Johannas blogg

Söndag idag och dags för GGG, alltså häng med mina Gråbo-tjejer. Sitter på spårvagnen på väg hem till Hanna. Utan barn. Exakt vad jag behöver idag. Tanka lite energi på egen hand och ladda inför en ny vecka!

Kram!

När Fabbelabbe fick sina första smakportioner var han lyckligare än lyckligast. Men i takt med att månaderna har gått har hans matglädje minskat. Gröt och puré är inte vidare intressant och man får liksom truga i honom maten. Sånt gillar jag inte! Mat för mig ska vara gott och ätas med glädje.

Men nu så.. Äntligen har vi fått höra lite "mmmm" vid matbordet igen. Minstingen har fått prova riktig mat både igår och idag. Makaroner med korv och potatis med torsk. Smarrigt värre att få plocka matbitar själv och stoppa i munnen.

Håll tummarna för att det håller i sig och inte bara är nyhetens behag. En matglad bebis gör måltiderna så mycket mysigare!

Vi startade dagen med mys i soffan som vanligt. Killarna lekte "koja, koja" under mitt täcke en lång stund. Älskar att ha "tätt" mellan barnen, de har redan stor glädje av varandra och det är så mysigt!

Sedan fick vi besök av min pappa en sväng. Han hann med att pussla två pussel med Benjamin trots att han egentligen hade lite bråttom. Bästa morfarn!

Och så tog vi bilen hem till min syster och Vincent för lekdejt. Herregud, vilket kaos det blir när vi ses med alla grabbar. Ett härligt kaos! Jag bara skrattar när jag tänker på hur kaosartat det kommer vara om ett år, när Fabian är stor nog att hänga med i de andras busiga tempo. Haha!

Ha en härlig helg fina vänner, fyll den med sådant som gör er glada!

Och dags för sångstund förstås!

Lattjo tyckte Fabian, precis som vanligt.

De båda gossarna verkade dock överens om att en sjal framför ansiktet inte var någon höjdare. Skulle detta vara kul liksom? Näe, där gick änna sångstunds-damen för långt! ;)

Ja, det är bannemej ingen tvekan om saken. Vår guldklimp har hamnat på en av världens bästa förskoleavdelningar, med de allra bästa fröknar man kan tänka sig.

Jag är så glad och tacksam över att de tar så fint hand om min son och hans kompisar. Att de alltid gör det som är det bästa för barnen.

Igår tillexempel, ringde jag förskolan för att fråga om jag fick lämna lite tidigare idag eftersom jag hade en tid på vårdcentralen att passa. "Självklart!" fick jag till svar. När jag sa att vi kommer vid tjugo i nio, så frågade fröken om jag inte kunde lämna honom halv nio istället? "Så hinner han leka en stund inne innan det är dags att klä på sig och gå ut!" fortsatte hon.

Man blir ju helt varm i själen av ett sådant svar. Världens bästa fröknar alltså!

I eftermiddag fick vi besök av både mormorn, morfarn, mostern och kusin Vincent. Mysigt!

Idag lekte grabbarna riktigt fint med varandra. Tänk, snart har Vincent vuxit "ikapp" Benjamin och de kan bli värsta lekkompisarna. Eller jämlika ovänner om de så vill ;)

Onsdag idag och dags för mitt och Fabians nya nöje: sångstund och lek på kyrkans öppna förskola. Vi gick förra onsdagen med och tänkte nu göra det till en mysig liten vana. Som lillebror får man mest hänga med på ett hörn till ställen där storebror kan roa sig. Så något som bara är för Fabian känns bra att komma igång med, nu när han är så pass stor att han börjat uppskatta det.

Att säga att Fabian gillar sångstunden vore en ordentlig underdrift. Han älskar den! Så fort tjejen som håller i sångstunden placerar sig i ringen med sin stora trumma blir han helt vild. Spänner kroppen och viftar med armarna som en galning, så spännande!!!

Liksom förra veckan somnade han som en stock efteråt. Denna gången hann vi dock hem först, sist slocknade han sittandes i vagnen med ett smörgåsrån i mungipan. Men idag sov han gott i sängen, helt utslagen. Och jag min elaking blev tvungen att väcka honom när det var dags att hämta Benjamin.

Hur står det till med jämställdheten i vår familj egentligen? Sådär, skulle man väl kunna säga, åtminstone om man får tro Benjamin.

Imorse när vi traskade mot lekplatsen låg det ett gäng grenar vid vägkanten. Benjamin ville hemskt gärna ha en, men jag förklarade att de var alldeles för tunga för oss.

"Men pappa, han orkar dem. Han är jättestark!" hävdade B.
"Jaså, är han starkare än mig tror du?" frågade jag.
"Ja, alltså mamma, pappa är väldigt bra på att snickra. Och du, du är väldigt bra på att byta blöjor!" svarade han, som om det vore en självklarhet.

?

Tilläggas bör att det måhända att jag inte är så värst bra på att snickra. Men blöjor, ja det byter vi minsann lika ofta!

Bjuder på bild på bästa blöjbytande pappan.

Trollungarna igår. Mina tuffingar!

Mina små killar och jag har fyllt veckan med lekdejter med vänner. Perfekt när man kan kombinera sina nöjen sådär, en lekkamrat till barnet och en till mamman ;)

Idag fick vi Melvin och Cecilia på besök, alltid lika mysigt. Cecilia är min allra äldsta vän och det känns som vi känner varandra så väl trots att det ibland går långt mellan träffarna. Att vi sedan har varsin gosse av samma skrot och korn gör inte saken sämre.

Ja, för de är allt lite lika varandra de där två. Glada, busiga, biltokiga, omtänksamma killar, envisa som få och med ett blixtrande humör då saker inte går deras väg. Hihi. Men lika fort går det över, det där ilskna, och så leker de och busar igen. Sötnosar!

Kolla in min lilla gubbe. Hihi!

Igår var det dags för årets fjärde bröllop. Våra vänner Robin och Camilla gifte sig, vilket vackert brudpar!

Fin vigsel, trevlig middag, god mat och rolig fest. Precis som det ska vara!

Gossarna våra var på varsitt håll över natten. Benjamin hos farmor och farfar och Fabian hos mormor och morfar. Vilken lycka det är att ha en fantastisk familj omkring sig. Skönt att kunna lämna bort sina juveler i tryggt förvar!

Nu är det natti för mig. Hjälp, vad trött jag är...

Benjamin och jag lånade tre filmer på biblioteket i söndags. Emil, Madicken och Fem myror är fler än fyra elefanter. De två förstnämnda har gått varma sedan dess, men fem myror totalvägrar han, trots att han älskade det när han såg ett avsnitt på tv.

Själv är jag mycket sugen på att glutta en stund på Magnus,Brasse och Eva. Och det är väl det han har märkt gissar jag. Att mamman vill se den och därför tänker han vägra. Lilla Herr Tvärtemot.

Imorse frågade jag extra vänligt om han inte kunde tänka sig att titta på fem myror med mig, bara en enda gång.

Han såg bekymrad ut och sa: "Jag ska bara gå och titta hur mycket klockan är.." Och så spatserade han ut i köket och (förmodar jag) blängde en stund på klockan. "Åh, nej.." hör jag honom muttra. "Den är tjugo." Och så styr han stegen tillbaka till mig.

"Hur mycket var klockan?" undrar jag (och anstränger mig till det yttersta för att inte börja gapskratta).
"Den var tjugo..." säger han, i ledsamt tonfall.
"Okej?" svarar jag.
"Du vet hon i kassan... Hon på biblioteket... Hon sa att man inte får titta då..." fortsätter han.
"Jaså? När får man se på den då?" undrar jag förvånat.
"Senare." svarar barnet.

Och så väljer han Chuggington i hyllan istället. Den absolut värsta filmen jag vet.

Minns ni Anna i "Solsidan" och hennes mammagrupp? Hur hon försökte göra sig till för de andra mammorna? Hur hon drog vita lögner för att verka lika bra som dem? Och nickade glatt åt saker de sa, som för att få dem att tro att hon var insatt i precis samma ämnen som dem?

Jag är likadan. Pinsamt likadan.

Idag hängde jag och en annan mamma från Benjamins förskola på lekplatsen med våra små. Jag gillar denna mamman. Hon är glad och trevlig och vi pratar om allt mellan himmel och jord. Jobb, förskolan, resor, middagar och barn. Men vi pratar inte bara om barn, barn, barn som det lätt kan bli när man hänger med mammor man inte riktigt känner. Och hon håller inte ett dugg på med att försöka jämföra sina barn med mina. (Och nej, det är inte bara mammor i Solsidan som gör så. Riktiga mammor håller också på med sånt!) Skönt! Att jämföra kidsen med varandra är nämligen grymt ointressant och onödigt tycker jag. Alla barn är olika. Och utvecklas olika. Att mitt barn sover hela natten trots att min grannes unge inte gör det, gör inte mig till en bättre mamma. Och att min unge inte kunde klättra upp i soffan när han nyss fyllt ett trots att grannens kunde det gör inte den mamman till en bättre mamma. Trots att visa mammor tycks tro det. Som sagt, att jämföra barns utveckling är tämligen ointressant i min värld.

Hur som helst. När jag hänger med folk jag inte riktigt känner blir jag plötsligt en light-version av mig själv. Istället för att säga vad jag gillar och vad jag inte gillar så håller jag med om mycket av det som sägs för att samtalet ska flyta smidigt. Jag nickar och ler och säger "ja, precis" om en massa oviktiga samtalsämnen utan att egentligen fundera över vad jag tycker i frågan. Jag för samtal med personen i fråga på ett sätt som gör att hon inte lär känna mig ett enda dugg. Märkligt.

Så idag när den andra mamman berättar att hon börjat träna cirkelträning med ett gäng andra mammor så säger jag: "Ååå! Vad skoj!" trots att jag egentligen är totalt ointresserad av allt vad träning heter. "Ja! Du kanske vill vara med? Nästa vecka kör vi på onsdag kl 12!" fortsätter hon varpå jag utropar: "Ja!!! Det ska jag absolut fundera över."

Och så funderar jag över det i ungefär två sekunder. Och kommer fram till att det där med träning inte är något för mig. Fast det säger jag inte.

Istället står jag där som light-versionen av mig själv och hoppas att hon ska glömma bort att fråga mig igen.

Benjamin och jag smet iväg själva hem till min vän Hanna ikväll. Lyxigt och ledigt känns det, att rå om bara ett barn i taget :)

Benjamin gosade, pussade och pratade med lilla Ester som också var där. Faktum är att hela mitt GGG-gäng med respektive var samlade, utan Daniel och Fabian som slappade hemma. Mysigt!

Hannas Dave bjöd på äkta kinesisk middag. Sååå gott! Så nu vet jag hur man äter kinesiskt, på riktigt ;)

Mysmåndag!