En fyraåring.
Idag är ingen vanlig dag, idag är Benjamins födelsedag, hurra hurra hurra!
Tänk, nu är han fyra. Vår fina, snälla, busiga, nyfikna, glada och lekfulla pojke.
För fyra år sedan kändes det som att vi väntat i en evighet på den där som bodde i min mage. Strax före midnatt var han här, med massa svart hår på den lilla huvudknoppen och stora vackra ögon. Så underbar och älskad från allra första stund. Våran son!
Vi ligger i skrivande stund och slappar framför tvn, Benjamin och Daniel i sovrummet framför en fiskefilm och Fabian och jag i soffan framför Bilar. Min familj har varit här och firat vår lilla going och om en stund väntar vi Daniels familj på kalas nummer två. Det är härligt att fylla fyra!
Ännu en helg.
Har just krupit ner i sängen. Imorgon väntar måndag och ny vecka. Tänk att november snart redan är förbi. Det har varit en mild månad ändå, har det inte? Vi plockade fram barnens overaller och vinterkängor inför morgondagen, det blir premiär och känns som det behövs imon. Hittills har vi bara kört på "höst-kläder". Att plocka fram mina egna varma kängor glömde jag visst, men i tonåren stod man ju och stampade i kylan i tunna gummiskor hela vintern så jag ska nog klara av en dag till ;)
Igår tog jag med mig barnen hem till min syster och sov över. Spontant och mysigt! Eller mysigt är väl fel ord på den sammankomsten, fullt ös från vi kom till vi åkte. Herre jösses, vilka intensiva, busiga och envisa ungar vi har. Och alldeles, alldeles underbara - givetvis. Evelina och jag däckade i varsin säng strax efter att de sista två galningarna somnat. Jag tror vi måste unna oss en barnfri kväll snart, bara jag och hon, så vi orkar med att prata med varandra.
Kram!
Kärlek.
Igår startade Fabian dagen med att säga "Mojjon älkling mamma!" (godmorgon älsklingsmamma). På helt eget initiativ.
Trevlig omväxling till "dumma mamma bajs" som han vanligtvis kallar mig.
Min sköna lilla böna!
VAB, födelsedag och kalasförberedelse.
Igår var det min dag! Kändes härligt att fylla 25, igen. Firade den med halsont och värk i kroppen. Hade även en liten böna här hemma som hade feber i söndags morse. Han var pigg och feberfri igår, men hade ingen matlust, så vi är hemma och vilar upp oss idag igen. Nu har han precis tryckt i sig nästan ett helt paket nudlar med spenat, så det känns som att han är redo att återgå till kompisarna på förskolan imorgon igen.
Fixade även med inbjudningar till Benjamins kalas igår. Nu har vi snart en fyraåring! Han ville helst bjuda alla 22 barn på förskolan, plus övriga kompisar, men där fick mamman säga stopp. Nog för att jag gillar barn, men hemma hos mig själv föredrar jag ett par stycken i taget. I år kör vi på bara kompisar från förskolan, då han tyckte det var så spännande att bjuda hem dem. Och fem stycken får räcka! Nu ska vi bara beställa hem ballonger och annat skoj och planera för fiskdamm och så vidare. Tror jag tycker det är minst lika spännande som Benjamin ;)
Gråa november.

Paprika-loppet, lekplatshäng och nattgäster.
I förmiddags styrde Benjamin och jag nya bilen upp mot Skatås. (Japp, nu har jag både sett bilen och provkört den!) Där arrangerade vår ICA-butik "paprika-loppet" för barnen, ett lopp med riktig nummerlapp och medalj. Vi hade stämt träff med Benjamins kompis Emilia, så de fick springa tillsammans. Kul!
Efter det hann vi med en tur till lekplatsen med. Känns som det var evigheter sedan sist! När vi var föräldralediga harvade vi iväg till lekplatser var och varannan dag - vardag som helg, för att rasta barnen lite. Nu är vi hemma så lite att vi inte hinner bli uttråkade, det är liksom så mysigt att hänga i pyamas halva förmiddagen att vi inte vill stressa iväg någonstans.
Min syster och Vincent mötte upp oss där och så begav vi oss hem för att fixa tacos till middag. Därefter blev det massor med bus, kramar, lek och lite tårar kusinerna emellan. Och så lördagsgodis och Saltkråkan! Benjamin däckade först av alla och sedan Fabian. Vincent däremot har inte somnat än, och vill helst inte ens vila huvudet mot kudden. "Nej mamma, jag e så tung!" säger han ;)
Jag vet.
Min blogg uppdateras på tok för sällan just nu. Jag förstår om ni sitter där hemma i stugorna som på nålar, i väntan på nästa inlägg. Jag skyller på trötthet. Omställningen till vintertid tog knäcken på mig och jag vill helst lägga huvudet på kudden före klockan åtta varje kväll.
Att våra vardagar känns minst sagt långa gör också sitt. De flesta dagar hämtar jag eller Daniel inte barnen förrän halv fem. De är lika trötta som två urvridna disktrasor vid den tiden och vi får vara glada om vi hinner få i dem middag innan de stupar i säng. Våra små älsklingar! Känner mig lycklig i hela själen varje torsdag morgon, när vi inte behöver stressa iväg till jobb och förskola.
I söndags skulle vi gått på en visning av ett parhus i Floda. Men vår skrothög till bil bestämde sig för att inte starta så det blev inget med det. Trots att vi inte skulle köpa huset utan bara titta blev jag så besviken och arg att jag ville skrika och gråta som en trotsig treåring. I mitt huvud hade jag redan köpt huset, möblerat det och bjudit in våra trevliga grannar på hembakta muffins.
"Kan vi inte bara köra ner skiten i sjön och köpa en ordentlig bil?" sa jag (fortfarande hemskt irriterad över den uteblivna visningen). Så det gjorde vi! Ja, vi körde inte bilen i sjön förstås, men vi köpte en ny bil. En Ford Focus närmare bestämt. Enligt Daniel är den mörkgrå och jättefin. Jag har fortfarande inte vart ute och tittat på den, trots att Daniel kom hem med den redan igår kväll. Jag är alldeles för trött. Och ärligt talat helt ointresserad. Men jag räknar med att den kommer starta nästa gång det är dags för visning iallafall :)
Puss!