldeles för små barn, kommer Johanna hysteriskt skrattande in i rummet och säger att det tydligen ingår i vårt uppdrag att amma också. En mamma hade nämligen just lämnat sin tre-månaders bebis hos henne i köket, utan att vare sig tala om vad den hette eller om det var en pojke eller flicka. Sa jag att det var i två timmar föräldrarna skulle vara borta, och inte tio minuter? Ärligt talat, är det verkligen okej att lämna sin lilla guldklimp till två helt främmande människor, även om man sitter i ett klassrum på våningen ovanför? Jag är förundrad, och fortfarande i chock-tillstånd.
Vi fick snällt glömma allt vad organiserade aktviteter heter (min flano-räknesaga kändes något överskattad, och fick ligga kvar i väskan) och istället ägna oss åt att byta bajsblöjor och se till så att ingen mosade de små knattarna i sina livliga lekar. En liten, men något kaotisk, sångsamling med fruktstund fick vi åtminstonde till, och det får vi väl känna oss nöjda med - haha. En av papporna berättade att han smugit ner och kikat på oss genom ett fönster, och sa att: "Ni såg ut att ha det så mysigt i ringen på golvet, när ni satt och sjung!" Det var väl en himla tur att han kom just då, och inte när barnen kastade pusselbitar på golvet eller sprang runt i rummet och tjoade som yra hönor. Kaos är det enda som kan sammanfatta gårdagens barnpassning. Nej, skämt å sido så gick det över förväntan bra - men vi hade att göra, det kan jag lova! Jag hoppas inte det blir lika svettigt nästa gång!
Kram,
från en utmattad Johanna :)
Liten uppdatering:
Jag blev galet nervös på spårvagnen förut, över att någon av mammorna o papporna från kursen skulle råka hitta min blogg, och läsa detta inlägget. Jag kände att jag behövde uppdatera lite, så det inte misstolkas :) Föräldrarna var supertrevliga, och det var förstås urmysigt att få gulla med deras småttingar i ett par timmar. Jag är bara förundrad över att de vågade anförtro dem till oss! Problemet är ju inte heller deras, eftersom de fått ett OK från kursledarna att så små barn var välkomna. Vi hade dock inte fått den infon - och blev därför såklart ganska förvånade :) Jag kan ju inte påstå att jag känner mig helt hemma på att hantera såna ömtåliga små troll, så vi hade behövt vara fler än två vuxna om det skulle kännas tryggt. Men, att knatten på tre månader var på tok för liten för att lämnas bort står jag fast vid, men det är ju min personliga åsikt.
De två första föräldraparen som kom hade med sig varsin pojke i tre-årsåldern, och varsin bebis på sex respektive nio månader. Min första tanke var självklart att föräldrarna skulle ta med sig de små knattarna på kursen, men icke! Det var visst mitt och Johannas uppdrag - i fritidslokaler som innehöll allt annat än skötbord, barnstolar och bebisleksaker.
Sedan kom ett gäng lite större tjejer, mellan fyra och sju år, som i stort sett skötte sig själva, och ytterligare en treåring samt en ettåring. En av bebisarna hade sin gå-stol med sig, som han nöjt rullade omkring på inne i rörelserummet. Den andra kröp själv omkring på golvet, och var så lycklig över att få suga på diverse leksaker (som med all säkerhet inte blivit tvättade på de senaste åren), och gnaga på svettiga gymnastikmadrasser. Bredvid småkillarna skuttade tjejerna runt med rock-ringar och bollar - fasligt nära bebisarnas ömtåliga huvuden. Behöver jag säga att jag var genomsvettig, och så nervös att hjärtat satt i halsgropen på mig?
Men, som om det inte var nog med dessa tretton helt okända, och i mina ögon alldeles för små barn, kommer Johanna hysteriskt skrattande in i rummet och säger att det tydligen ingår i vårt uppdrag att amma också. En mamma hade nämligen just lämnat sin tre-månaders bebis hos henne i köket, utan att vare sig tala om vad den hette eller om det var en pojke eller flicka. Sa jag att det var i två timmar föräldrarna skulle vara borta, och inte tio minuter? Ärligt talat, är det verkligen okej att lämna sin lilla guldklimp till två helt främmande människor, även om man sitter i ett klassrum på våningen ovanför? Jag är förundrad, och fortfarande i chock-tillstånd.
Vi fick snällt glömma allt vad organiserade aktviteter heter (min flano-räknesaga kändes något överskattad, och fick ligga kvar i väskan) och istället ägna oss åt att byta bajsblöjor och se till så att ingen mosade de små knattarna i sina livliga lekar. En liten, men något kaotisk, sångsamling med fruktstund fick vi åtminstonde till, och det får vi väl känna oss nöjda med - haha. En av papporna berättade att han smugit ner och kikat på oss genom ett fönster, och sa att: "Ni såg ut att ha det så mysigt i ringen på golvet, när ni satt och sjung!" Det var väl en himla tur att han kom just då, och inte när barnen kastade pusselbitar på golvet eller sprang runt i rummet och tjoade som yra hönor. Kaos är det enda som kan sammanfatta gårdagens barnpassning. Nej, skämt å sido så gick det över förväntan bra - men vi hade att göra, det kan jag lova! Jag hoppas inte det blir lika svettigt nästa gång!
Kram,
från en utmattad Johanna :)
Liten uppdatering:
Jag blev galet nervös på spårvagnen förut, över att någon av mammorna o papporna från kursen skulle råka hitta min blogg, och läsa detta inlägget. Jag kände att jag behövde uppdatera lite, så det inte misstolkas :) Föräldrarna var supertrevliga, och det var förstås urmysigt att få gulla med deras småttingar i ett par timmar. Jag är bara förundrad över att de vågade anförtro dem till oss! Problemet är ju inte heller deras, eftersom de fått ett OK från kursledarna att så små barn var välkomna. Vi hade dock inte fått den infon - och blev därför såklart ganska förvånade :) Jag kan ju inte påstå att jag känner mig helt hemma på att hantera såna ömtåliga små troll, så vi hade behövt vara fler än två vuxna om det skulle kännas tryggt. Men, att knatten på tre månader var på tok för liten för att lämnas bort står jag fast vid, men det är ju min personliga åsikt.
Tänk, jag är ganska bra ändå!
Jag erkänner. Jag har aldelles för lite tillit till min egen förmåga. Jag måste våga tro på mig själv lite mer, och vara stolt över det jag presterar. För jag är faktiskt ganska bra ändå! :)
Vi har precis haft opponering på hemtentan, det gick över förväntan bra - trots att jag var så nervös och missnöjd över mitt eget arbete. Nu känner jag mig bara stolt, och tänker ägna hela dagen åt det. Jag är duktig, så det så! :)
Efter en opponering är ju tanken att man ska rätta till de saker som kan förbättras innan det skickas in för slutgiltig bedömning. Tänk, jag var faktiskt den enda i gruppen som läraren inte tyckte var tvungen att ändra på något! Jag fick massa bra respons från mina kurskamrater, och två pytte, pyttesmå grejer från läraren, som jag kunde ändra på om jag ville.
"Johanna, det är färdigt ditt arbete, något framtungt (lång inledning och beskrivning, inte lika lång analys och diskussion), men det faller inte om du skickar in det som det är!"
Jag är bra! (Och ja, detta var ett riktigt ego-inlägg, men det är min blogg - och då får det lov att vara så. Faktiskt!)
Vi har precis haft opponering på hemtentan, det gick över förväntan bra - trots att jag var så nervös och missnöjd över mitt eget arbete. Nu känner jag mig bara stolt, och tänker ägna hela dagen åt det. Jag är duktig, så det så! :)
Efter en opponering är ju tanken att man ska rätta till de saker som kan förbättras innan det skickas in för slutgiltig bedömning. Tänk, jag var faktiskt den enda i gruppen som läraren inte tyckte var tvungen att ändra på något! Jag fick massa bra respons från mina kurskamrater, och två pytte, pyttesmå grejer från läraren, som jag kunde ändra på om jag ville.
"Johanna, det är färdigt ditt arbete, något framtungt (lång inledning och beskrivning, inte lika lång analys och diskussion), men det faller inte om du skickar in det som det är!"
Jag är bra! (Och ja, detta var ett riktigt ego-inlägg, men det är min blogg - och då får det lov att vara så. Faktiskt!)
Tröttis..
Jag är helt galet utmattad efter dagens alla påfrestningar! :) Först gestaltande redovisning i skolan, jag är visst inte van vid att ägna hela dagarna där efter ett långt juluppehåll, men bra gick det iallafall. Nu ikväll var det första gången för mig, och den andra Johanna, på vårt uppdrag med föräldrautbildningen. Sex små goa barn var allt vi fick ta hand om, men i väldigt varierande åldrar! Blir svårt att planera aktiviteter som passar dem alla, men det löser sig nog efter några gånger. En liten knodd var heeelt hysteriskt ledsen i minst en en kvart. Inte blev det bättre av att han visste att mammsen och pappsen satt i rummet bredvid och hörde på. Han var helt tröstlös, tills en av kursledarna kom ut och tog över. Snabbt och lätt tröstade hon honom - med en trygghet som varken jag eller Johanna lyckades förmedla. Skönt! Sen satt han en låååång stund i mitt knä och mumsade på en kaka (det är tillåtet att muta barn vars föräldrar går på kurs med socker, hihi), och sa tillslut. "Den va god den kakan. Nu är jag inte lessen längre." Plutten.
En jättegullig mamma på kursen, som har ett barn på min praktikplats, berättade att hon på bästa sätt försökt förklara för barnen vad det var för slags kurs hon skulle gå på. Svårt att förklara såklart, jag kan knappt förklara på ett bra sätt för vuxna! Hon hade fått till något i stil med att hon skulle få lära sig att inte bli så arg på sina barn, och vad hon kunde göra om barnen inte gjorde som hon sa. Från sin sjuåring fick hon till svar: "Jaha, då förstår jag mamma. Så dom barnen som inte har en arg mamma som du, de behöver inte gå dit." :) Sötunge. Och hon som har en så otroligt gó och glad mamma, hon skulle bara veta!
Nu ska jag krypa i säng, imorgon har vi opponering på hemtentan, sen är kursen äntligen över!
Kram.
En jättegullig mamma på kursen, som har ett barn på min praktikplats, berättade att hon på bästa sätt försökt förklara för barnen vad det var för slags kurs hon skulle gå på. Svårt att förklara såklart, jag kan knappt förklara på ett bra sätt för vuxna! Hon hade fått till något i stil med att hon skulle få lära sig att inte bli så arg på sina barn, och vad hon kunde göra om barnen inte gjorde som hon sa. Från sin sjuåring fick hon till svar: "Jaha, då förstår jag mamma. Så dom barnen som inte har en arg mamma som du, de behöver inte gå dit." :) Sötunge. Och hon som har en så otroligt gó och glad mamma, hon skulle bara veta!
Nu ska jag krypa i säng, imorgon har vi opponering på hemtentan, sen är kursen äntligen över!
Kram.
bye bye jultomtar...
...åtminstonde för denna gången. Nu är våran lilla julgran och alla tomtarna (med det äckliga lilla barnet i spetsen) förpassade ner till det mörka källarförrådet igen. Ganska skönt tycker jag, nu ska det köpas nya gardiner och fixas här hemma. Jag tar ett djupt andetag och hoppas att våren kommer snart, snart, snart - detta är inte min favorittid på året.
Det händer mycket nu i veckan, imorgon börjar jag på ett nytt spännande jobb! Det anordnas en föräldrakurs här i området. för föräldrar till barn i förskolorna och skolorna - frivilligt förstås, och jag och en tjej i min klass skall ta hand om barnen till de som deltar i kursen. Tio gånger kommer det vara, med två olika grupper, och det ska bli så himla roligt! Allra första gången som jag har hand om en barngrupp alldeles på egen hand - där vi kan planera precis vad vi vill. En utmaning! Ikväll ska jag pyssla små namnskyltar till mig, och den andra Johanna :) Barnen ska få göra egna imorgon.
Annars längtar jag mest ihjäl mig till söndag, jag o Daniel ska till Varbergs kurort över natten. Min julklapp från honom, han är för söt. Det ska bli galet skönt och avkopplande, bara vi två!
Kram på er!
Det händer mycket nu i veckan, imorgon börjar jag på ett nytt spännande jobb! Det anordnas en föräldrakurs här i området. för föräldrar till barn i förskolorna och skolorna - frivilligt förstås, och jag och en tjej i min klass skall ta hand om barnen till de som deltar i kursen. Tio gånger kommer det vara, med två olika grupper, och det ska bli så himla roligt! Allra första gången som jag har hand om en barngrupp alldeles på egen hand - där vi kan planera precis vad vi vill. En utmaning! Ikväll ska jag pyssla små namnskyltar till mig, och den andra Johanna :) Barnen ska få göra egna imorgon.
Annars längtar jag mest ihjäl mig till söndag, jag o Daniel ska till Varbergs kurort över natten. Min julklapp från honom, han är för söt. Det ska bli galet skönt och avkopplande, bara vi två!
Kram på er!
Snabbscrappat!
Jag är visst inne i en kreativ period just nu - vissa saker blir ganska bra, andra lite sämre :) Så allt får ni inte se här.. I ett nytt nr av en scrap-tidning var det någon som tipsat om ett sätt att snabbt scrappa foton man har liggandes. Ett mönstrat papper, lite akrylfärg som bakgrund, och så ett eller flera foton - KLART! Jag har länge haft en hög med foton jag velat scrappa som jag betat av allt eftersom. Nu var det bara gamla foton från en utekväll i högen, från 2007 dessutom, jag är verkligen ingen snabb-scrappare, haha! Jag gjorde ett försök med just de korten - så nu är högen alldeles tom, skönt!
Känsliga läsare får ursäkta grimaser och annat tokigt - det var visst så vi betedde oss för två år sedan :)
Tips nr. 2 om man vill scrappa snabbt, och inte låta en LO bli liggandes i flera dagar som jag brukar, är att lifta någon annans LO. (För er som inte är scrap-tokiga innebär det att man inspireras av någon annas layout - titeln, upplägget, färgen på papprena eller annat och gör något liknande. Jag har lite olika bloggar jag brukar kika i för att få inspiration (mamma, säg inte det till pappa - det är ju slöseri med tid enligt honom! hihi), och här har jag liftat en LO av Myamia.
Om ni vill se hur hennes LO ser ut, så finns den längst ner i detta inlägg. För övrigt var det denna LO:ns titel och text som jag klurade på härom dagen. För er som tycker det är svårt att läsa så små kråkfötter så står det såhär:
"Det är något MAGISKT över nyårsafton! Årets sista kväll som tillbringas tillsammans med nära & kära, med många förväntningar på det nya året. Här är vi två, på nyår -08 - med en önskan om ett SPÄNNANDE 2009!"
Ursäkta den ooootroligt dåliga kvalitén på bilderna, layouterna är mycket snyggare i verkligheten förstås. Jag behöver en ny kamera - visst gör jag? :)
Kram, och trevlig helg!
Känsliga läsare får ursäkta grimaser och annat tokigt - det var visst så vi betedde oss för två år sedan :)
Tips nr. 2 om man vill scrappa snabbt, och inte låta en LO bli liggandes i flera dagar som jag brukar, är att lifta någon annans LO. (För er som inte är scrap-tokiga innebär det att man inspireras av någon annas layout - titeln, upplägget, färgen på papprena eller annat och gör något liknande. Jag har lite olika bloggar jag brukar kika i för att få inspiration (mamma, säg inte det till pappa - det är ju slöseri med tid enligt honom! hihi), och här har jag liftat en LO av Myamia.
Om ni vill se hur hennes LO ser ut, så finns den längst ner i detta inlägg. För övrigt var det denna LO:ns titel och text som jag klurade på härom dagen. För er som tycker det är svårt att läsa så små kråkfötter så står det såhär:
"Det är något MAGISKT över nyårsafton! Årets sista kväll som tillbringas tillsammans med nära & kära, med många förväntningar på det nya året. Här är vi två, på nyår -08 - med en önskan om ett SPÄNNANDE 2009!"
Ursäkta den ooootroligt dåliga kvalitén på bilderna, layouterna är mycket snyggare i verkligheten förstås. Jag behöver en ny kamera - visst gör jag? :)
Kram, och trevlig helg!
"Kan du inte tänka dig att jobba som dagisfröken istället..?"
För ett tag frågade en mamma till ett av barnen på min praktikplats, vad det var jag egentligen utbildade mig till.
"Jag läser till förskollärare, eller lärare för tidigare åldrar heter det numera på utbildningen. Jag kommer att bli behörig för förskola och upp till andra klass. Det är ju därför jag är på Fjärilen (som avdelningen heter) och gör min praktik."
Mamman: "Jaha, men skulle du inte kunna tänka dig att jobba med något sånt istället då?"
Jag: "Vaddå?"
Mamman: "Ja, men .. på dagis. Som dom som jobbar där, kan du inte bli det istället?"
Jag: "Eh, jo ... Det är ju det jag ska göra sen.. Det är det jag utbildar mig för."
Mamman tittar frågande på mig.
Jag: "Alltså .. förskola är detsamma som dagis..."
Mamman: "Eh, jaha ... okej... "
Ärligt talat, jag tänker inte tvinga någon annan att kalla det för förskola om de inte vill - men är det verkligen så mycket begärt att folk ska förstå att förskola och dagis är olika namn på samma verksamhet? Föräldrar till barn som faktiskt går i förskolan borde väl åtminstonde ha snappat upp det, eller?
Det finns många som tycker att man inte får säga dagis längre. För mig får man kalla det dagis eller precis vad fasen man vill, så länge man är medveten om att pedagogerna där gör ett minst lika viktigt jobb som de som pedagogerna skolan. Att arbeta i förskolan innebär så mycket mer än att torka snoriga barn om näsan och se till att de inte slår ihjäl varandra. Faktiskt!
"Jag läser till förskollärare, eller lärare för tidigare åldrar heter det numera på utbildningen. Jag kommer att bli behörig för förskola och upp till andra klass. Det är ju därför jag är på Fjärilen (som avdelningen heter) och gör min praktik."
Mamman: "Jaha, men skulle du inte kunna tänka dig att jobba med något sånt istället då?"
Jag: "Vaddå?"
Mamman: "Ja, men .. på dagis. Som dom som jobbar där, kan du inte bli det istället?"
Jag: "Eh, jo ... Det är ju det jag ska göra sen.. Det är det jag utbildar mig för."
Mamman tittar frågande på mig.
Jag: "Alltså .. förskola är detsamma som dagis..."
Mamman: "Eh, jaha ... okej... "
Ärligt talat, jag tänker inte tvinga någon annan att kalla det för förskola om de inte vill - men är det verkligen så mycket begärt att folk ska förstå att förskola och dagis är olika namn på samma verksamhet? Föräldrar till barn som faktiskt går i förskolan borde väl åtminstonde ha snappat upp det, eller?
Det finns många som tycker att man inte får säga dagis längre. För mig får man kalla det dagis eller precis vad fasen man vill, så länge man är medveten om att pedagogerna där gör ett minst lika viktigt jobb som de som pedagogerna skolan. Att arbeta i förskolan innebär så mycket mer än att torka snoriga barn om näsan och se till att de inte slår ihjäl varandra. Faktiskt!
Ett litet spar-tips..
För er som inte har sett det, så kan man framkalla hundra bilder - helt GRATIS!!! på www.fujidirekt.se/gratis. (Gäller till den 28 januari, om jag inte minns fel..) Om ni inte redan har ett konto där så fixa ett på direkten! De har ofta kampanjer där man får framkalla gratis bilder, bara porto man betalar för. Jag beställt därifrån flera gånger, och tycker att kvalitén på bilderna blir bra!
Just nu funderar jag på om jag inte ska köpa mig en ny digitalkamera, jag tror att man kan få en ganska bra för 1500 pix, eller kanske några hundralappar till. Jag vill ju egentligen så gärna ha en systemkamera, och därför hade jag inte tänkt köpa någon vanlig digitalkamera.. Men det har jag inte råd med just nu, och dessutom har jag inte tillräckligt mycket tid för att lära mig ordentligt! Den kamera jag har nu är faktiskt pinsamt dålig. Utomhus är den helt ok - åtminstone räcker den för mig. Men, så fort man vill ta bilder inomhus eller i dunkelt ljus så blir bilderna en katastrof! Om ni vet någon bra digitalkamera som inte är alltför dyr, så får ni gärna lämna ett litet tips :)
Kram på er.
Och så ett litet skojigt samtal..
Hihi, jag kom just på att jag bara måste berätta om dagens största skratt. Jag pratade med en av mina killkompisar på telefon idag (inga namn nämnda), som precis har gjort slut med sin tjej. Han har det väldigt eländigt förstås, och det var självklart inte det som var det roliga med samtalet. Nu, två veckor efter att de gjort slut, har han fått för sig att han vill ha henne tillbaka. Han ringde för att berätta att hon skulle hämta sina saker imorgon medans han var på jobbet, och ville fråga mig om det var en dum idé att han hade köpt blommor till henne. Som något slags desperat försök att få henne att inse att hon vill ta tillbaka honom också. Hur som helst, vi pratade en lång stund om hur han skulle göra, och i slutet av samtalet slänger han ur sig:
"Vad fasen, hon får dom, nu ligger de iallafall här på bordet i nåt fult jävla papper!"
- "Du menar väl inte på allvar att de fortfarande ligger kvar i pappret, köpte du inte dem för flera timmar sen?"
(Total tystnad i luren).
- "Hur sjutton vill du att hon ska tolka en vissen bukett blommor? Har du inte satt dom i vatten?"
- " ... Va? Måste man det...?"
Jag undrar just varför hon inte ville ha honom tillbaka :)
Och ja, jag gav honom egentligen rådet att inte ge henne blommorna, och istället glömma henne. Den bruttan är verkligen inte min typ.
"Vad fasen, hon får dom, nu ligger de iallafall här på bordet i nåt fult jävla papper!"
- "Du menar väl inte på allvar att de fortfarande ligger kvar i pappret, köpte du inte dem för flera timmar sen?"
(Total tystnad i luren).
- "Hur sjutton vill du att hon ska tolka en vissen bukett blommor? Har du inte satt dom i vatten?"
- " ... Va? Måste man det...?"
Jag undrar just varför hon inte ville ha honom tillbaka :)
Och ja, jag gav honom egentligen rådet att inte ge henne blommorna, och istället glömma henne. Den bruttan är verkligen inte min typ.
underbara ledighet!
Efter att jag skickat in tentan imorse bestämde jag mig för att vara helt ledig idag. På mailen ligger klasskompisarnas uppsatser, som jag skall läsa och ge förslag till förbättringar - och jag har inte ens kikat på dom ännu. Ska göra det först imorgon tänkte jag, behövde ett litet break. Tanken på att någon i just detta nu läser min hemska tenta, och dessutom kritiskt granskar den känns läskigt. HU! Jag kommer nog skämmas en aning för kvalitén på den vill jag lova.
Jag började på en LO i förmiddags, den är i stort sett färdig, ska bara till en rubrik som jag fortafarnde klurar lite på.. Det är en bild på mig o Daniel (som vanligt, haha) på nyårsafton, för jag kände att jag ville göra en LO om alla förväntningar man har på det nya året, allt spännande som kan komma att hända. Säger man "förväntansfulla PÅ det nya året" eller inför? (Jag ska inte bli svenska-lärare faktiskt!) Eller kan man inte säga så alls? Hm, får fundera lite mer på det tror jag..
Det är iallafall något visst med ett nytt år, spännande att veta att man har ett helt år framför sig - som man inte har en aning om vad det kommer att bjuda på. Ut med det gamla och in med det nya, liksom. Jag har inga fåniga måsten, eller löften till mig själv detta året som jag inte kommer kunna hålla. Däremot har jag bestämt mig för att försöka bli lite mer ordningsam här hemma. (mamma, du gjorde ett bra försök att lära mig, men det lyckades tyvärr inte!), Jag är en slarva, och dessutom gör jag hellre roligare saker än att damma hyllor och frosta av frysen. Men jag tänker ge det ett ärligt försök. Eller rättare sagt, jag och Daniel har tänkt ge städningen ett ärligt försök. Att hålla ordning får jag ägna mig åt själv - det är nämligen alla mina saker som ligger och skräpar överallt. Och om man bara har som löfte att försöka, så kan man inte misslyckas ellerhur? :)
Mitt andra mål för året är att försöka fotografera mera, dokumentera min vardag. (jag tänker nog kalla det mål, istället för löfte, det låter mer avslappnat - mål att sträva efter att uppnå, precis som i förskolan och skolan, haha!) Jag ska sluta ta 150 foton på varje fest, och istället försöka ta något eller några varje dag. På sådant som är viktigt för mig, och som speglar det liv jag lever just nu. Jag tänker inte ha som mål att visa ett foto i bloggen varje dag, en utmaning jag sett att många andra hakat på. Det blir jag nämligen stressad av bara jag tänker på. En inspirerande utmaning förstås, men jag känner redan nu att det kommer gå åt skogen för mig isåfall, så jag hoppas det :) Men, jag skall fotografera för min egen skull, och om jag har en eller annan fin bild som jag orkar och känner för att visa så ska ni få se!
Så alla ni fantastiska människor i min omgivning, förbered er på att jag tänker fotografera er som aldrig förr detta året. Det är min utmaning till mig själv, och ni är så illa tvungna att bara gilla läget.
Tjingeling!
Jag började på en LO i förmiddags, den är i stort sett färdig, ska bara till en rubrik som jag fortafarnde klurar lite på.. Det är en bild på mig o Daniel (som vanligt, haha) på nyårsafton, för jag kände att jag ville göra en LO om alla förväntningar man har på det nya året, allt spännande som kan komma att hända. Säger man "förväntansfulla PÅ det nya året" eller inför? (Jag ska inte bli svenska-lärare faktiskt!) Eller kan man inte säga så alls? Hm, får fundera lite mer på det tror jag..
Det är iallafall något visst med ett nytt år, spännande att veta att man har ett helt år framför sig - som man inte har en aning om vad det kommer att bjuda på. Ut med det gamla och in med det nya, liksom. Jag har inga fåniga måsten, eller löften till mig själv detta året som jag inte kommer kunna hålla. Däremot har jag bestämt mig för att försöka bli lite mer ordningsam här hemma. (mamma, du gjorde ett bra försök att lära mig, men det lyckades tyvärr inte!), Jag är en slarva, och dessutom gör jag hellre roligare saker än att damma hyllor och frosta av frysen. Men jag tänker ge det ett ärligt försök. Eller rättare sagt, jag och Daniel har tänkt ge städningen ett ärligt försök. Att hålla ordning får jag ägna mig åt själv - det är nämligen alla mina saker som ligger och skräpar överallt. Och om man bara har som löfte att försöka, så kan man inte misslyckas ellerhur? :)
Mitt andra mål för året är att försöka fotografera mera, dokumentera min vardag. (jag tänker nog kalla det mål, istället för löfte, det låter mer avslappnat - mål att sträva efter att uppnå, precis som i förskolan och skolan, haha!) Jag ska sluta ta 150 foton på varje fest, och istället försöka ta något eller några varje dag. På sådant som är viktigt för mig, och som speglar det liv jag lever just nu. Jag tänker inte ha som mål att visa ett foto i bloggen varje dag, en utmaning jag sett att många andra hakat på. Det blir jag nämligen stressad av bara jag tänker på. En inspirerande utmaning förstås, men jag känner redan nu att det kommer gå åt skogen för mig isåfall, så jag hoppas det :) Men, jag skall fotografera för min egen skull, och om jag har en eller annan fin bild som jag orkar och känner för att visa så ska ni få se!
Så alla ni fantastiska människor i min omgivning, förbered er på att jag tänker fotografera er som aldrig förr detta året. Det är min utmaning till mig själv, och ni är så illa tvungna att bara gilla läget.
Tjingeling!
Fäääärdig!
Jaha, då var hemtentan äntligen inskickad. Jag kan väl knappast påstå att det blev så värst bra - men jag kan åtminstone vara stolt över att jag lyckades skriva färdigt på så kort tid, haha. Nu blir det en powernap, har inte sovit många timmar alls inatt. Och idag blir det såklart också en promenad i det härliga vädret - varför kan det inte vara solsken jämt?
Johanna.
pust!
Idag ägnar jag mig åt detta, mina lovely kursböcker, och alla kryptiska föreläsningsanteckningar. Det är ett intensivt letande och bläddrande efter rätt sorts citat och referenser till min underbara hemtenta som skall skickas in prick klockan tio imorgon bitti. Och jag har gjort det än en gång - börjat alldeles för sent. Igår skulle jag plugga hela dagen, istället var jag barnvakt på förmiddagen och på middag hos min goa Hanna på kvällen. Så idag skriver jag, och skriver, och skriver. Och har lite ångest däremellan. Rätt åt mig faktiskt! Men ärligt talat, vem orkar plugga på en hemtenta mitt i alla mysiga mellandagar? Julen och veckorna där omkring är till för att rå om sig själv och bara göra ingenting tycker jag :) Det borde vara förbjudet att inte avsluta samtliga sina kurser innan jullovet, så det så!
Men, nu är det som det är, och nu sitter jag här o tycker synd om mig själv. Jag riktigt känner hur dåligt det kommer att bli, och att jag inte kommer kunna känna att jag är stolt över det jag gjort. Jag kommer helt klart hinna färdigt i tid, jag har ju nästan sexton timmar på mig - och ungefär en och en halv A4 att trixa ihop, och så lite finputsning förstås. Men det kommer knappast bli tidernas bästa hemtenta! Men, vad gör väl det om hundra år?
På scrappiz finns en härlig skiss att inspireras av för den som har tid att vara kreativ! Och det har tydligen jag! Åtminstonde hade jag det i helgen, innan mitt hemtenta-hets började :) Jag gjorde en LO med en bild på mig o Daniel från en härlig juldags-promenad, så här ser min tolkning ut:
Det kommer helt klart bli mer skapande efter skisser för min del i år, jag behöver det om jag ska komma igång med mitt scrappande ordentligt! Med en inspirerande skiss är ju halva jobbet klart, tycker jag.
Kram på er!
